Fundersam över något

23.03.2020
Hej!
Så det är så att jag vill ha olika förslag av vad jag ska göra och svar på några frågor, men så att ni ska förstå situationen så måste jag berätta från början till nu. (Varning för lång, flummig text )

Så då jag började högstadiet för cirka 5 år sedan (född 02) så var det en lärare (cirka 50 år, skild från sin fru) som jag till först inte riktigt gillade, orsaken till det var att han var väldigt utåtriktad, han gillade att prata om annat och "bråka" med eleverna i klassen. Jag minns själv inte mycket från 7an vilket gör det svårt att säga mycket om det första året, men jag minnas att jag var väldigt blyg när jag var i hans klass, men det blev lite bättre desto längre jag var i hans klass, och hade blivit vanare att gå i högstadiet. Fast forward till slutet av 7an, jag hade en årlig kvartsamtal med min klassföreståndare, jag minns då att hon berättade åt mig vad några lärare hade sagt om mig till henne. Då hon började berätta vad läraren hade sagt om mig, och det jag minns från det är några saker, den ena är att jag var väldigt rädd för någon anledning att få veta vad han tyckte om mig, och jag tror att jag var det eftersom jag hade varit väldigt blyg på hans lektioner, som sagt. Den andra saken som jag minns är att hon sa att han hade sagt att jag var blyg, men han trodde att jag hade blivit mera utåtriktad på senare tiden, och att jag var väldigt bra med att följa med och uppföra mig, vilket då gjorde att jag blev glad och blev definitivt mera självsäker i klassen.

Så inget mera med det, sommarlovet for och gick. Men det var då allting började... i 8an.

Om jag minns rätt hände det inte så mycket i början av skolåret i 8an, det kanske gick mindre eller lite mera än en månad. Då han ge mig lite mera uppmärksamhet. Typ varje gång vi skulle ha lektion med honom stod han vid dörren och väntade att alla skulle komma in ( gjorde det mycket mera i 8an än 7an). Han knuffade några sådär playfully när de kom in, bara för att bråka med dem. Han började lite senare göra det till mig, vilket jag inte tog illa upp, eftersom det var roligt och jag tyckte om honom som lärare då, (blev mera utåtriktad, vilket han säkert märkte lite). Först var knuffandet lugnt och det var bara sådär lätt, men senare började han ta i lite till så att jag knuffades lite mot andra väggen, ganska ofta började han göra det, men det var nog kvar det där att knuffa mig lätt och försiktigt (tog inte sjukt, märkte det bara själv att han började göra det). Jag märkte till sist att han slutade knuffa de som han knuffat då före, och han fortsatte att bara knuffa mig. Han gav mig väldigt mycket uppmärksamhet, som att t.ex kasta pappersbollar på mig och suddgummin. När vi t.ex skrev prov, så var jag klar och satt och väntade, fick tråkigt och började stapla suddgummin ovanpå varandra, och det enda han kollade på var då jag under den tiden och skrattade åt mig, fastän andra höll på med saker så var hans uppmärksamhet bara på mig.

Som många andra tonåringar så börjar man ju ha en "crush" på en lärare, när hormonerna är överallt och man tänker inte riktigt. Den "crushen" i en lärare fick jag, och det var då ingen annan än han, (ej förvånad eftersom han gav mig mycket uppmärksamhet) . Men det var ändå inte som en crush, jag vet inte riktigt vad det var, jag tyckte inte om honom men jag tänkte mycket på honom och ville alltid kolla på honom.

Ingenting mera som jag minns hände i 8an och det var mera det där knuffandet och mera uppmärksamhet då. När sommarlovet skulle börja minns jag att jag ville sluta tänka på honom, eftersom jag då tänkt på honom i några månader (började tänka på honom i slutet av 8an, inte i början). Några dagar går och jag slutar tänka på honom, jag blir glad eftersom det är inte okej att tänka på en lärare som är 50 år gammal... Skolan närmar sig då och jag har inte alls tänkt på honom, han har bara ploppat upp i huvudet sådär smått i några minuter. Men när skolan börjar igen, så förändras allt igen. Fast forward till efter sommarlovet då jag börjar 9an.

