hmmm

Hej!

Hm, det här är lite knepigt. Se, man skulle tro att kroppen börjar använda sina fettreserver om den får in mindre energi än den behöver för att fungera. Men för att förstå hur kroppen fungerar behöver man komma ihåg att den på sätt och vis fungerar som om den skulle vara på stenåldern ännu. I årtusenden har den utsatts för svält ofta och regelbundet, så naturligtvis har den funderat ut ett system för att klara sig då. Får den mycket mindre energi än den behöver för att klara en vanlig dag, så går den in i ett slags sparläge. Då kämpar den hårt för att spara så mycket som möjligt, använda så lite som möjligt och dessutom snabbt lägga på hullet ifall det skulle komma någon sötebrödsdag - inför kommande svältperioder.

Klart att den är tvungen att använda reserverna om den får alldeles för lite, så klart att man så småningom tvingar ner vikten på det här ohälsosamma sättet. Men medan den svälter blir kroppen - och framförallt hjärnan - både tröttare och ledsnare än normalt, vilket både är en konsekvens av energibristen och ett sätt att hindra en från att använda mer än man har. Därför orkar man såklart sämre när kroppen går på sparlåga, men därför brukar bantare också vara ledsnare, misströsta lättare, tycka sämre om sig själva osv. Vilket ju bara gör det ännu jobbigare och en ännu mer missnöjd med sig själv - och i värsta fall är det här ätstörningstankarna får fäste. Till på köpet är kroppen smart nog att pressa en att göra allt för att få en sötebrödsdag till, vilket gör det ännu svårare att hålla en diet och ökar chansen att glufsa i sig när man inte kan hålla sig längre. Men den försöker ju bara överleva i vad den tror är svälttider! Bara när kroppen en längre tid har kunnat lita på att den regelbundet får tillräckligt med näring, så slutar den spara och kan använda även det den har i fettreserverna.

Så det du gör nu fungerar tvärt emot vad du vill åstadkomma. De flesta dieter fungerar faktiskt tvärt emot vad man vill åstadkomma, så därför brukar de flesta dieter följas av jojo-effekten på vikten. Kroppen har fattat att det kan komma en ny svältperiod närsomhelst, så bäst att spara så mycket som möjligt = gå upp i vikt. Det här är troligen åtminstone en del av förklaringen till varför dina vänner lättare hålls smala än du - de ger sina kroppar tillräckligt för att kroppen ska våga använda av reserverna, alternativt gör av med allt de tar in. Naturligtvis funkar viktminskning bäst då att man ger kroppen just en smula mindre än vad den gör av med på en dag, men inte mycket mindre alltså. Det ska dessutom helst vara kvalitet på näringen, tex innehålla alla de viktiga fetter som hjärnan behöver för att fungera (den kan inte använda socker). Därför rekommenderas det att man ska gå ner högst 0,5 kilo/vecka också, och då har viktminskningen dessutom en betydligt bättre chans att hållas kvar.

Så kanske du skulle skippa det där minimala och lyssna på din kropp? Den vet nog egentligen vad den behöver, betydligt bättre än vi tror. Vi kan till och med lära oss att tolka dess signaler: tex att vara sugen på sura godisar kanske egentligen betyder att kroppen skulle behöva ämnen som finns i gröna äpplen eller tranbär osv? När den får vad den behöver så vet du nog det, för då är du både gladare och känner dig starkare och friskare - och därmed mera nöjd med dig själv ;)

Kram, Liselott