"Mamma" behandlar oss orättvist

30.08.2014
Hej!

Jag går rakt på sak:
Jag börjar bli så oerhört trött på min mamma. Hon har nu under en längre tid börjat sätta sina egna intressen före oss i familjen. Känner mig så sjukt sviken och framförallt arg, eftersom jag är så trött på att komma hem och behöva uppleva bråk. Sen känner jag mig så otroligt hjälplös och ledsen när jag vet att pappa och mina syskon lider av detta också.. Pappa, jag och mina syskon har pratat om detta och vi känner alla igen oss i det. Alla känner att mamma sätter "sitt intresse" framför oss andra, och när vi säger ifrån så blir hon arg och behandlar oss som luft eller bara går runt och surar och sprider dåligt humör.. Jag känner att jag glider längre och längre ifrån mamma, och vet inte hur längre jag ska orka stå ut. Har funderat att om det fortsätter så måste jag säga upp kontakten. Men samtidigt vill jag inte lämna mina syskon och min pappa, eftersom jag älskar det så mycket.

Jag tror även att det har börjat påverka mig lite undermedvetet. Hade en verklig "sprit-sommar" där det handlade om att ha kul, men även på en lite djupare nivå, att försöka glömma vad som pågår. Känner mig väldigt oälskad och känns som att jag håller på att gå i tusen bitar inombords. Har också fått väldigt dåligt självförtroende och har fått väldigt svårt att vara ensam, får ofta ångest när jag är ensam. Kan absolut inte prata om detta med mina kompisar, de skulle inte förstå och sen skäms väldigt mycket över vad som händer.

Vet inte heller varför jag skriver detta. Får ju inte egentligen något ut av det, det är bara skönt att skriva av sig... Ni gör ett toppenjobb här på decibel. Ni behövs. mumin

Utvecklingspsykolog och samtalsterapeut Susanna svarar

Ungdomsinformatören Sanna svarar

04.09.2014

Hej, kära mumin!

Tack för berömmet :)
Ibland behöver vi inte egentligen få svar på våra funderingar utan bara det att man får berätta för någon räcker. Det är illa att det inte riktigt fungerar som det ska nu i er familj. Men det är jätte bra att ni har pratat om det med dina syskon och pappa. Er mamma borde nog också kunna diskutera en sån här sak. Men det kan hända att hon oroar sig över något, på jobbet eller hemma eller vad som helst. Något är det som gör att hon fjärmar sig från er andra i familjen. Att hon dessutom blir arg när ni för det på tal visar också att hon ev är medveten om saken men att det är välldigt känsligt och att hon blir upprörd när ni påpekar det.

Ni borde helt klart få lite hjälp utifrån nu. Via egen kommuns hemsidor kan man (efter mycket letande) hitta telefonnummer till socialjouren dit man kan ringa vid bla familjekriser. Det finns också en depressionsskötare som man hittar på huvudhälsostationen där kan man få samtalsterapi som jag tror skulle göra hela er familj gott just nu. Att få ventilera allt det här men en helt utomstående person som kan ge tips och råd hur man ska gå vidare.

Det är ledsamt att läsa att du reagerat på det här med att börja "dränka dina sorger i sprit", det om något är ett tecken på att nu måste det till en förändring här. Nu kan det inte fortsätta så här längre. Du vet ju säkert att inget blir bättre av att man "bedövar sig" ett tag, bekymren kommer tillbaka sen igen. Alla har vi rätt att få känna oss älskade och viktiga. Häår kommer mera svar från vår expert Susanna.

Kram ungdomsinformatören Sanna

 

Hej finaste Mumin!

Precis som Sanna skriver så finns det helt säkert en orsak till att din mamma beter sig så som hon gör just nu. Kanske är det t.o.m. så att hon inte ens själv riktigt vet vad som är problemet. Men tar ut sin frustration och ledsenhet och allt vad det kan vara på er. Och du behöver, precis som alla andra, få känna dig älskad och respekterad och bli bemött på ett bra sätt, av hela din familj. Det är grundtanken och även det som får oss att må bra här i världen. Men det funkar ju inte alltid så. Och när det börjar gnissla i maskineriet för ett helt system (t.ex. en familj) så är det jättesvårt för den som redan är en del av systemet (familjen) att reda upp det själv. Det kan t.o.m. vara svårt fastän hela familjen skulle vara med på att något är fel och att något behöver göras. Bara därför att alla är en del i systemet, och kanske har svårt att se objektivt på saker och väldigt ofta sitter fast i sätt att lösa problem och kommunicera som inte alls fungerar. Och därför behövs det hjälp av någon utomstående och allra helst av någon som kan det här med familjer och som kan vara objektiv i det hela.

Du ska veta att du är så värdefull för hela er familj för att du reagerar på det som händer! Och det är ännu mera värdefullt om du också tar ännu ett steg till. Så var modig och prata kanske ännu en gång med din familj för att se om ni kan hitta ett sätt att nå varandra. Ett tips när vi ska prata om svåra saker och saker som gör ont i oss är att alltid försöka berätta om hur och vad vi själva känner (prata i jag-form alltså) och inte börja prata om vad den/de andra gör och inte gör. Det tenderar bara att skapa försvar hos den andra och kommunikationen låser sig.

Om inte det hjälper eller leder någon vart så prata med någon utomstående. Som Sanna skriver finns det olika sätt att få hjälp vidare. Och alla i din familj kommer att vara glada för att du gjorde det - i slutändan. Vi väljer ju inte våra föräldrar, och inte heller våra barn, och det kan gnissla rejält mellan varven. Men det vad vi kan välja är att försöka göra något åt situationer vi hamnar i. För våra familjer är viktiga för oss och vi behöver kunna få ge och ta emot kärlek där. Fast hur vuxna och självständiga vi blir. Du ska verkligen inte skämmas för det du känner! Det är friskt och sunt att reagera när det trasslar till sig i livet och i familjen. Ibland är våra egna jobbiga reaktioner enda sättet för oss att förstå att saker och ting verkligen inte är bra. Din ångest och rädsla och behov att "döva" med sprit kommer att lugna sig i takt med att "trasslet" i er familj kan börja nystas upp. Litet styrka och mycket mod för att vara den i din familj som tar tag i saken önskar jag dig! Och allt gott på vägen!

H.Susanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera

hej jag är en 16årig kille och jag har ett missbruk jag brukar titta på min mamma och syster i smyg när de duschar och ta bilder av dem och runka till dett
Läs mera