Hjälp

20.11.2018
Hur ska jag berätta åt mina föräldrar att jag skär mig själv? Oavsett vad så kmr det antagligen gå åt helvete och dom kmr bli väldigt arga & besvikna & då kmr jag bara skära mig mer men ja.. En idiot
23.11.2018

Hej vännen!

Ne, du är ingen idiot! Sluta kalla dig själv det! Sluta tala illa om dig själv, sluta hacka ner på dig själv, sluta mobba dig själv! Föreställ dig att du skulle säga idiot och andra liknande saker åt en kompis - hur tror du att hon skulle känna sig då? Nå, naturligtvis börjar du känna dig mer skit om du säger sådana saker åt dig själv. För sig själv tror man ju kanske lättast, eller hur? Så få tyst på skitsnacket inom dig och på riktigt, börja tänka snälla tankar om dig själv! Lova!

Sedan tror jag inte att du behöver vara så rädd för dina föräldrar reaktion som du tror. Se, så här brukar det vara; Ja, föräldrar brukar bli upprörda när deras barn berättar att de mår så illa att de skadar sig själva. MEN de blir inte arga på barnet för det! Den första reaktionen när man får höra en sådan här nyhet är vanligtvis chock och rädsla. På de känslorna reagerar folk olika, men många blir faktiskt arga när de egentligen är rädda och chockade. Kanske för att många människor inte vet av bättre sätt att hantera chock och rädsla på. Jämför det lite när folk blir rädda för vargarna som stryker runt knuten - då reagerar de ju oftast med att bli arga på vargarna och arga på myndigheterna som inte skjuter vargarna direkt osv. Så även om dina föräldrar skulle bli argsinta först när du berättar, så minns att det inte är dig de är arga på. På riktigt, de kommer inte att skylla på dig! Klart att de fattar att det är deras ansvar att se till att du mår bra, inte ditt eget ansvar.

Så de kanske får jättedåligt samvete också, och när man har dåligt samvete och skyller på sig själv, så brukar en del reagera just med ilska de också. Men igen, det är inte ilska mot barnet i sig, utan egentligen är de alltså arga på sig själva. De tänker i en sådan situation säkert ungefär att "hur märkte jag inte att hon mår dåligt, vad är jag för en usel förälder som inte sett det?" och "det är säkert mitt fel, jag borde ha skyddat henne bättre, tänk om det är jag som gjort att hon mår dåligt?"

Oavsett, så brukar nog ilskan lugna ner sig så fort själva chocken gått över en smula. Snart kan de tänka förnuftigt och lugnt, och då kommer de troligen att göra sitt bästa för att hjälpa dig att börja må bättre. Exempelvis hjälpa dig till annan hjälp, som kurator eller terapeut, eller försöka ändra på ert vardagsliv hemma så att du ska kunna må bättre i det. Alla gånger kan man inte direkt sätta fingret på varför man mår skit, och man måste nog inte heller vara tvungen att kunna förklara varför man mår dåligt. Kanske vet du varför du mår dåligt och därför skadar dig själv, men det finns ingen som säger att du måste veta - än mindre att du själv måste fixa så att du börjar må bra. Du är ett barn, och barn kan inte förväntas veta precis hur man ska leva. Det är vuxnas uppgift både att se till att barn har allt de behöver för att må bra OCH att lära barnen hur man ska göra för att kunna må bra i sina egna liv. Det är en konst att leva och den behöver alla få lära sig av äldre och mer erfarna. Ibland kanske föräldrarna inte är så duktiga lärare och då behöver man hjälp av någon som kan det här, som tex en psykolog, men det kan också vara någon annan som blir ens vägvisare under olika bitar av livet, tex en ljuvlig ungdomsledare, favoritlärare, fotistränare, kompis morsa eller en moster (kompisar brukar vara lika dåliga på det här som man själv, så kompisar kanske kan ge stöd, men sällan bra svar).

Så var inte rädd för att berätta. Minns bara att den första reaktionen inte nödvändigtvis är sann - men det är ju också möjligt att dina föräldrar tar det här hur bra som helst. Kanske precis på det sätt som du önskar att de ska ta din "nyhet"? Se, när man mår skit, så brukar man ju se saker betydligt svartare än de är i verkligheten, och likaså brukar man förvänta sig mer skit än det faktiskt kommer. Så det är mycket möjligt att dina farhågor helt enkelt är överdrivna, men du mår för dåligt för att kunna se helt objektivt och realistiskt på situationen just nu. Så minns att dina föräldrar älskar dig, och berätta!

kram, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera

hej jag är en 16årig kille och jag har ett missbruk jag brukar titta på min mamma och syster i smyg när de duschar och ta bilder av dem och runka till dett
Läs mera