Bakrundsfakta: Jag är 15 och har en syrra som är 10 och en bror som är 7, snart 8. Vi bor hos min faster sedan 5 år tillbaka för min mamma dog i en trafik olycka och min farsa stack när min bror föddes. Sedan dess har min faster tagit hand om oss. Min faster har två barn som är 13 och 17 och dem kallar både jag och mina syskon för "styv syskon". Min faster har ingen man för hon är skjild.
Min faster har vi endå alldrig kallat till mamma, vi kallar henne till Tant *namn*. Hon är ju såklart liksom vår mamma och har en mamma roll för oss, och hon är vår vårads havare. Jag stör mig otroligt mycket på att min brorsa har börjat kalla henne för mamma istället för Tant *namn*. Det känns fel och konstigt för vår faster är ju vår faster! Min syrra håller med mig men brorsan fortsätter endå och det äcklar mig. Vår mamma är ju död och det känns helt hemskt att höra när brorsan kallar faster till mamma. Han kallar också vår styvbror och styvsyster till bara bror och syster ibland.
Jag vet att jag är älldst och borde försöka vara en bra storasyster och blablabla men just nu hatar jag min brorsa. Han vägrade också gå till graven på all helgona för att han inte ville. Min faster säger att jag inte ska bry mig, för han var ändå jätte liten när mamma dog och har inte minnen som jag och min syrra. Vi bråkar jätte mycket om dethär och alla förutom min syrra tycker jag är barnslig. Såklart älskar jag min brorsa men det han gör får mig att må hämskt illa :( jenny.
UngInfo svarar
Hej! Vill börja med att säga att det är fint av dig att du vänder dig till oss för dina frågor och funderingar. Sådana här saker skall man inte gå och fundera på själv.
Jag beklagar att du varit med om något så hemsk som att förlora sin mamma - det kan ingen föreställa sig hur det känns om man inte har varit med om det själv. Vad fint ändå att ni hade en faster ni har fått bo hos!
Du skriver att du är upprörd över att din bror kallar er faster för mamma och sina styvsyskon för syskon. Vad jag räknar ut då jag läser din text är att din bror måste ha varit ungefär 3 år gammal då er mamma dog. han har ju kanske inte så många, om ens några, minnen av henne, och er faster är den ända mamma figur han känner till. Jag förstår att det känns konstigt för dig, eftersom du säkert har många minnen av din mamma, och som du skriver så kommer ju ingen annan att kunna ta hennes plats, även om er faster är er vårdnadshavare och ni älskar henne. Jag kan ändå tycka att du borde tala med din bror om det här, och berätta varför du blir upprörd - samtidigt som han har rätt att kalla er faster för vad han vill och känner, och kom ihåg att för honom ä'r hon den ända mamma figur han känner till och kommer ihåg.
Det här kan även vara en bidragande orsak till att han inte ville gå med er till graven på Halloween, för även om hon var er mamma så har han kanske inte några minnen att knyta an till så som du och din syster har. Det här känns säkert obekvämt för honom, eftersom han helt säkert är precis lika ledsen som er, men kanske inte vet vad det är han är ledsen över då han aldrig fick chansen att lära känna henne på samma sätt som du och din syster. Jag tycker du skall försöka vara glad över att din lillebror har fått en trygg vuxen i din faster, och även om han kallar henne mamma så kommer hon aldrig att ta er mammas plats - det tror jag också er bror kommer att förstå då han blir lite äldre.
Hoppas jag hjälpte dig lite grand, hälsar
Ida på UngInfo
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar