Olyckan i stan

Hej!

Tack för att du skrev in till oss. Först och främst så vill jag säga att din reaktion är helt normal, även om den känns jobbig. Bilolyckan kom plötsligt och var obehaglig, det är sånt som kan få en människa att känna sig otrygg fast man inte själv hade någonting att göra med olyckan, men man lever sig in i situationen (tack vare sin empati). En kris av det här slaget påverkar hela samhället kring den. En del kanske börjar oroa sig att det ska hända någonting liknande igen, till exempel åt någon man älskar eller åt en själv. Men en del andra reagerar knappt alls. Hur man reagerar är individuellt, och styrs delvis av hur känslig man är, men mycket också av hur livet runtom en ser ut i övrigt. Om man exempelvis har varit väldigt stressad eller nere på sistone så kan en sån här händelse drabba en hårdare än det annars skulle göra. Man blir också känsligare om man själv befinner sig i någon annan typ av kris, det blir liksom för mycket belastning på en gång. Vi ska komma ihåg att hela situationen samhället befinner sig i just nu med coronaviruset gör att vi känner oss överlag otryggare och osäkrare på framtiden, och jag tror absolut att det kan påverka hur vi uppfattar också andra obehagliga saker!

Du skriver att du inte vågar prata om det med någon, men jag tror ändå att om du bara vågade så skulle det vara det bästa du kunde göra, för att få ut tankarna, orden och känslorna och kunna bolla det med någon. Kanske känns det lättare med vetskapen om att det du känner inte är konstigt eller onormalt? Jag kan rekommendera att du ringer exempelvis till Valos kristelefon, där kan du vara helt anonym!! De finns till för just precis såna här situationer!

Om du inte vill ringa, men känner dig bekväm med att chatta, så finns också Ärligt Talat-chatten där du kan få prata med någon, också det anonymt!

Men ifall du absolut inte vill tala om det med någon utomstående så pröva att skriva om det. Det jag vill är att de här tankarna och känslorna ska få någon annanstans att ta vägen än inuti ditt huvud, att de ska få komma ut.

När det gäller sömnen så kanske du skulle kunna göra någon typ av avslappningsövning medan/innan du går och lägger dig. Till exempel upplever jag att ”body scan meditations” är effektiva, det finns ledda sådana på youtube. Du kan också fundera på vad som får dig att känna dig trygg, och göra sånt innan du går och lägger dig. Om det känns tryggt att ha på någon lugn musik eller sånt i bakgrunden kan du prova det också.

Hoppas det löser sig snart!
Många kramar, Kix