Är detta normalt?

Hejsan!

Tack för att du skrev till oss. Eftersom hela din fråga är i hemliga rutan så kan jag inte riktigt svara utan att avslöja detaljer därifrån, så jag hoppas att jag ”inte säger för mycket”. Kom ihåg att anonymiteten här är hög eftersom vi är verksamma i 12 kommuner och har tusentals frågor. :)

Jag är själv uppväxt på landet med en liknande familjebakgrund (men i mitt fall kommer lillebror ta över), och kan förstå hur mycket det är som måste göras på en gård.

Det är bra att du tar dina studier på allvar och vill sätta en god grund för din framtid, och öppna upp många dörrar för olika framtidsval. Synd att du upplever att din pappa inte riktigt förstår vad det är du gör och vad det kräver. Men vi måste komma ihåg att det kan vara väldigt svårt att veta hur lång tid något tar om man inte gjort det själv och inte riktigt vet vad det är. För jag antar att han inte förstår för att han själv gick en annan skolväg än den som du går nu? En mera praktiskt lagd kanske? Jag tror nog att han är stolt över dig, men som du också säger så tror jag att han kanske inte fullt förstår hurpass tidskrävande det är.

När ni jobbar tillsammans så tycker jag du ska börja berätta om vad det är ni lär er i skolan, och om vilka läxor du har. Oavsett om han frågar om det eller inte. Om du börjar berätta om det mera så lär han sig också att förstå det bättre. Berätta gärna också om vilka eventuella framtidsplaner du har, så han ges en chans att smälta vad det innebär.

Sen tycker jag också du ska våga sätta ner foten mera när det gäller den tid du behöver till läxor. Din utbildning är viktig. Just nu är ditt jobb främst att studera. Kanske du kan bestämma klockslag varje dag som är DIN tid som du gör läxor på, och under den tiden så är du helt enkelt inte anträffningsbar. Gärna då samma tid varje dag så de andra lär sig dina rutiner. Om någon frågar då om du kan göra nåt annat så säger du bara lugnt ”nej nu är min studietid, men efter klockan XX så är jag ledig”. Det kan vara att det blir nån sur min till att börja med, men ibland är det enda sättet. Det brukar lugna sig.

Förutom det rent praktiska med att det finns jättemycket att göra på en gård, så finns det också en annan sak som jag började fundera över; om din pappa använder hjälp-frågandet som en typ av ”ursäkt” för att få spendera tid med dig? Kanske han inte riktigt vet hur han annars skulle be om det (män av hans generation blev inte riktigt uppfostrade att tala om känslor så det kan vara svårt), och kanske det finns för lite tid med allt som ska göras på gården för att kunna umgås på ett annat sätt än jobbandes. Men troligen har han märkt att du håller på att växa upp till en ung man som går sin egen väg, och att du därmed antagligen kommer flytta hemifrån så småningom. Kanske har din pappa lite svårt att ”släppa iväg” dig (för din bror behöver han ju inte tänka likadant om, ifall han tar över så lämnar han ju kvar i närheten) för att du är honom kär, och så tar det sig uttryck så här för han vet inte hur han annars skulle uttrycka det. Jag skulle vilja att du föreslår för din pappa att ni ska hitta på nåt tillsammans, att DU är den som föreslår nåt (gärna nåt som inte är jobb). Det typen av initiativ tror jag skulle vara betydelsefull för din pappa, eftersom det skulle visa honom att han är viktig för dig och att du tycker det är viktigt att ha honom i ditt liv även om ni kanske kommer gå olika vägar karriärsmässigt.

Eftersom ni är lite underbemannade hos er just nu så tycker jag du ska fundera på om det finns nåt sätt att ”slå två flugor i en smäll” och lösa den delen med – vet du nån bekant till dig som skulle vilja tjäna en extra slant? Berätta då om den vännen där hemma, säg att hen söker jobb, och föreslå att ni anställer hen några timmar i veckan som hjälp nu medan ni är en färre på gården. Så får både din kompis jobb, och din pappa hjälp.

Lycka till!
Kram, Kix