Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Mycket bra och viktigt att du har en tid till ätstörningskliniken!
Dum är du absolut inte, det är ätstörningen som har en otrolig förmåga att ta grepp om en och vända upp och ner på allt. Men den goda nyheten är att de flesta blir friska och det gör man genom att börja dra gränser för ätstörningen. I ditt fall är det ytterst viktigt att göra det och det gläder mig att du själv är medveten om det. Nu finns det inte andra alternativ än att äta och försöka bli av med smygtränandet.
Det är mycket farligt att träna när kroppen är undernärd.
Nummer ett att rekommendera är att du sitter ner med dina föräldrar och berättar vad ätstörningen får dig att göra. Att vara ärlig om det och dela med dig informationen kan kännas både svårt och fel, men det är det bästa sättet att dela på ansvaret om man har svårt för att helt ensam stå emot ätstörningens krav. Man kan också skriva ett brev om det känns lättare så. Men ärligheten är nyckelordet. Dina närmaste har lättast att hjälpa dig när de vet hu de bäst kan göra det.
Det andra är att arbeta på tankenivå. Maten känns hotande på grund av att ätstörningen påstår att den är det, men egentligen är det bra att förhålla sig till maten som medicin just nu. Kanske en illasmakande medicin man inte vill ha, men som man ändå måste ta. Din kropp är sjuk i form av att vara undernärd, och medicinen till att bota det är maten. Så det kan du intala dig själv före, vid och efter måltiderna.
På tankenivå kan man också arbeta genom att ge en frisk respons till alla ätstörningstankar. Så när du får en tanke som påstår något negativt om din vikt, ditt utseende, att ätande skadar dig, att du måste träna osv ger du ett friskt svar. Det bästa är när man gör det skriftligt. T.ex. "Jag kan inte äta choklad för det får min vikt att stiga - Lite choklad skadar inte och höjer inte på vikten heller. Det är fullt normalt att äta choklad nu och då. Dessutom är min kropp undernärd och behöver energi." Övningen fungerar mest när man upprepar den dagligen.
Lycka till! Det är inte lätt att ta kampen mot ätstörningen men det är kamp man sannolikt vinner och samtidigt befriar man sig från ätstörningens börda.
<3:Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar