annorlunda bland kompisarna

31.10.2009
hej! jo, det är så att min styvmamma och min pappa är helt vanliga och sådär mot oss barn när dom är ensamma med oss. dom busar med oss och kallar oss för gulliga saker och sådant som föräldrar gör. men så fort någon av deras kompisar är med så är dom nästan fräcka. dom kan tjata mer på oss då och det verkar som om dom försöker vara tuffa då. mest är det pappa, men också styvmamma ibland. men om nu styvmamma, pappa och en av deras kompisar och då vi barn är tillsammans så då om styvmamma är vanlig mot oss så är pappa det också, men annars så är båda lika "dumma". det här händer precis varje gång, jag har nästan bara varit med när det hänt med pappa. senast det hände var igår, då han mötte en kompis på stan. då fick han en helt konstig attityd och det är inte alls kul! han kan säga ungefär vad som helst och någon gång så har det slagit mej att inför hans kompisar kanske han skäms för att synas med mej eller någonting sånt. jag har för inte så länge sedan fått veta att pappa "gjorde slut" eller tog skilsmässa eller vad man nu ska säga, för att mamma blev frälst. jag är också det, och sedan han fick veta det har han blivit ganska förändrad. han försöker typ få mej att int vara frälst! typ, han frågar hela tiden av mej om jag har någon pojkvän. jag behöver inte ha bråttom med det, jag är ju bara 13 år. och så brukar han fråga "vill du ha en öl?" eller typ "ska vi gå ut på en tobak?". jag tror nog att han kanske säger det på skämt också, men det är ändå respektlöst enligt mej. idag frågade han också om jag tror på ett liv efter döden, typ som att man blir ett djur eller nåt sånt. och så frågade han om jag trodde på spöken också. jag är ju frälst, borde inte det vara uppenbart för honom vad jag tror på och inte tror på?? sen är det så att han har också två andra barn då, som är mina helsyskon. dom är äldre än mej, bor hemifrån och dom är inte kristna. varje gång någon av dom är där så oftast brukar han inte låtsas om mej. som om jag inte fanns helt enkelt. jag vet inte vad jag ska göra, alltså ärligt talat så bryr jag mej inte så mycket om allt det jag skrivit här men ändå kan det någon gång bli något som jag tänker mycket på.
18.11.2011

Hej på dej!
Tack för en lång och intressant fråga. Ska försöka mig på ett litet svar här...
Du berör flera intressanta och lite invecklade mekanismer hos oss människor. Det är ju så att vi alla har flera olika "roller" som vi lever i. Vi är barn till någon, mamma/pappa för någon vi är släkting, arbetskamrat, god vän, polare... ja listan kan bli nästan hur lång som helst. I dehär olika situtionerna beter vi oss lite olika, beroende på många olika saker... En del av oss är kanske bättre på att jämka samman olika roller än andra och ibland kan det bli nästan overkligt när någon är nästan helt annorlunda i ett annat sammanhang.
Jag tror väl att dethär mönstret du beskriver är nåt som din pappa och styvmamma halkar in i utan att riktigt tänka efter... kanske kunde du ta upp frågan med nån av dem någon gång... fråga hur det hänger ihop, utan att gå till attack eller beskylla dem för nåt utan bara som en fråga ungefär "det är nåt jag inte riktigt får ihop..."...
Sen berör du också frågan om tron och din pappas inställning till din tro. Nu är dethär igen tolkningar som blir nästan bara gissningar när jag inte känner honom. Men jag tänker att dethär sättet han har att testa dej och din tro lite kan bottna i att han mött kristna som sagt en sak och gjort en annan (vilket vi väl alla gör någon gång). Kanske han upplever det som om en del kristna uppför sig som om de skulle tycka att det är bättre än han och att han därför känner sig bränd eller besviken. Endel av hans frågor kanske också bottnar i en nyfikenhet han kanske inte vill erkänna för sig själv ens.
Det kan vara viktigt att försöka bemöta hans frågor sakligt, berätta hur du ser på saker och ting. Att du klarar dig lika bar utan öl och inte tror på spöken till exempel.
Det kan vara en bra attityd ibland att inte bry sig så mycke om vad folk häver ur sig. Men å andra sidan, när du känner dej kränkt och repsektlöst behandlad så har du också all rätt att reagera och prata med dem om det... om inte annat så för deras och din egen skull.
Hoppas dethär lilla svaret kan hjälpa dej en bit på vägen...

Per Pilde Stenberg

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen. Pappa ropar, tar oss i öronen, lägger tvål på munnen och andra saker. Brukar säga att vi inte är hans barn utan mammas barn. Vet inte vad jag ska göra...
Läs mera

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera