Bråkat

Hej!

Hm, det var lite svårt att svara på utan att veta exempelvis vad ni bråkat om, hur hon brukar reagera när hon bråkar/bråkat med någon, hur du redan försökt be om ursäkt osv. Men jag kan göra ett försök att reda ut det här med bråk och ursäkt lite med dig. Missar jag helt målet måste du skriva in igen och förklara lite närmare med detaljer om ert bråk, okej?

Att bråka är naturligt. Man bråkar förr eller senare med alla man står någorlunda nära och ganska ofta är lite bråk bara nyttigt, det rensar luften. Vågar man bli sur på någon - och säga det högt - så visar det ofta på att man känner sig så bekväm med den andra att man vågar vara sig själv. Men det kanske ändå mer gäller sådana där småsaker som man kan vara oense om i en relation eller medan man försöker lära sig att vara tillsammans, saker som man behöver reda ut eller bestämma tillsammans om för att förhållandet ska bli bättre.

Såklart finns det storbråk också, gigantiska saker som verkligen kan stjälpa hela förhållandet. Men exakt vad som är "oförlåtligt", alltså så grova misstag eller elakheter eller oförrätter att man aldrig vill se människan igen, varierar från människa till människa. Många saker är vi väl allmänt ganska överens om, typ att man inte far med kompisens flick-/pojkvän, inte stjäl från kompisen och inte berättar hens innersta hemligheter vidare. Men sedan har alla lite olika "regler" för vad man får och inte får göra åt en kompis. Tex kan en viss person tycka att säg... vad ska jag ta för exempel... säg att inte bjuda med kompisen på fest. Säg att en tycker att det är ett enormt svek att man "glömde" att bjuda med kompisen på den där festen i helgen, medan en annan tycker "so what" och inte alls anser att det är ens ansvar att se till att kompisen är bjuden han också.

Under tiden man är kompisar, så lär man sig så småningom var kompisens gränser går. Är hon tex en jättekänslig typ som tar lätt illa upp, eller är hon obrydd av sig. Är hon en sådan som är långsint lääänge eller förlåter hon en efter fem minuter även om hon är jättearg? Ofta är det här bara en fördel, saker som gör vänskapen starkare, men det finns nog de som börjar använda de här sakerna emot en under gräl. Då när man känner varandra så väl att man vet exakt vilka "knappar man ska trycka på" för att kompisen ska bli dödssårad. I en del vänskaper behöver man göra några missar för att lära sig var den andras gränser går, och vänskapen håller ändå och man kan förlåta varandra. Men i värsta fall så leder genast det första misstaget till att vänskapen inte går att reparera utan tar slut.

Nu vet jag ju som sagt inte vad du gjort som hon är arg/ledsen/besviken på eller hur du bett om ursäkt för det. Basically gäller ändå det man fick lära sig redan i sandlådan i dagis: säg förlåt så snabbt som möjligt och så ärligt som möjligt. Ett förlåt är fortsättningsvis inget värt om man faktiskt inte menar det. Ibland hjälper det att förklara hur det gick så här, alltså varför man tänkte eller sade eller gjorde som man gjorde. Att förstå den andras orsaker kan hjälpa en att förlåta. Men vi behöver också alla lite olika lång tid på oss att lugna ner oss så pass att vi kan se saker från den andras synvinkel och sedan kunna ge förlåtelse, så där igen känner du din vän bättre än mig och kan kanske avgöra närvarhur du borde prata med henne. Det kan hända att du behöver säga förlåt igen efter någon dag, några dagar, någon vecka. Vill du rädda vänskapen ska du absolut säga förlåt igen. Och igen. Att ge upp efter ett misslyckande (alltså ett förlåt som inte mottogs som man önskade) är inte sådant som vänner gör, riktiga vänner får man nog svälja sin egen stolthet lite och "be på sina bara knän", så där bildligt talat.

Riktiga vänner koncentrerar sig dessutom inte på vem som hade rätt eller fel, utan på att lösa konflikten. Sitter man bara och muttrar att hon ju borde ha gjort si eller så eller att hon minsann inte är så perfekt hon heller, så kommer man ingenvart. För se, om man har sårat någon, så är det inte man själv som kan säga om personen får bli sårad eller inte. Man kan inte bestämma vad andra ska tycka eller hur de ska reagera. Det går helt enkelt inte. Det mogna är då att konstatera faktum, att nu känner personen så här och då får man själv försöka förhålla sig till det. Man kan säga typ "nu har vi olika åsikter i den här frågan, men jag ser att du blev ledsen och DET är jag ledsen för att jag orsakade". Det är alltså inte viktigast att ha rätt i sak, utan ibland behöver man helt enkelt kompromissa och komma halvvägs.

Lycka till, hoppas hon förlåter dig <3

Kram, Liselott