Jag har under en längre tid känt mig väldigt frånvarande från allt, inte haft motivation till något, varit extremt trött (trots ca.7,5h sömn/natt), ja denna lista kan göras lång. Jag känner mig utmattad och även utbrändhets test på nätet tyder på att jag är utmattad. Jag har känt så här länge, men nu senaste månaderna har detta börjat påverka mig mer än tidigare. Jag har alltid klarat av att vara i skolan och prestera bra, förrän några månader tillbaka. Jag kommer nog till skolan men orkar inte prestera/vara aktiv mera. Hela jag är slutkörd. Detta har gjort att mina betyg har sjunkit rejält.. Från att jag haft 10 i alla prov, till att jag nu har 6 i flera.
Men det största problemet är väl det att jag aldrig kan vara ärlig med mitt mående, varken för mig själv eller andra. Jag hade en lärare som mitt under en lektion kom fram till mig och undra hur jag mådde, men per automatik (som det alltid blir), svarade jag att det var okej, trots att det verkligen inte var det. Så jag fick ju skriva åt henne efteråt för det kändes så fel att jag iprincip ljög, och hon svara att hon märkt att det var något som inte stod rätt till. Detta är även ett tecken på att det inte är så bra med mig, ingen märker något och jag döljer allt, så att hon märkte tyder på att jag verkligen inte är mig själv mer.. Även när jag träffat skolhälsovårdaren, psykologen och kuratorn säger jag ”just idag är det bra”, trots att det är allt annat än bra. Hur ska jag kunna ändra detta??
Eftersom jag känt mig så slut under en så lång tid är jag livrädd för dagen jag krockar in i väggen, påriktigt… Nu ”orkar” jag fortfarande göra vanliga saker, men jag vet inte hur länge min kropp orkar. Kroppen har försökt säga sitt, men jag bara ignorerar det. Jag har varit sjuk ofta senaste tiden (brukar aldrig bli sjuk), ögonen ”flimrar” ibland, jag isolerar/drar mig undan från allt, haft flera sömnlösa nätter och ja, även denna lista kan göras lång.
Nu blev detta långt, men känner att detta är enda sättet för mig att få ut allt på, eftersom jag helt tydligt inte klarar av att säga de face 2 face.. Så frågan är väl egentligen, vad ska jag göra? Hur allvarligt är detta? Tjej som är trött på allt
UngInfo svarar
Hej på dig!
Fint att du tar kontakt och skriver. Jag är ledsen att höra att du inte mår bra, det låter som att du går igenom en tuff tid just nu. Så som du beskriver ditt mående ska ingen behöva ha det. Det går att få hjälp och börja må bättre! Det är fint att höra att du varit i kontakt med både skolhälsovårdaren, psykologen och kuratorn trots att du ännu inte klarat av att vara helt ärlig med dem. Ibland kan det vara svårt att säga hur man egentligen mår, och av olika orsaker kan det vara svårt att få ut orden ur munnen trots att man innerst inne önskade att de förstod hur man mår. Och ibland kommer svaret “jag mår bra/okej” automatiskt utan att man hinner stoppa det, och då kan det vara ännu svårare att korrigera sig själv och säga att man faktiskt inte mår så bra.. Jag tycker att det låter som att du hittade en väldigt bra lösning i situationen med läraren då du beslöt att skriva åt henne efteråt och förklara hur det egentligen ligger till. Jag undrar om detta är en metod som du också kunde använda dig av då du träffar psykologen/kuratorn, men istället för att skriva efteråt för att korrigera det du sagt så kanske du kunde skriva ner på förhand hur du mår och ta med det antingen på ett papper eller visa upp telefonen om du skrivit det där? Eller du kan t.o.m. visa den här frågan som du skrivit in. Då behöver du inte berätta något med ord, utan bara ge dem pappret/sträcka fram telefonen och låta dem läsa och så kan du säga t.ex. “det här har jag skrivit”. Sedan tror jag att det kan vara bra om du tillsammans med psykologen/kuratorn kommer överens om hur ni kan göra i framtiden så att du också i fortsättningen vågar vara ärlig och säga hur det är. Det kan t.ex. vara att ni kommer överens om att du alltid får lite tid på dig att skriva ner hur du mår medan ni träffas, eller att du alltid tar med något som du skrivit på förhand. Eller så kan det också ibland hjälpa att någon frågar en flera gånger hur man mår, att ni t.ex. kommer överens om att psykologen/kuratorn inte ska nöja sig med ditt första svar ifall det lätt kommer ett automatiskt “just idag är det bra”.
Jag hoppas att det här kan hjälpa dig så att du kan få den hjälp som du behöver. Lycka till!
Varma hälsningar,
Psykolog Camilla, Luckans Ärligt talat-chatt
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar