Förhållande

24.10.2009
hej! jag är 18 år och har inte haft ett ända förhållande ännu är det något konstigt/onormalt? jag har inte varit kär och inte har någon gillat mig heller.. jag känner mig väldigt ensam.. vad ska jag göra?
25.11.2011

Hej!

För det första: NEJ, du är inte konstig eller onormal bara för att du inte haft något förhållande eller varit kär ännu vid 18 – det går inte att säga att någon är onormal, för det ÄR rent statistiskt vanligt att inte ha haft något förhållande ännu vid 30 och det förekommer ännu hos 40-åringar.

I dagens värld finns det en allmänt utbredd hjärntvätt om att meningen med livet är att hitta Den Stora Kärleken. I filmer, låttexter, magasin, böcker – ÖVERALLT – vi vårt dagliga liv får vi höra att man ska vara kär och gärna konstant sträva efter att hitta Den Rätte. Bara hör på texten till tre låtar när som helst på Radio X3M och i minst två är det hjärta&smärta som gäller. Har du inte när du är 30 år hittat en partner att leva lycklig med resten av livet så döms du ut som misslyckad, på glasberget, evig ungkarl/ungmö. Och är du inte kär för tillfället – eller inte spanar på någon, är intresserad av någon, kåt på någon eller ens har en flirt på gång – så tittar nog folk lite konstigt på dig. För det är tydligen så man borde vara. Det är pop att vara kär. Men det betyder inte att det ska vara ett naturligt tillstånd för alla!

Och hur många känner du som jämt och ständigt fyller allas öron med hur lyckligt kära de är, hur underbar han/hon är eller står och visar upp sin kärlek för alla som ens kastar ett öga åt hans/hennes håll? Det finns de som verkar mer kära i Kärleken än i den person som de just för tillfället riktar sina romantiska känslor mot. Uttrycken �?Man måste kyssa många grodor innan man hittar en prins�? och �?Medan man söker efter den Rätte kan man ha mycket kul med de orätta�? är sådant som de slänger ur sig sedan när man påpekar att var du inte kär i någon annan förra veckan? På engelska talar man om Romance Junkies, och det är just de som fladdrar som fjärilar från kärlek till kärlek. Det är som om de var beroende av förälskelsen och som om de blev höga av att vara kära – och visst, det är mycket lyckohormoner och annat som gör att kroppen reagerar när man är kär. Tänk bara på den klassiska beskrivningen att hjärtat bultar, ögonen glittrar och man har fjärilar i magen när man är kär. Det är pirrigt, härligt, ljuvligt att vara kär – till och med att vara olyckligt kär kan vissa tycka att är njutningsfyllt på ett underligt vis, eftersom de KÄNNER.

Att hitta någon det "klickar" med behöver faktiskt inte gå på ett ögonblick heller. Kärlek är något som kan växa fram långsamt, från bekant, till vän, till nära vän, till livskamrat. Det är faktiskt något jag rekommenderar varmt: jag var kompis med min livskumpan tre år innan vi långsamt "håxade" att vi kände mer för varandra än bara vänskap. Och vi har idag ett jättebra förhållande, eftersom det är mer baserat på förståelse, humor och att vi kan diskutera om allt mellan himmel och jord med varandra än på förälskelse. Vi var egentligen aldrig himlastormande kära, men har kanske en mycket stadigare grund för vårt förhållande att stå på än många andra par. Förälskelse är så flyktigt och det är inte alltid det utvecklas till riktig kärlek, medan kärlek som bottnar i vänskap kan vara hela livet ut.

Det här med att känna sig ensam är knepigt. Man kan ju känna sig ensam på olika vis, man förstår skillnaden bättre på engelska: Lever man i "solitude" vilket är positiv ensamhet, mera som ifred och nöjd med sitt eget sällskap, eller känner man "loneliness" som är negativt och som man även kan känna mitt i en stor grupp människor? Och världen är så upphängd på att vara singel är något negativt, och att den enda tvåsamhet som räknas är kärleksförhållanden. Men att man kan ha nära relationer med vänner, kompisar, familj osv är det ingen som talar så mycket om, det tar folk lite för givet. Men de här "vanliga" relationerna kan vara helt tillräckliga för en del, de kan ge all den sociala samvaro som den personen tycker att han/hon behöver. Så är du helt ensam eller råkar du bara vara singel? Har du goda vänner, kompisar, polare, klasskompisar, kurskkompisar, hobbykompisar, nätkompisar osv? Sök trevligt sällskap eller en hobby där man kan träffa på meningsfullt sällskap! Eller njut av "solitude"! Alla VILL inte ens leva i en relation och det ska vara valbart, inget måste.

Det är också ett tecken på moget resonemang när man inte hastar sej in i relationer, utan väntar på "den rätta" (eller åtminstone någon riktigt bra). Det är absolut ingen vits med att bli kär bara för att man förväntas bli det. Visst, vanligtvis lär man sig något från varje förhållande, men det är inte alltid värt smärtan/leidon/komplikationerna sedan när förälskelsen tar slut. En del blir kära ENBART EN GÅNG i livet, andra kan förälska sej fler gånger under livet gång... Båda är fullkomligt ok - det är individuellt. Hurudan är du? Fundera över saken!

När man väl träffar på den rätta/en nära rätt så känner man det nog det i både kropp och själ. Ingen tvekan om saken! :-) Och om motparten är värd att satsa på så kommer den personen att ta processen i din takt när ni ska bli bekanta, så oroa dej inte över det.

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej decibel!

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i mer än ett år. Vi har haft det bra och har roligt tillsammans, det märks tydligt att han gillar mig jättemycket. Men nu de senaste två månad...
Läs mera

Hej!
Jag har ett problem. Ett ganska stort problem. Jag är kär i samma kille som en nära vän. Ingen vet om det. Inte han, inte min vän, inte någon av mina bästa vänner. Ingen. Men jag fick veta att k...
Läs mera

Hej, det är igen jag.
Läs mera

Hej! Jag har ett litet problem jag vet inte vem jag gillar. Det finns två killar som jag typ gillar. Men ända är att jag gillar inte dem på samma gång utom ena killen gillar jag alltid när det är nära...
Läs mera