Äta bland folk

02.08.2021
Hej, jag vet inte om det är en fråga men typ. Jag har sedan jag var kanske 10 tyckt att de är jobbigt att äta framför folk (är 15 nu). Det är något med att jag skäms att jag äter typ. Jag tänker att alla som ser då jag äter tänker att jag typ e tjock å int behöver mat (speciellt om det är något onyttigare men också med vanlig mat) Det är t.ex jobbigt ibland i skolan i matsalen att äta bland så många som ser vad man äter, fast än jag äter exakt samma som alla andra. I somras blev jag konfirmerad och då var hela släkten hemma hos oss. Såklart hade vi massa kakor och sånt då men jag kunde knappt äta något sånt på hela dagen då alla gäster var vid oss. Kunde äta 2 piroger för de kändes lite nyttigare och så men sen kände jag bara att jag inte ville äta något mer för att de kändes som att alla skulle tycka att jag åt mycket fast än alla andra nog åt såklart.

Fattar inte riktigt varför de är såhär och jag har lite stress för att börja skolan igen eftersom att jag då måste äta bland folk nästan varje dag. Jag kan bara inte sluta tänka att alla ska tycka jag är tjock fastän jag vet att jag är normalviktig igentligen.

Mina vänner vet om att jag inte tycker om att äta bland folk men inte att de är för att jag skäms över att jag äter.

Blev ett ganska långt ”brev” nu men kändes som att jag hade så mycket att skriva :-) Anonyym

Rasmus svarar

05.08.2021

Hejsan!

För att förstå vad du upplever är det två psykologiska processer som är extra viktiga. I utvecklingen under ungdomsåren blir vi ofta allt duktigare på och mer intresserade av vad andra människor tänker och tycker, framförallt om oss och det vad vi gör. Att kunna se på sig själv utifrån och föreställa oss andra människor inifrån, ur deras perspektiv, kallas för mentaliseringsförmåga. Denna förmåga är otroligt viktig för att kunna fungera tillsammans med andra. När den här förmågan utvecklas och blir bättre under ungdomsåren finns det samtidigt en risk att man blir väldigt upptagen av vad andra tänker.

Den andra viktiga processen är ångest, då framförallt social ångest. Då man blir orolig och ångestfylld i sociala sammanhang, t.ex. vid gemensamma måltider, blir man ofta väldigt självmedveten. Man börjar betrakta sig själv utifrån och hur man tänker att andra ser på en. Samtidigt blir man ofta väldigt medveten om olika kroppsliga reaktioner (svettningar, hjärtklappning, rodnad) som ångesten leder till. Att det för din del just är måltidssituationer och mat som blir jobbiga kan betyda att det helt enkelt är något du funderar mycket på och som väcker oro.

Hur kan man då hantera detta? Försök komma ihåg att det som händer inte är farligt och att det är helt naturliga saker det handlar om. Om du klarar av att lugna ner dig så kommer du kunna tänka bättre. Försök fokusera tankarna kring det som händer här och nu och bort från vad du tror att alla andra tänker och tycker. När något känns svårt börjar vi ofta undvika dessa situationer. Det leder ofta på lång sikt till mer ångest. Försök istället öva på att äta tillsammans med andra. Börja med någon lättare eller tryggare situation och försök sedan öka svårighetsgraden.

Ångest i sociala situationer är vanligt bland unga och det kan också vara bra att prata med t.ex. skolkuratorn, hälsovårdaren eller någon annan vuxen. Det kan också hjälpa att prata med någon kompis du litar på. Då kan kompisen finnas där som stöd vid maten och samtidigt bryter du skammen, som ofta finns kring social ångest.

Mvh, Rasmus

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är väldigt intresserad av diabetes och skulle kunna tänka mig att jobba med det i framtiden. Vad finns det för yrken inom det och vad ska man utbilda sig till? Finns det andra yrken än diabet...
Läs mera

Jag har jättemycket dödsångest och vet inte vad jag ska göra. Jag är inte så rädd för att dö men jag är rädd för vad som händer efter. Om man bara slutar existera, vad är det då för vits med någonting...
Läs mera

Hej, jag är från jakobstadstrakterna och jag och mina vänner skulle vilja åka till ett övergivet hus eller ett hemsökt hus, vet ni om det finns några här i trakterna?
Läs mera

Ja tror ja kanske har ångest. Ja kan aldrig slappna av för de känns som att ja inte "får" göra de. Hela tiden tänker ja lite att ja gör någo fel fast ja inte ens gö de och ja är nervös hela tiden
Läs mera