Hjälp!!

Hej Väldigt ledsen!

Äschdå vännen att du har det jobbigt. Man skulle ju önska att ingen tonåring någonsin skulle behöva ha det, eftersom hemmet borde vara den trygga klippan och kompisarna det som sätter guldkant på allt man gör. Men förhoppningsvis är det ändå problem som man kan göra något åt, eller att livets gång förändrar situationen så att det inte längre är så stora problem. Det enda man konkret kan säga, eftersom du inte skrev desto mer detaljer i din fråga, är att den enda sak som du kan påverka är dig själv. Gör vad du själv kan åt situationen, så långt du kan. Du kanske inte kan göra stora saker, inget som genom ett magiskt trollslag skulle lösa alla problem, men du kan ändå göra något smått. Varje leende du kan ge dig själv och andra runtom dig är värt besväret. Varje snäll sak du själv kan tänka och säga istället för en negativ eller dålig är värt besväret. Det kan vara tungt att försöka vara positiv och vänlig, men det lönar sig alltid, alltid, alltid i längden!

Det finns många runt dig som du kan tala med, även nu när skolan inte börjat ännu. De flesta skolkuratorer brukar tex ha en helt vanlig sommarsemester (istället för tex som lärarna som har hela sommarlovet ledigt), så någon kanske har kommit tillbaka till skolan redan? Ring och kolla! Och är de inte där kanske de har hoppat in på HVC nu under semestertiderna, så svarar ingen kan du ringa HVC och fråga efter någon att prata med. Det finns ju andra i en vanlig kommun som man också kan prata med. Tex ungdomsledare, uppsökande ungdomsarbetare eller skolcoachar, familjearbetare eller familjerådgivningen vid socialen och sedan kommunens terapeuter och psykologer överlag.

Var inte rädd att det ska kosta dig på något vis om du frågar efter någon att prata med, varken i pengar eller att du typ skulle bli sossens klient eller något. Alla de här är i första hand medmänniskor som vill skaffa den hjälp åt dig som du behöver just nu. Och de är medmänniskor som kan lyssna och trösta och kanske till och med krama dig. Ingen är ute efter att straffa dig och ingen kommer att bli arg på dig, utan det som alla de här yrkena jag just räknade upp har gemensamt är att deras främsta uppgift är att se till att inget barn far illa. Skulle de tex vara väldigt negativa mot dig så gör de ju dig illa, ju.

Så våga lita på att de vill dig väl - men de är inte tankeläsare, de kan inte hjälpa dig om du inte berättar vad som är fel. Du behöver inte själv veta lösningen på dina problem, utan det kan ni fundera er fram till tillsammans. Alla har de också tystnadsplikt, så länge inte något direkt hotar dig till livet eller hälsan, och de kollar allt med dig först före de gör något alls. Minns också att det är deras jobb att på olika vis reda ut och stödja i olika stora problem, så dina bekymmer kommer att vara vardagsmat för dem, de har sett tusen gånger värre saker, jag lovar. De har också kunskapen, erfarenheten och redskapen att lösa problemen med, de kan verkligen göra något för dem. Men för att de ska kunna göra det måste du alltså våga berätta för dem hur det är fatt. De kan inte heller lösa alla problem över en natt, de är inte trollkarlar, men de kan dela bördan med dig. Jag lovar att det är värt det, för det är så tungt för dig nu att bära allt på dina egna axlar.

Stooooor kraaaaam, Liselott