Problem i hemmet

10.02.2018
Hejsan decibel! Jag har lite problem därhemma, men skriver det i hemliga rutan då det känns mer bekvämt att uttrycka mig själv på så vis. mår skit
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

Psykiatriska sjukskötaren/psykoterapeuten Camilla svarar

12.02.2018

Hej igen! Hoppas det är okej att vi skriver lite om det du skrev i hemliga rutan - vi är försiktiga med att avslöja sådant som någon skulle kunna känna igen dig på, men det är störstvårt att svara något nyttigt åt dig utan att åtminstone allmänt tala om "problem i nyfamiljer" och liknande. Och vännen, det är många unga ute i Österbotten som inte har det så gött sedan skilsmässor och andra problem, så du är inte ensam <3 Här kommer Camillas svar.

/Liselott

 

Hejsan,

Tack för din berättelse. Du beskriver väldigt detaljerat om hur kaotisk du upplever att din tillvaro hos mamma är. Det låter oroväckande i mina öron. Det känns skönt att höra, tycker jag, att situationen hos pappa är en helt annan. Hos pappa upplever du att du blir sedd och bekräftad och har möjlighet till ett eget privatliv. Det behöver du nog när perioderna hos mamma är så tuffa.

Du berättar att även dina syskon reagerar på situationen med mamma, lillasyster trotsar, brorsan vill inte besöka mamma osv. Din reaktion är att du mår dåligt åt allt som händer omkring dig, du har berättat åt pappa, hälsovårdaren och kuratorn som i sin tur ansett att det vore bäst att kontakta socialen. Tänk att du mitt i allt detta svåra ändå har vågat lita på andra vuxna du har omkring dig och berättat hur du har det. Jag tycker det är väldigt fint och modigt gjort av dig.

Du BEHÖVER OCH VILL HA din mammas närvaro, stöd , uppmuntran och bekräftelse. Det du INTE BEHÖVER OCH INTE VILL HA är den tillvaro du lever i när du är hos din mamma. Dessa två saker är helt skilda från varandra. Just nu verkar det som om din mamma har svårt att se vad du och dina syskon behöver och vill ha trots att ni helt säkert är viktiga för henne. När man har depression och ångest som du skriver att din mamma haft, påverkar det ens tankar, känslor och handlingar och därför kan det vara svårt att bedöma den situation man lever i. Din mamma ser t.ex. att ni barn mår dåligt , hon kanske känner att hon själv mår dåligt men hon är samtidigt på något sätt förlamad av sina psykiska besvär för att orka göra någon förändring. Ibland kan det då vara en lättnad att någon annan reagerar och ser till att man får hjälp då t.ex. via socialens barnskydd.

Trots att du vill slippa ur din jobbiga situation kan det bli svårt att ta emot hjälp av rädsla för hur mamma ska ta det. Men du är inte orsaken till din mammas depressioner och ångest. Dessa psykiska tillstånd är kopplade till hurudan person man är, hur stresstålig man är, hur känslomässigt sårbar man är och vad man själv har varit med om i livet och hur man lyckats klara av motgångar. Fast du har haft det jobbigt och detta har påverkat mamma negativt så är det inte du som är orsaken till att hon blev deprimerad utan det är mera en massa olika stressfyllda saker som funnits med en längre tid i hennes liv som gjort att hon reagerat med att bli deprimerad.
Du och dina syskon har rätt att få leva er tonårstid utan dessa orosmoment, på så sätt får ni en stabil grund att stå på när ni blir vuxna. Jag önskar du skulle diskutera med din pappa på allvar om att faktiskt ta hjälp av socialen som ni blivit erbjudna. Det är ännu vanligt i vår kultur att vi skäms för sådana saker och att vi är rädda för vad andra ska säga om de får veta. Men fråga dig vad ni som familj har att förlora på det? Tänk om ni blir den familj som alla ser upp till och beundrar, för ert mod att våga visa att ni behöver stöd? För tro inte för en sekund att ni är den enda familjen som har behov av utomstående hjälp! Att ta emot hjälp av socialen kan ju inte göra saken värre eller hur? Snarare lättare eftersom ni då får det stöd som ni behöver hela familjen. Åt mamma kan du säga att du själv mår väldigt dåligt, att du är orolig för henne men eftersom du är hennes barn kan du inte och skall inte heller vara den som hjälper henne. Därför har du beslutat att vända dig till andra vuxna som du vet kan hjälpa din mamma.

Jag önskar att du skall fortsätta lyssna på ditt hjärta. Du har gjort det så bra hittills, och jag hoppas även att mina ord bär dig vidare så att du vågar ta emot hjälp för hela din familj.

Varma hälsningar
Camilla Pitkänen

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera

hej jag är en 16årig kille och jag har ett missbruk jag brukar titta på min mamma och syster i smyg när de duschar och ta bilder av dem och runka till dett
Läs mera