Hur ska man sluta gilla honom?

Hej vännen!

Jadu, olycklig kärlek är ett otyg som man önskar att vem det nu än var som kom på Människan inte hade hittat på. Tyvärr drabbas vi alla av det förr eller senare och fler eller färre gånger. Det är egentligen helt oundvikligt - för var endaste gång man blir kär kommer ju inte känslorna att vara besvarade och var endaste gång kommer inte förhållandet att sluta lyckligt (vilket ju säger sig själv om förhållanden-ordet står i pluralis).

Det är nu bara så att alla människor inte funkar ihop "åt båda hållen" så att säga. Tydligast syns det ju när kontrasten mellan personerna ifråga är speciellt stor. Tex att den ena är betydligt yngre än den andra, betydligt snyggare och mer poppis än den andra eller från en helt annan kultur (gäller allt från gothic kontra pop till kristen finlandssvensk till muslimsk invandrare). Redan att gå och bli kär i någon som är mycket olik en själv är knepigt vad beträffar att känslorna skulle bli besvarade - bara för att den ena gillar kontrasten och inte bryr dig om olikheterna så är det ju inte sagt att den andra gör det. Och fastän båda mot förmodan skulle bli kära i varandra, så kan olikheterna sätta allt från småkvistar till stockar i hjulet för förhållandet.

Man behöver inte ens vara speciellt olika varandra för att inte ömsesidig förtjusning ska uppstå - det kan vara helt vanliga egenskaper som gör att den ena bara inte fattar tycker för den andra. Personkemi, att vara intresserad av någon helt annan, föredra blondiner framför brunetter... Varför blir man kär i en person och inte i en annan? Om någon hade hittat svaret på varför olycklig kärlek finns skulle troligen mänskligheten vara betydligt mindre intressant och livet mindre spännande. Dessvärre är det alltså en risktagning varendaste gång man blir intresserad av någon. Det är alltid lika pirrigt hemskt innan man vet ifall den andra känner på samma sätt och alltid lika smärtsamt de gånger man kan konstatera att denna gång var känslorna inte besvarade. Tyvärr, there´s no way around it.

För jag antar att det är det du menar med att det känns tomt och tråkigt att inte ha någon att spana på eller tycka om. Livet blir genast lite mer spännande (på gott och ont) när man har någon att spana på, någon man får lite fjärilar i magen för när man ser, någon att drömma om osv. Det är nog troligen en av drivkrafterna bakom mänskligheten, om jag får vara lite filosofisk. Och många blir mer kär i Kärleken än i någon viss person och det finns de som blir riktigt som beroende av den där berusande känslan som förälskelse är. Till och med olycklig kärlek kan kännas smärtsamt njutningsfull.

Det positiva (Ja!) med att vara olyckligt kär är att när man väl förstått den fåniga men ack så sanna klichén "Om du förlorar en står dig tusen åter", så har man alla chanser att bli kär i en ny person. En helt ny typ av människa kanske? Eftersom vi hela tiden ändras som personer, utvecklas, mognar, får nya karaktärsdrag, så ändras även den sorts människor som vi faller för. Speciellt i tonåren sker vissa spurtar av utveckling mentalt. Om bara någon månad kan du vara så annorlunda, att du undrar vad du riktigt såg i den här killen du var kär i så länge. Och om ett par månader så kan någon kille du knappt tittat på ännu plötsligt vara jätteintressant. Dessutom kan din värld se annorlunda ut om en månad, det vet du inte. Du kan plötsligt befinna dig ansikte mot ansikte med en ny underbar bekantskap, tex en kille från grannkommunen som du träffar på en hemmafest, en julrevy, var som helst. Din näste pojkvän kan vänta bakom hörnet utan att du vet om det - kärlek brukar oftast antingen överrumpla en eller växa fram ut en gammal vänskap. Se dig runt!

Slutligen, angående att alla säger att killen du varit kär i blivit så "fräck", så kan det faktiskt vara så, men förälskade personer brukar ha en tendens att se personen de är kära i genom rosafärgade glasögon. Någon av "alla" kan lika gärna säga att han är fräck av småsinthet (att de stör sig på att du är förälskad, avundsjuka på känslan, förstörelselusta, svartsjuka...) men det är inte troligt att fler än en skulle påstå att han är fräck då, så... Kanske är han rent objektivt en skit - kanske är det lättare att komma över honom om du intalar dig det. Huvudsaken JUST NU är att han sagt att han inte är intresserad av dig och då är det kanske bäst att du jobbar på att glömma honom. Visst kan människor ändra sig - kanske HAN är kär i dig om två månader. Men i många fall klickar det ganska snabbt mellan två personer (även om kärlek alltså kan komma från vänskap), så du har oddsen emot dig. Jag tror inte att det lönar sig känslomässigt att gå och sukta efter någon som inte vill ha dig. Även om det kan kännas tryggt att vara olyckligt kär - man kan liksom vara lite trygg i "omöjlig" kärlek (tex till lärare, filmstjärnor, poppigaste killen i skolan osv). För ju mindre chans att det ska hända något "på riktigt" desto mindre chans att man ska bli sårad, bortgjort, osv.

Hur som helst: lycka till med kärleken!

Läs även fler frågor i den här kategorin, bla frågan " Förhållande" och "Hur ska jag veta" här i samma kategori.

Hälsar webbredaktören Liselott