Aggressiv bror

Hej!

För det första: du är väl medveten om att din brors buffande och knipande räknas som fysiskt våld, att det är misshandel? Och hans hotfulla ton och aggressiva ord är verbalt våld? Jo, så är det enligt Finlands lag. Det är INTE okej beteende, fastän det inte gått så långt som till slag, sparkar, skador och blodiga sår. Inte heller finns det något undantag för syskon, de har ingen ursäkt för att bete sig så där mot varaandra, och det spelar ingen roll om du provocerat eller inte, han får inte göra så där. Om han var i dagisåldern kanske man ännu skulle ha en viss förståelse för att han inte kan behärska sig när han blir arg, men en så pass gammal pojke som du skriver i hemliga rutan att han är borde absolut redan kunna behärska sitt humör betydligt bättre än så där. Och det är mycket möjligt att han nog kan det - inte går han väl omkring och buffar lärare eller är stöddig mot kompisar heller - så troligen gör han ett medvetet val hemma att inte behärska sig.

Det i sin tur beror troligen mycket på hur era föräldrar hanterar hans utbrott, samt vilka förebilder de själva utgör. I en familj påverkar alla varandra, man kan inte peka ut en familjemedlem som den skyldige till alla konflikter eller problematiska beteenden. Hurudan man är beror alltid på samspelet mellan allihopa eller delar av familjen. Alla uppfostrar varandra, men ansvaret ligger såklart på föräldrarna. Det är deras uppgift att lära honom att behärska sig. Vi vet ju såklart inte hur mycket de jobbar på det, men kanske man kan gissa att de till en del även försöker eliminera det som triggar honom. Det är ju möjligt att de faktiskt uppfattar dig som provocerande, men det är ändå en mindre sak än att bli fysiskt och verbalt våldsam.

Visst, du gör det säkert inte bättre genom att säga saker som tex att han behöver seriös hjälp - även om det kanske är just det familjen behöver - men kan det eventuellt bero på att du inte kommer på något mer konstruktivt sätt att svara? Som jag förstått det, tex från ämnet psykologi, så använder man ofta liknande comeback-kommentarer som försvar. Kanske försvarar du dig med liknande kommentarer för att du känner dig utmanad, rädd eller hotad, med tanken att tuffheten och hårdheten i kommentaren skulle reflektera tillbaka aggressionen på honom och för att du inte skulle "förlora" i konflikten? Men att påstå att någon är knäpp på något vis är alltid som ett slag under bältet, det blir bara värre av det. Det triggar bara ännu mer, för kommer han inte på någon lika hård eller hårdare comeback, så har han bara våld kvar att ta till för att inte förlora.

Att vara tonåring är sällan lätt, bland annat för att man behöver, vill och känner sig tvungen att hitta nya roller i familjen eftersom man kanske behöver nya saker i relationen jämfört med när man ännu var ett barn. Att spela hård och tuff kan vara en roll som din bror har börjat ta, men det kan vara knepigt att direkt se varför, vilket behov han försöker tillfredsställa. Är det för att han tror att det är så han borde bete sig (tex sett äldre rollmodeller göra så)? Är det för att han känner sig frustrerad och obekväm av någon anledning (kan vara allt från hormoner till en orättvisa eller obalans inom något i familjen)? Kanske tar han ut frustrationer på sin familj som egentligen kommer från andra delar av hans liv, tex skolan eller kompiskretsen? Är det för att han blir provocerad, och varför blir han i så fall det? Många gånger kan man inte heller peka ut en enda situation med ett början-mitten-slut, tex att det skulle vara tonen du använde när du bad honom flytta på sig som skulle vara den utlösande faktorn. Utan hur man känner det ögonblick man ser tex ett syskon på morgonen baserar sig också på hur möten med samma syskon var föregående kväll, förra gången man stod vid kylskåpet, förra veckan osv. Det är därför ofta omöjligt att säga "vem som började" ett gräl, man kan ha hamnat in i en ond cirkel, där varje reaktion följer ett mönster man skapade tillsammans för ett bra tag sedan, men som eskalerar, blir värre.

Att SE mönstret och aktivt försöka bryta det är ofta det enda som hjälper. Men dels kan man behöva hjälp med det, antingen av föräldrar eller av utomstående professionella, som tex kommunens familjerådgivning, familjeterapi, böcker om familjedynamik eller tonårstiden, eller kuratorn. Dels kan det ju vara lite jobbigt att vara den som försöker bryta mönstret ifall man känner att det tar på stoltheten, att man "förlorar", att det är en stor ansträning eller om man själv har en massa uppdämd ilska eller frurstration inom sig. Att vara den som böjer sig eller är vänlig från början kan kännas som en svaghet, ett medgivande till att man bidrar till problemet eller till och med som att man ber om ursäkt - och det är inte alltid det lättaste i syskonskaror. Och dels kan det vara svårt att bryta ett mönster om man inte vet orsakerna bakom ett visst beteende. Om ni är negativa och aggressiva mot varandra, vad bottnar det i? Vad är det ni vill nå, vill tillfredsställa eller undvika inom er genom att agera som ni gör? Hur kan man tillfredsställa eller undvika det på något annat sätt, som inte skulle leda till samma gräl?

Kanske behöver ni ha ett litet familjemöte nu, där både din bror och dina föräldrar och du skulle sätta er ner och diskutera det här. Vad är det ni känner, vad händer, varför tror ni att det blir så och framförallt, skulle ni allesammans kunna pröva på något annat sätt att agera och reagera. Det är mycket möjligt att någon/alla först känner sig anklagade och därför reagerar med att bli arga eller gå bort från situationen - men det löser ju ingenting. Det finns som sagt ingen som är oskyldig till det här heller, så föräldrarna kanske inte ska sitta och peka finger eller predika för er hur ni borde uppföra sig heller, utan det ska vara en diskussion. Och får ni det inte att fungera tillsammans, så finns det som sagt hjälp att få utifrån.

Som sagt, fundera på vad du själv kan göra för att förbättra situationen - det är ju ändå främst sig själv man kan förändra - och kom ihåg att kommunikation är a och o när man vill få en relation att fungera. Och i en relation har alla många olika behov, finns det något du gissar att din bror behöver som du på något vis kan ge? Hurudan syster tror du att han skulle vilja ha?

Lycka till <3

Hälsar Liselott