Ensam

Hej vännen!

Vi ska försöka oss på ett svar, vi ungdomsinformatörer. Fast någon Stor Sanning blir det knappast inte – finns inte många sådana när det gäller känslor och hur man känner sig inuti. Men lite tröst kanske vi kan förmedla ;)

Det är underligt med ensamhet. Samma situation kan kännas så olika från person till person och från tidpunkt till tidpunkt för samma person. Syns så bra i engelskan, där det är stor skillnad på ”alone” och ”lonely”. Så det är väl det senare som passar in på hur du känner dig nuförtiden? Som om du var ensam, fastän du har folk runt dig? Och det verkar numera vara något väldigt negativt att vara ensam, något som nästan betraktas som en sjukdom som måste åtgärdas. Allt fler känner sig ensamma och vår teori är att det beror på att hela samhället idag är så ”tillsammans-fixerat”. Som om allt skulle gå ut på att meningen med livet är att hitta Den Stora Kärleken – åtminstone någon att vara ihop med och om inte annat så måste man åtminstone vara kär i någon. Annars är man misslyckad, verkar folk tycka. Men det är klart att det inte är sant! Man är inte mindre värt än någon som har pojkvän och är puttinuttigt kär – hur hårt hon än försöker övertyga ditt undermedvetna om att hon har det bättre ställt än du.

Kanske är det så att du från alla håll och kanter (kompisar, filmer, kärlekslåtar på radion osv osv) känner dig pressad till att hitta en pojkvän eller åtminstone någon att vara förälskad i. För det första så är livet inte så enkelt och inte så där svartvitt – man kan inte bara ”hitta” någon att bli kär i. Om det inte händer naturligt, så blir det lätt fejkat och fel. För det andra: vem sätter sig inte på bakhasorna när man blir pressad till något? Och för det tredje så förstår vi att du är rädd om ditt hjärta just nu. Det tog säkert mycket skada när det tog slut med ditt ex, eftersom det tog ett år att komma över honom och var det tyngsta du varit med om. Naturligtvis kastar man sig inte huvudstupa in i nästa romans då inte.

Så när det gäller kärlek så är vårt råd – tjejer emellan – nog att du bara ska ta det lugnt och inte kämpa fram något som inte finns där. Är du inte redo så är du inte och det blir definitivt inte bättre av att du känner dig tvingad. Vi kan förstå att du känner dig ensam, speciellt när alla kompisar verkar upptagna med sina pojkvänner. Men dels så kan man alltid berätta för riktiga vänner att nu skulle man behöva deras sällskap lite, kunde de inte slita sig från sina män för en tjejkväll åtminstone? Och dels så kommer nog Kärleken när den ska komma – oftast när man minst anar det. Vi förstår känslan av att vilja fly undan alla som är intresserade och vi kan lova på hedersord att du kommer att märka en dag att den gått över av sig själv!

Och dels, så är ju ensamhet något man måste LÄRA sig. Det finns massor av tjejer som aldrig har lärt sig att leva ensamma, aldrig varit utan pojkvänner eller span-objekt, aldrig bott ensamma, aldrig ens kommit på tanken att stanna ensamma hemma en lördagskväll när kompisarna far på fest. Och de här tjejerna kommer att få det väldigt tungt en vacker dag. Kanske de aldrig i världen skulle våga fara på det där spännande lägret/kursen/föreläsningen/studieresan/året utomlands, för de får inte någon kompis med sig. Kanske när deras sambon jobbar natt eller deras äkta män är på arbetsresa och de ska ta hand om barn, hushåll och jobb ensamma och sova ensamma – och så blir de otrygga och olyckliga och så lämnar de sina män för att gräset är grönare någon annanstans, men det skiter sig och så står de där fullkomligt ensamma och får fullkomlig panik och flyttar hem till mamma igen. Vi överdriver inte, vi känner flera sådana tjejer. Ensamhet är något man måste lära sig leva med, även om det går emot våra grundinstinkter som flockdjur. Kan du vara ensam så blir du trygg i dig själv, stark, självsäker och självständig och det är en rikedom du har nytta av i allt från arbetslivet till kärlekslivet.

Jaha, hur ska man lära sig det då? För det första, tror vi, måste du ställa om hjärnan. Intala dig själv att det verkligen inte är farligt att vara ensam, inget hemsk händer - men du får tid för dig själv. Använd tiden till att göra saker du verkligen älskar att göra. Det kan vara allt från att ordna hemma-spa för dig själv till att scrap-booka, spela x-box, virka amigurumis, gå långa promenader, skriva dikter…. Gör sådant du njuter av och så ska du se att tiden rinner iväg och halv 2 på natten tittar du plötsligt på klockan och upptäcker att du är överlycklig och tillfredsställd både med det du gjort och med dig själv. Vill du så hittar du på roliga saker tillsammans med andra människor: gå en zumba-kurs, påskpysselkurs, far på äventyrsläger, språkkurs – något spännande, nytt och ovanligt som du gör själv men tillsammans med andra. Har du ändå ett behov av kärlek, så ta den i film-/TV-serie-/musik- eller bokversionen. Man kan få samma förälskade lyckorus genom att leva sig in i kärleksstoryn i en film – så länge man är noga med att inte önska att man var huvudhjältinnan i storyn. Bara njut av storyn i filmen och sug i dig känslorna i det lyckliga slutet. Var trygg i tanken att en vacker dag träffar du också en relativt schysst kille och får fjärilar i magen – inget blir ju någonsin som på film, men intala dig själv att ditt kärleksliv också kommer att blir riktigt OK!

Så, det var lite tankar. Det blir nog bättre, det vågar vi lova – så länge du inte låter rädslan för ensamhet ta kontrollen över ditt liv. Då kan du bli den där tjejen som kanske har ett förhållande hon inte trivs med (för att hon nöjt sig hellre än varit ensam), ett yrke hon inte trvis med (för att hon inte vågade lämna kompisarna eller pojkvännen för att studera på annan ort) och som fortfarande frågar mamma om råd i allt. Så upp med hakan, andas lugnt och våga dig med små små steg ut i ensamheten – den kan vara riktigt skön om man inte är rädd.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny