ensam uppdate

22.09.2012
Hej! vet inte vart jag vill komma med det här, men hur som helst. Jag har en mycket liten vänkrets. Ungefär ett par riktigt nära + pojkvän. De har såklart andra vänner förutom mig, och det har inte direkt jag. Så när de är ute med sina vänner åt skilda håll, blir jag rätt ensam. Visst finns det alltid en och annan fest jag brukar åka till då där jag har massor med vänner och bekanta (men som jag aldrig umgås med på tuman hand/som jag inte är "bästis" med), men dit är det alltid föräldrarna som skjutsar, eftersom jag inte har bilkort och inte heller har nära vänner som har bilkort. (går ju ingen lokaltrafik här direkt...) Så när föräldrarna är borta är jag riktigt ensam. Tillochmed min lillebror har mer liv än mig, han kan ta mopeden till sina vänner i regn om han vill (vilket jag inte vill, köra moped i kallt och regnigt väder). Visst, ibland är det skönt med ensamtid, men ibland blir ensamheten väldigt.. ensam. Har inte så värt bra självförtroende och jag kommer alltid i andra hand, känns det som. Det är som om jag förväntar mig att någon ska va där för mig hela hela tiden. (själviskt?) Och det känns som om när jag äntligen har något att göra/någon att va med, så har alla andra också all tid i världen att spendera med mig och då kan jag plötsligt bli väldans efterfrågad, men när jag är ensam och vill hitta på något (som jag tycker jag oftast får att resultera i desperata sms till mina vänner) så är alla upptagna. Not that I blame them egentligen. De har ju sina liv, liksom..

Dessutom. Min pojkvän och hans kill-gäng är rätt ofta bara de och typ festar. Och jag skulle så gärna vilja kunna säga att jag också var ute med mina tjejkompisar då. Men sanningen är ju den att det på något vis råkar sig så att jag är ensam hemma hela kvällen när han är ut och festar. Känns så idiotiskt och... ensamt helt enkelt. No lifer. Borde jag ge upp dessa tankar? isf hur i hela vida världen kan jag lyckas med det?
28.09.2012

Hej vännen!

Visst i världen ska du fråga oss fastän "du inte vet vart du vill komma"! Du hade visst djupa tankar och känslor inom dig och kanske klarnade dina tankar lite bara genom att skriva av dig till oss!? Och naturligtvis har vi lite råd och tröst att ge dig :) Men kom ihåg att vi också är bara två vanliga tjejer med våra erfarenheter och åsikter, någon annan du frågade kanske skulle svara något helt annat.

På engelska blir det så tydligt när de skiljer mellan "alone" och "lonely", typ att vara ensam och känna sig ensam. Lonely kan man känna sig fastän man är i ett rum fullt av människor. Lonely känner du dig fastän du har vänner. Som du själv skriver, så är det skönt med ensamtid emellanåt och det är faktiskt en konst att kunna sitta ensam tex en lördagskväll när man vet att alla andra är ute och festar och umgås med kompisar. Det är en tuff grej att lära sig, att trivas med sig själv så mycket att man kan slappna av i sitt eget sällskap och njuta av sig själv, så att säga. Det krävs mycket självinsikt och ro och mognad för att klara det - inte ens alla vuxna kvinnor klarar det.

Men det här är extra tufft i tonåren, när allt verkar kretsa kring vänner (och pojkvänner). Det verkar som att många tonåringar bara känner sig som att de ÄR NÅGON när de är tillsammans med andra. Och så är det ju alltid massor av snack på måndagen om hur himla kul alla andra haft på sina fester - vilket ju gör att man känner sig extra ensam följande lördagskväll. Som att man måste och borde ha fullt av kompisar och ha hysteriskt kul hela tiden för att vara lyckad och populär. Har man inte det så är man antingen misslyckad eller så missar man en massa kul och är därmed utesluten från måndagssnacket om det.

Du är ändå långt ifrån ensam om att känna dig ensam de gånger du sitter hemma och "alla andra" är ute på sina grejer. Det är ju ett råd i sig: är du helt säker på att det inte sitter någon annan tjej där ute och är lika ensam som du? Kolla runt dig i skolkorridoren på måndan (eller om du hinner läsa det här innan skolveckan är slut): finns det inte någon du kunde föreslå tex ett biobesök eller ens en fimkväll hemma för? Andra som inte heller har planer för varendaste helg-minut? Kanske du kunde få nya vänner på det viset?

Och innan du hinner tänka tanken: klart att du vågar fråga! Du förlorar absolut inget på det, men du har massor att vinna! Du skriver att du förväntar dig att någon ska vara där för dig, att du nu känner att du komer i andra hand. Vet du, vännen, det kan du ändra på. Istället för att bara sitta och på rumpan och vänta på att andra ska ha tid för dig, så kan du ta tag i det själv! Byt från att vara passiv till att vara aktiv!Fråga någon halvbekant i skolkorridoren om ni ska hitta på något i helgen! Planera tidigt i veckan något med dina kompisar. Boka med dem på förhand, då har du ju färdigt planer till nästa helg, så "krockar" inte allt då när du är efterfrågad utan umgänget är mer utspritt över tid! Haka på din pojkvän och hans kompisar när de far på fest - en flickvän behöver ju inte vara så himla flickvän-aktig hela tiden att det skulle störa dem. Du kan visst vara en kul typ att ha med på fest, fastän du råkar vara ihop med en av dem.

Hoppa helt enkelt på den där mopeden och far iväg - fastän det regnar och är mörkt. Låt inte sådant hindra dig. Jo, det är enklare att låta latheten och fegheten styra hela ens liv, men då ska du inte klaga heller.

Huvva, nu lät vi som stränga föräldrar ;P Men vår poäng är att du själv bestämmer över ditt liv, så det är lika bra att göra ditt liv till något du trivs med! Sedan är ett bra tips också att göra något bra av ensamtiden. Hitta något som du älskar att syssla med och som gör att ensamtiden rinner iväg - så att det till och med är för lite ensamtid! Det kan vara något som du kan göra i ditt rum, som att sticka en snygg halsduk eller scrap-booka eller Instagram:a eller göra låtlistor och shejka rumpa eller skriva dikter/låttexter eller... Om du nu genast tänker "jamen stickning är ju både boring och svårt" så är du inne i fel tankesätt. Pröva! Kanske du kommer att äääälska det!? Och älskar du det så får du massor av energi och glädje av det! då blir det kul och skönt att ha en kväll helt för sig själv, så att du får göra det du njuter av. Eller så är det något du kan göra utanför hemmet, någon ny sport eller klubbverksamhet eller långa promenader eller geo-cashing eller... Det är DU som sätter hinder för dig själv genom alla "nädetärtråkigthuuuvadtantigtmenjagharjuingenattgöradettillsammansmedvadskakompisarnatycka..." så nu är det först och främst dags att städa ut alla negativa och passiva tankar i din hjärna! Upp och hoppa, vännen!

Stooor kraaam - och ha en skön helg! Och skriv gärna in igen och berätta hur det gått, oekj?

Häslar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag är en abiturient som blir student i vår. Under hösten har jag blivit kompis till en yngre flicka som går i högstadiet. Vi kallar denna yngre flicka för Maja för att göra frågan enklare att förstå....
Läs mera

Hej! Min ”kompis” sa att jag var irriterande hur kan jag dissa eller roasta hen?
Läs mera

Hej!

Min vän kan betee sig otroligt oförutsägbart ibland, t.ex. på vissa kvällar i samtal då jag och mina andra vänner chattar kan han börja argumentera om saker som känns väldigt irrelevanta, saker ...
Läs mera

Hej, min familj har tänkt på att flytta bort till en annan stad och jag är rädd att jag int kommer att hitta nya kompisar i nya skolan. Jag är också rädd att jag kommer att tappa kontakt med mina vänn...
Läs mera