Härvan blir bara större

07.07.2012
Hej, rakt på sak- när jag var yngre skilde mina föräldrar sig, synd va väl det. Men vi började leva så och det gick okej, men nu när min pappa hittat flickvän, (den finaste människan jag mött) och jag trivs jättebra hos honom har jag problem med "det andra huset". Min mamma reser i sitt arbete mycket, speciellt under sommaren, och de gånger då jag är hos hennes så känns det inte som hemma. Det känns som om jag sårar henne, min pappas hem har blivit som "hemma" nu. Man har ju sitt hem. Där man känner sig hemma. Men man kan inte ha två som känns lika jämnlika. Hur fan ska jag gå till väga?? Sen när jag är hos mamma som bor i nykarleby centrum så börjar jag må dåligt. psykiskt, inte allvarligt. men ändå.. Vi bodde alla på landet förut, men mamma flyttade då in till centrum när de skiljde sig, jag gick färdigt grundskolan på landet och har nu börjat högstadiet i stan. I vår klass i lågstadiet var det bara en flicka till på min klass, vi var två och vi är ännu finfina kompisar. Men när jag är hos mamma är det 10 km till min vän, och ungdomarna här i stan känner jag jo, allihopa, men jag hör inte till deras "gäng" och kretsar. Jag kan inte heller komma mig dit. Har testat, jepp. Min storasyster som nu studerar nån annanstans men som är hemma på sommarlovet hos vår mamma, har ju hela stans tjejgäng som sina vänner. De är liksom ett stort gäng på "alla flickor här", tänk då när jag blir stor, jag kommer aldrig komma dit. Kommer bo i stan men vara den ända som inte kan vara bland det här roliga folket i min ålder, för att jag kom dit då sen, inte hörde till från början. Min syster "hörde ju inte till" från början hon heller, men hon kom in dit på nått sätt väldigt smidigt när hon flyttade med mamma till stan. Jag har alltid pendlat mellan, mamma-pappa-mamma-pappa. Jag orkar inte tänka mera. Jag oroar mig över vem som kommer då att tycka vad, vad jag borde göra, vad hon och han då säger när jag gör si och så. Jag går under, jag tänker över allt som det jag skrivit här ovanför hela tiden. Jag fixar det inte mer.
10.08.2012

Hej!

Jag tänkte skriva några rader till dig själv för har tyvärr inte fått ett svar av en expert. Det är sommarlovstid nu så det är många som har semester, men om vi får svaret senare så sätter jag det nog här under sen.
Jag tycker att det skulle vara bra om du kunde prata med båda dina föräldrar om hur du känner. Du har rätt till dem båda och rätt till din egen åsikt om det hela. Förstår att det kan kännas svårt, men de vill ändå säkert slutligen att du mår bra. Du berättar att du har svårt att få kompisar där din mamma bor och det är ju viktigt att man har kompisar omrkring sig, så gissar att din mamma skulle också förstå dina känslor om du berättade dem för henne -att du känner dig ensam hos henne -inte endast för att hon reser ofta utan för att du inte har kompisar där. Hon kan inte veta hur du tänker och känner om du inte berättar dem för henne. Eller kanske det känns lättare att börja med att prata med din pappa? Du säger att hemmet hos din pappa känns som hemma och att hans nya flickvän är fin, så de stöder dig säkert bara du vågar prata om dina känslor.
Ibland märker inte folk omkring, fast de är nära, att man inte mår bra...kanske för att man bär en mask på sig som inte visar det man tänker inners inne och då måste man öppna sig själv, räcka ut en hand så att någon kan ta i handen och hjälpa en upp.

Du säger att du inte orkar tänka mera, så det är viktigt att du inte bär dessa tankar och känslor med dig ensam. Prata med någon, snälla, din pappa, vän, syster eller mamma. Det är också möjligt att få prata med en psykolog. Du kan titta under hjälp och stöd här på Decibel för kontaktuppgifter, t.ex. Folhälsans tonårspoliklinik. Det brukar lätta då man får tankarna ur sig och det är därför dessa personer finns till, för att hjälpa dig och andra som behöver få prata om vad som helst som man inte vill fundera ensam på.

Lycka till!
Stor kram, ungdomsinformatören Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Min ”kompis” sa att jag var irriterande hur kan jag dissa eller roasta hen?
Läs mera

Hej!

Min vän kan betee sig otroligt oförutsägbart ibland, t.ex. på vissa kvällar i samtal då jag och mina andra vänner chattar kan han börja argumentera om saker som känns väldigt irrelevanta, saker ...
Läs mera

Hej, min familj har tänkt på att flytta bort till en annan stad och jag är rädd att jag int kommer att hitta nya kompisar i nya skolan. Jag är också rädd att jag kommer att tappa kontakt med mina vänn...
Läs mera

Hej! Jag är orolig för min tidigare bästa vän som jag numera har lite kontakt med. Vi började båda närvårdarstudier men hon hoppa av. Nu i vår blir jag färdig med studierna o funderar på jobb eller fo...
Läs mera