Jag börjar tänka på honom igen sådär smått, jag har under den tiden på "g" med någon annan, men det tar slut efter några månader. I 9an så är man inte lika mycket med honom. Men fortfarande i 9an fortsatte han att knuffa mig och sånt och ge mig uppmärksamhet... som i 8an. När vi inte har mera lektioner med honom för resten av året, känner jag mig ledsen, men kanske lite hoppfull att få slippa tänka på honom, jag slutar tänka på honom i 2-3 månader men när jag väl ser honom under de 2-3 månaderna kan jag inte låta bli att se på honom och börja tänka på honom lite pånytt och i 9an så började jag få "fjärilar i magen" varje gång jag såg honom, och saktat men säkert kommer han tillbaka i mina tankar. 3 månader återstår av min tid i 9an och det blir tillräckligt bra väder för att spela pingis... jag spelar med min vän och när han går förbi börjar han "låtsasbråka" med mig och säga att jag inte är bra och att min kompis håller säkert på att vinna. Han challengar mig till en match och han vinner lätt. Sen går han.. han vill inte spela med min vän som jag spelat med, och han lade bara uppmärksamheten på mig då... nästa gång vi är ute och spelar så kommer han igen och han bråkar igen och pratar bara med mig och han spelar bara pingis med mig, och spelar aldrig mot någon annan elev. När vi nästa gång går med några andra kompisar så är han också på väg ut eftersom han ska någonstans, när jag lägger på mina skor så snuddar han i mig på flit, och väntar då att jag ska ut och går ut på samma gång som mig, det är en längre bit till pingis så de andra springer dit medan jag går med honom, eftersom han började prata med mig och låtsas bråka igen... Jag märker då att vi börjar gå väldigt närmare varandra, tills vi är väääldigt nära varandra, våra armar rör i varandra varje steg vi tar och till sist å finns det som inget rum mellan oss längre inte ens luft och han små knuffar mig i bland så länge vi går. Det går en några veckor och varje gång vi möts knuffar vi i varandra ( för att påpeka lite så gjorde han inte det här med någon annan). Med cirka en månad kvar av skolan så träffas vi inte så mycket/ går förbi varandra, och ja känner på mig att han distanserar sig själv från mig, vilket jag är ganska positiv att han gjorde. Jag tänker då under de sista veckorna att jag ska glömma honom, och jag lyckas med det nästa helt, och tänker bara på honom lite lite. 9an är slut och det blev sommarlov, jag tänker att jag kommer aldrig kunna slut tänka på honom eftersom jag börjar sakna honom mycket, men jag lyckas få tag på mina tankar och börjar tänka på något annat.

Jag börjar första året i gymnasium, men jag ser fortfarande honom, eftersom alla skolor är nära varandra och han äter i samma matsal som jag. Men känslorna har på nått sätt försvunnit, nästan i allafall. Jag tycker inte om honom, men det jag minns från förra året är att jag gillade att kolla på honom och fick oftast fjärilar i magen. Men när man inte är i samma skola längre så försvinner känslorna. Några månader i skolan och jag har en pojkvän, såklart slutar jag tänka på honom... det är svårt i början, eftersom jag ser läraren nästan varje dag, men jag lyckas. Hela första året går och jag har fortfarande en pojkvän, svårt att tänka på någon annan då. Men nu som då ploppar han upp i mina tankar. Men sommarlovet går och jag har inte alls tänkt på honom. Och tänker då att nu har han äntligen försvunnit ur mitt huvud.

2an kommer och jag tänker på honom första dagen... men bara för att när jag tänker på skolan så tänker jag på honom. Men sedan går allting bra, han äter inte på samma ställe så då ser jag aldrig honom. Hela halvåret går bra och det är februari- mars som blir problem... han börjar äta på samma ställe som mig och jag ser honom oftare och jag får fjärilar i magen varje gång jag träffar honom. Jag har ännu samma pojkvän.

Efter sportlovet, gissar jag att hans schema böt, så han äter på samma gång som mig, nästan varje dag, och första dagen tillbaka sitter jag och några kompisar bredvid hans bord, och jag märker att han sitter där först när jag kollar runt, jag får direkt fjärilar i magen. Vi ska just stiga upp och han sitter så att jag måste gå förbi honom. Då jag stiger upp och några andra vrider han direkt på huvudet och kollar direkt på mig, vi får ögon kontakt och jag kollar ner i marken. Jag har då inte sett honom på ganska länge så då jag går förbi honom så lyfter jag upp huvudet för att se på honom, och det jag inte trodde att han skulle göra, gjorde han... han lyfte upp huvudet just då jag skulle gå förbi och vi kollade varandra rakt i ögonen och jag fick direkt fjärilar i magen, han flinade stort och gjorde något roligt med ögonbrynet, jag flinade bara och gick vidare, jag minns den situationen så bra. Som sagt så har vi ätit på samma gång och varje gång vi gör det, så kan jag se i min ögonvrå att han kollar på mig då jag går runt i matsalen och ska sitta ner.

