Hur skall jag göra (inte röka)?

06.10.2009
hej, jag började röka i smyg i skogen för kanske ett år sen, men det var inte alls ofta, kanske 1 gång på 2 månader. men nu på fest börjar det öka, och alla killar frågar om man vill ha och då säger man ja.. Och i skolan när vissa är på rökpaus känns det själv som att jag skulle vilja gå ut. och ja sportar också, hur skall jag göra?
18.11.2011

Hej!

Den här frågan svarar jag själv på eftersom jag anser mig vara expert på att ha dåligt samvete för att jag röker!

Snällasnällasnälla fimpa för gott!!! Du vet inte vilket helvete av dåligt samvete, smygande och skit du är på väg in i!!!

När jag började röka i tonåren var det av flera anledningar:

1) en äldre kille som hade en "crush" på mig bjöd mig ständigt på tobak för att få min uppmärksamhet eller jag vet inte vad. Och jag var ju så smickrad att jag tog emot och rökte. Dessutom trodde jag ju att ha skulle tycka att jag var häftig om jag rökte och motsatsen om jag inte rökte.

2) jag flyttade tidigt hemifrån och där jag bodde hade jag inga kompisar. Men om jag gick ut och rökte så doftade det dels som hemma (både morsan och farsan rökte) och dels så fick man någon annan rökare som sällskap på trappan, kanske blev inbjuden på en tekopp och således var jag inte så ensam mer.

3) min bästis rökte och vi smet alltid iväg på rasterna och rökte medan vi hade tjejsnack. Hon hade varit utomlands ett år och jag antar att jag ville hålla mig väl med henne, vara hennes förtrogna igen. Så när hon rökte så rökte jag. Svagt, javisst.

4) ALLA runt mig rökte. Inte bara hemma utan alla kompisarna också. Det var liksom det naturliga tillståndet när man hängde vid UF-lokalen eller satt på krogen (då fick man röka nästan överallt, till och med inne i Rewell Center i Vasa). Var man tonårstjej och ens lite tuff så rökte man. Mitt självförtroende var inte det bästa, så det var klart att jag rökte då.

Sedan var jag fast. Punkt. Jag är fortfarande fast. Jag har varit orökt i långa perioder, men jag kommer ständigt tillbaka till den där situationen då jag med förbannat dåligt samvete IGEN står där med en tobak i handen. Jag skulle kunna gråta varendaste gång. Men jag intalar mig själv att det är jag som bestämmer över vad jag gör med min kropp, ingen annan ska komma och säga åt mig hur jag ska leva mitt liv, ingen annan kan bestämma över mig! Det blir ett endaste stort trots mot alla som rynkar på näsan när jag stinker nikotin eller har dålig andedräkt. Visst blir jag förbannad på till och med främmande tanter som kommer fram och säger åt mig att jag inte borde röka, men mest är det såklart för att jag vet att de har rätt. Jag är ju inte dum. Jag är ju bara nikotin-beroende.

Eftersom största delen av de som röker faktiskt blir fast i nikotinberoendet, så är ju rökningen den mest utbredda och "vanliga" formen av drogmissbruk. Länge har det varit socialt accepterat - det var ingen som höjde på ögonbrynen när jag började röka i mitten av 90-talet. Men redan nu får jag skämmas ögonen ur mig varje gång jag röker och andra ser mig. Det känns som om precis ALLA, från nära kompisar till mannen på gatan, ser ner på mig och anser mig vara en svagare typ av människa som inte kan sluta röka. Speciellt hårt känns det när folk vet att jag är mamma till två små pojkar - jag är en riktigt SKIT mamma som röker (fastän pojkarna inte ser det).

