Känslig

Hej kära S

Verkar som om ni inte är riktigt på samma  med din mamma just nu. Det hon gör får dig ju inte att må bättre, men hon kanske inte förstår hur du mår på riktigt. Våld är aldrig det rätta, men såklart måste man få visa sina känslor.  Om det går trycker jag att du ska försöka prata med din mamma, förklara hur det känns då hon säger så till dig, fråga vad hon egentligen menar med att kalla dig feg och känslig. Försök att prata lugnt och inte brusa upp, man kommer alltid längre om man kan hålla humöret och diskutera lugnt och sakligt. Det kan vara svårt men du kan öva på vad du ska säga i ditt rum först innan du går och pratar med henne.

Vi ska ta hjälp med svaret av en av våra experter, hoppas du orkar vänta lite till på mera svar.

Många varma kramar till dig <3

Ungdomsinformatören Sanna

Hej!
Tack för din fråga!
När man som du är i tonåren är det så mycket som händer i kroppen och knoppen. Både utsidan och insidan förändras massor, man måste vänja sig vid ett nytt utseende och hormonerna kan göra så att humöret mest påminner om en bergochdalbana. Ena stunden är man lättirriterad och andra stunden är man gråtmild och det är helt normalt. Alla människor blir arga eller irriterade ibland men precis som du skriver så går det inte att vi börjar slåss då vi blir uppretade utan vi måste lära oss att behärska våra känslor och kunna lugna ner oss själva.
Du skriver att du alltid haft problem med din ilska men att du nu har övergått till att bli mer känslig. Kanske är det så att känsligheten alltid har varit en naturlig del av din personlighet men att den tidigare inte varit så framträdande utan du har istället visat ilska? Bakom ilska kan finnas många olika sorters känslor, bl.a. känslighet. Här vill jag påminna dig om att det inte är något som helst ”fel” med att vara känslig! Att vara känslig är heller inte lika med att man är feg, en känslig person är inte nödvändigtvis fegare än någon annan. Att vara känslig kan betyda många olika saker och vi människor har alla olika grader av känslighet i oss, det är helt normalt. Man är extra känslig för kommentarer när man är just i din ålder. Det har att göra med att ens identitet och självkänsla precis är på väg att byggas upp. I det läget suger man åt sig vad andra tycker, det är det man bygger sin självbild av. Så det är naturligt att du tar åt dig och blir ledsen av din mammas kommentarer som du uppfattar som sårande. Det är viktigt att vi kan ”ta åt oss” och uppfatta goda kommentarer också. Vi behöver bland familj och vänner få höra positiva kommentarer och vi behöver ha bobbyn där vi får positiv feedback, det stärker oss på flera sätt.
Du är tonåring och kommer att utvecklas massor ännu! Precis som du själv är fundersam kring ditt humör och dina känslor så är antagligen din mamma det också! Det kan mycket väl vara så att hon märker att du förändrats, hon är van med att ha en tjej som tidigare visat ett häftigare temperament och nu så ska hon vänja sig vid en tjej som är mer känslig. Tonåren innebär stor förändring och kan vara ganska omtumlande för både tonåringen själv och föräldrarna.
Jag tycker att du ska prata med din mamma om hur du känner. Säg åt henne att du blir ledsen då hon kommenterar ditt humör för jag misstänker att din mamma inte inser att hon sårar dig. Vi behöver alla ha någon i vår närhet som vi kan prata om jobbiga saker med, det behöver man som vuxen också. Så det är jättebra om du börjar prata med din mamma nu så ger du henne en chans att förstå dig bättre och så kan hon förhoppningsvis hjälpa och stöda dig i fortsättningen också. Kom ihåg att du förstås också alltid kan prata med skolans hälsovårdare eller kurator om du känner och vill det.

Hälsningar, Camilla R-N