Orsaken till att jag tog och skrev hela storyn och inte bara lite var för att jag är väldigt förvirrad, och jag har inte kunnat prata om det här saken med läraren med någon annan och de senaste 2 nätterna har jag drömt om honom vilket gör mig väldigt förvirrad, eftersom jag en vecka efter händelsen bara mittiallt slutade tänka på honom han kom aldrig upp i mina tankar. Men nu har jag bara börjat drömma om honom vilket är väldigt konstigt tycker jag, och det jag drömmer är att jag är med honom själv och pratar och hänger med andra människor med honom. Så på grund av drömmarna så har jag börjat tänka på honom på nytt, och nu tycker jag att det är bara frustrerande eftersom jag kämpat så länge att få honom ut ur mina tankar.

Under åren jag hade honom som lärare gillade han att ha närkontakt med mig, han brydde sig om mig, gav mig väldigt mycket uppmärksamhet, han gjorde inget av det med någon annan. Jag har försökt glömma bort allt det, men det är väldigt svårt, speciellt då han alltid kollar på mig och flinar åt mig.

Varför tror ni att jag drömmer om honom och varför betedde han sig så mot mig som jag har skrivit? det är så många tankar som snurrar i mitt huvud speciellt just nu när jag är 18 och "vuxen" och varit med om det där, och jag har pratat med en person lite lite om det här och det enda det har frågat av mig är om jag om några år tänker ta kontakt med honom, vilket jag har svårt att se att jag kommer göra.....

HJÄLP
frågorna igen; Varför tror ni att jag drömmer om honom och varför betedde han sig så mot mig som jag har skrivit?
några tips på vad jag kan göra skulle vara bra också. ?
Tessi klippt

Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar

27.03.2020

Hej,

Jag tycker inte att det är speciellt konstigt att du drömmer om honom. Det är ju en person som har varit betydelsefull för dig under en lång tid, och under en period då du som människa har utvecklats från barn till vuxen. Med andra ord tror jag inte att det finns något "dolt budskap" i dina drömmar, annat än helt enkelt det att du tänker på honom då du är vaken - så det är ganska självklart att du gör det även då du sover.

På basen av det du skriver, om att du var ganska blyg då du började i sjuan - men att du fick större självförtroende delvis på grund av hans uppmärksamhet och uppmuntran. Jag tror att han helt enkelt gjorde sitt jobb (och lyckades bra!) då han såg dig, och ditt behov av att bli sedd för att du skulle kunna slappna av. Jag tycker att han skötte det snyggt som fortsatte att se dig från början till slutet av din skolgång. Jag vet givetvis bara det du skriver, men i det jag läser så ser jag ingenting som tyder på ett romantiskt intresse från hans sida - så det finns ingenting som behöver redas ut eller göras någonting åt.

Den relationen som finns mellan en lärare på 50 och en elev på 15 är oftast inte heller den relation man söker efter då man vill ha en partner, det betyder inte att du inte skulle ha varit förälskad i honom - men ett "riktigt" förhållande skulle antagligen vara väldigt olikt det du eventuellt föreställde dig.

Jag tror helt enkelt att du skall försöka känna tacksamhet för att han tog sig tiden att se dig som individ och försökte göra sitt bästa för att få dig att växa.

Kram

Tessi

1 Kommentarer

  • M 24/03/2020 7:52pm (4 år sen)

    Hejsan hoppsan, de här låter väääldigt bekant. Har vari med om ganska precis samma sak. Men då jag började i ettan i gymnasie så insåg jag hur äckligt de va från hans sida att ha "favoritelever", som han rörde i, såg mycket på osv. Insåg sedan i nian att hans lektioner gick ut på att "mobba" elever, han kastade suddgummi, och han var otroligt närgången. O i sjuan så hade jag en dag en tröja som hade urringning (då var de ju roligt med uppmärksamhet) å då höll han mig kvar efter lektionen å sa "du vet ju hur pojkar är" å så skrattade han å så fick jag gå. De få gånger jag har sett honom efter högstadie o gymnasie (som e på samma område) så känner jag mig bara äcklad. Så ja, av mig fick du inga svar, utan bara min upplevelse av en liknande situation.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej decibel!

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i mer än ett år. Vi har haft det bra och har roligt tillsammans, det märks tydligt att han gillar mig jättemycket. Men nu de senaste två månad...
Läs mera

Hej!
Jag har ett problem. Ett ganska stort problem. Jag är kär i samma kille som en nära vän. Ingen vet om det. Inte han, inte min vän, inte någon av mina bästa vänner. Ingen. Men jag fick veta att k...
Läs mera

Hej, det är igen jag.
Läs mera

Hej! Jag har ett litet problem jag vet inte vem jag gillar. Det finns två killar som jag typ gillar. Men ända är att jag gillar inte dem på samma gång utom ena killen gillar jag alltid när det är nära...
Läs mera