Hjälp

Hej!

Så bra att du tar kontakt för att fråga om detta. Det hör till att ibland fundera på döden under livet. Om vi tänker på den utvecklingsfas du befinner dig i mognar hjärnan nu till att likna allt mer en vuxenhjärna som gör att du också förstår dina egna och livets begränsningar. Detta innebär också att man förstår att livet kan vara oförutsägbart och att sjukdomar och döden hör till. Det kan vara rätt skrämmande att inse att man har lite kontroll över så stora saker. Denna rädsla, eller ångest, kan ta sig i uttryck som hälsorångest, det som du beskriver.

Hälsoångest innebär att man alltså är rädd att man ska drabbas, eller har drabbats, av en allvarlig sjukdom, även om man skulle ha gjort medicinska undersökningar som inte visat något avvikande. Det innebär att man feltolkar det som sker i kroppen och blir genast rädd för att minsta symtom skulle tyda på en allvarlig sjukdom. Symptom som huvudvärk, magont eller förstoppning hör till ett normalt liv, och behöver alltså inte vara tecken på hjärntumör, magcancer eller tarmcancer som en person med hälsoångest kunde tänka. Detta i sin tur leder till att man fungerar sämre i sin vardag, exempelvis genom att spendera överdrivet mycket tid på att uppmärksamma symtom och fundera på deras orsaker eller genom att undvika sociala tillställningar i rädsla att få någon smitta.

Orsaker till att en person utvecklar hälsoångest kan vara att man t.ex. haft föräldrar som varit överdrivet fokuserade på sjukdomar hos sitt barn, att man har svårt för tanken att alla människor någon dag kommer att dö, att man upplevt en nära person genomlida en svår sjukdom, att man haft en period av intensiv stress, olika personlighetsdrag och beteenden så som perfektionism, eller att tillbringa mycket tid på nätet för att söka information om sjukdomar och symptom. Även andra psykiatriska diagnoser kan finnas till grund, eller tillsammans med, hälsoångest.

Vad gäller behandling i ditt fall, vore det bra att ta denna rädsla till tals. Om du känner att du kan prata med dina föräldrar, är det bra att börja där, berätta om dina rädslor och öppna upp om hur mycket tid som går åt till att oroa dig. Även skolpsykologen eller skolläkaren kunde vara bra att koppla in för att göra en bedömning kring hur mycket hälsoångesten stör din vardag och möjliga orsaker till den. Då man diskuterat kring detta kan man också koppla in den mest lämpliga vården. Är hälsoångesten lindrig kan samtalsstöd vara tillräcklig hjälp. Ifall hälsoångesten är svårare kan det vara till nytta att utreda orsakerna till den, och möjligtvis koppla in medicinering och terapi. Det centrala är ändå att påbörja en vårdprocess, så att tankarna inte skenar iväg, utan man i ett så tidigt skede som möjligt får jobba med ångesten.

Och till slut, det du skrev i hemliga rutan låter inte som något att oroa sig över, utan händer många människor. Jag kommer själv att tänka på hemorrojder, eller att man torkar för hårt som orsakar små sår. Är du ändå orolig, är det något du bör ta upp med skolhälsovårdaren eller -läkaren.

Jag hoppas detta var hjälp på vägen!

Många varma hälsingar,
Jannike /Unginfo