Hej

Hej,

jag har skickat din fråga vidare till vår psykolog, men tänker genast att det skulle vara väldigt viktigt att du pratar med någon. Att hålla sitt illamående inne är inte bra, utan viktigt att få prata ut. Har du pratat med kuratorn i skolan? Rekommenderar även vår stödchatt Ärligt Talat. Den är öppen må-to kl19-22 och må-fre kl. 9-12. Gå in på arligttalat.fi och bekanta dig, vår psykolog chattar även, så du kan kolla när hon är på plats.

Sköt om dig massor nu och så återkommer jag genast när jag fått svar av psykologen!

Hälsningar Marina/Unginfo

Nu har jag fått svar av psykologen och hon skriver såhär:

Hej på dig. Det är ju verkligen inte meningen att du ska må sådär psykiskt dåligt. Det är många som blir utmattade av skolan och mår dåligt av att vara där. Men nu undrar jag vad det är i ditt fall som gör att du blir så slut av att vara där. Är det allt som måste göras, prestation, krav och stressen kring det? Eller är det mera det sociala sådär allmänt, fast du förklarar att du inte direkt är rädd för någon där kan det sociala trycket ändå ta på krafterna för vissa. Jag blir ju väldigt orolig när du säger att du konstant tänker på självmord, så ska det ju verkligen inte vara, du har ju rätt att må bra och leva ett liv som du kan njuta av. Är självmordstankarna konkreta och har du planer på att ta ditt liv, eller känns de mera som ett sätt att tänka för att komma undan allt. Att bara få slippa utmattningen och det psykiska illamåendet? Ditt meddelande väcker många frågor och jag skulle gärna prata mera med dig om vad det riktigt är som tynger det och om vi tillsammans kunde hitta på lösningar som skulle kunna göra din situation mer dräglig. Det är så jätte viktigt att prata med någon, speciellt då man mår som du gör. Både för att få stöd, hjälp och nya infallsvinklar i sin tillvaro. Jag tycker du borde gå igenom med någon de här sakerna och fundera kring vad som kunde hjälpa i just ditt fall. Det finns många som kan hjälpa i en sådan här situation, allra helst en nära vuxen eller annan professionell. Det var jätte fint att du skrev om det du känner och jag tänker att det ändå är ett steg i rätt riktning mot att kunna börja ta an det som just nu är utmanande och känns hopplöst. Sköt om dig och låt någon komma ännu närmare dina tankar och känslor.

Psykolog Helena