Det absolut värsta med hela mitt rökande att jag i perioder smygrökt för mannen i mitt liv. Han har också rökt men lyckades sluta och då blir det ännu värre för honom att jag röker på fester och semestrar. Det är nämligen skillnad på rökare och rökare, en del kan ta en tobak någon gång och gå månader emellan. Andra tar en tobak och är fast. Han är av den första typen och jag av den andra. Men jag vill inte att han ska bli besviken på mig för att jag inte klarar av att sluta helt och hållet. Så jag smyger för honom de gånger jag röker. Ibland vill jag inte krama honom för att jag tror att min jacka luktar gammal tobaksrök. Det är INTE bra för vår kärlek!!!

Så ta en mycket ledsen rökares varning på allvar! Jag vill inte att du ska behöva smita runt hörn för att du bara MÅSTE ha det där jävla nikotinet för att inte bli helt flyförbannad på oskyldiga personer. Jag vill inte att du ska behöva samla 10-centare för att få ihop till ett tobakspaket och sedan skämmas när du häller ut dem på disken vid R-kiskan och kassatanten räknar medan hela kön suckar över din dumhet. Jag vill inte heller att du ska smyga för, hitta på undanflykter åt och undvika folk du tycker om bara för att de kanske "får fast dig" för att ha rökt. Jag vill inte att du ska behöva fundera på när och hur du ska få din nästa tobak eller känna panik när de börjar ta slut i paketet och du är tvungen att hoppa i bilen klockan 11 på kvällen och hitta någon nattöppen bensinmack för att få tag i de där jävla cigaretterna. Jag vill inte att du ska ha tuggummi och parfym med dig vart du än går. Jag vill inte att din tandläkare ska säga att du har en beläggning på tänderna på grund av att du röker. Jag vill inte att du ska röka. Jag vill inte att jag ska röka. Nej, jag fattar inte heller vad jag tänker med när jag ändå går ut på en tobak så fort jag skrivit det här klart. Cancer, dålig kondition och sådant skrämmer mig inte än, det är jag för ung för, men f***n vad det går åt onödigt mycket energi att ha dåligt samvete.

Eller ja, jag vet vad det är. Nikotinmonstret. Det finns de sluta-röka-böcker som säger att nikotinmonstret kan man ta livet av på tre dagar och att nikkis är lika tungt som att gå omkring småhungrig eller småkåt. Och det kan man ju stå ut med i tre dagar. Men det är det att man blivit hjärntvättad att man BEHÖVER nikotinet som är det svåra att få bort. Man blir inte mer avslappnad av nikotin. Det är ingen lättnad att gå på en tobak när man stressar som värst. Man blir bara mer stressad av att kroppen vill ha den lilla nikotinkicken till varje pris.

Hmm, det är nog inte bara du som fått ett svar på din fråga. Du gav mig en ögonöppnare nu. Kanske jag igen ska fundera allvarligt på det här med tobaken. För jag vet ju att jag inte är någon svag människa med så dålig karaktär att jag inte klarar av att sluta röka. jag har klarat av sååå mycket annat jobbigt i mitt liv. Jag klarar nog tre dagar av nikkis. Jag ska nog ta livet av det där nikotinmonstret!

Så tack! Jag önskar att jag var du och ännu kunde välja. Lycka till!

Hälsar webbredaktören Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej!
Är amfetaminpreparat säkra eller skadliga på något sätt t.ex. adderall, elvanse, Vyvanse, Ritalin ... om man använder dem i måttlig dos? Kan man jämföra deras "farlighet" med tjack eller crystal ...
Läs mera

Hej!
Vilket straff får man om man köper 2-3 dosor i Finland på svarta marknaden?
Läs mera

Jag röker wc papper. Jag gör det för att jag är deprimerad och nu är jag typ beroende.????

Är det olagligt för folk under 18 att röka papper och hur farligt är det att röka papper, det är ju bara pap...
Läs mera

Min vän ha drucki varje dag å segör att hon ska sluta men gör inte å skaffar bara mer alkohol. Jag tycker att det blir en beroende och har fösökat at prata med hän men vet inte va jag ska gör eller sä...
Läs mera