Komma över mig

Hej!

Det här var knepigt... Nå, på så vis är det jättebra, eftersom du redan skriver väldigt mycket av de tänkbara förklaringar, insikter, råd och knep jag skulle ha gett dig. Du har en bra bild av situationen, du har god självinsikt och du vet ungefär vad det är du vill få som slutresultat. Men det tenderar ju att bli lite komplicerat när man är två personer inblandade i en relation - den andra parten kanske inte alls fungerar som man själv vill eller ens ser saker ur samma synvinkel. Men jag ska fösöka hitta lite fler synvinklar, råd, förklaringar osv som du förhoppningsvis kan ha nytta av - mina egna, såklart, så ta dem för vad de är, en människas åsikter.

Om man först försöker urskilja kärnan i ditt dilemma, så är det väl kanske egentligen en riktigt klassiker: förhållandet som tog slut men där ena/båda säger "men vi kan väl vara vänner". Det är alltid en möjlig fälla, åtminstone en grej man absolut behöver strikta gränser och uttalade förväntningar om för att det ska fungera, och att det funkar smärtfritt är snarare ett undantag än en regel. För det stora problemet med att vara vänner efter att det tagit slut är såklart hoppet. Han hoppas säkert på något plan nu att han ska få dig tillbaka. Inte bara för kyssar och kramar (romantiskt/sexuellt) utan också som den vän/samtalspartner/livskamrat som du var medan ni var ihop. Han verkade dela en stor bit av sitt liv med dig och kanske till och med hängde upp en bit på dig, speciellt medan han mådde sämre. Det där "enda han kan tala med och öppna sig åt när något tynger honom. Han har tyvärr mycket som trycker på under ytan.." kanske gällde redan medan ni var ihop? Inget dåligt med det i sig, klart man ska stöda varandra i ett förhållande, men det vill han ha tillbaka, den typen av närhet och stöd, tror jag. Men det betyder inte att det är bra eller rätt eller ens hälsosamt för någon av er. Genom att förbli vänner hålls ändå hans hopp vid liv, och nu börjar det ju bli ett problem för dig.

Därför tror jag personligen inte på det där med att han bara skulle behöva "härda" sig så kan han nog umgås med dig bara som vän. Överhvudtaget är det svårt att byta typ av relation med någon, speciellt med någon man haft en så intensiv och intim och viktig relation med. Visst hör man hur många historier som helst om folk som tex är jättegoda vänner efter att de skilt sig, men då syns inte det enorma jobb de gått igenom först för att komma till den nya sortens relation. Det är garanterat inte smärfritt eller enkelt och det är troligen en process, som dessutom fortsätter kräva en del jobb (tex när nya partners kommer in i bilden). För att lyckas är såklart kommunikationen viktig och att sätta gränser. Det är inte kul att säga hur det verkligen känns och vad man verkligen tycker och det är inte kul att sätta ner foten och tex inte svara när han säger att han behöver en. Men det måste man förr eller senare, det ser du ju nu i den situation ni befinnner i just exakt nu.

Han vet vad han vill och du vet vad du vill, men det var du som gjorde slut. I alla fall känns det så när jag läser din text, för fastän det kanske var bådas beslut så är han den som ångrar det. Tyvärr är det då ganska långt han som får finna sig i de regler du sätter upp, det är ju liksom grundpoängen när man gör slut. Han har ingen rätt att ställa krav på dig längre, men visst verkar han försöka allt vad han kan. Att du tex inte fick behandla honom annorlunda än dina vänner ("menar det att vi är ju nu vänner, så det borde inte vara någon skillnad i att umgås med honom eller henne") var ju en typ av emotionell utpressning för att ge dig dåligt samvete. Och det där vän-kortet är superstarkt i sig, för alla vill vi ju vara en God Vän, det sitter djupt i vår uppfostran. Men inte kan ju dina andra vänner heller begära vadsomhelst av dig, och han kommer för evigt att vara i sin egen kategori av vän-ex, det går inte att jämföra tycker jag.

Samtidigt gör det säkert inte det hela lättare ifall du faktiskt ändå lite vill både ha kakan och äta upp den. Du har ju också förlorat en nära person i och med att ni gjorde slut, mer än en vän, vilket lämnar ett hål i ditt liv. För att inte tala om den normala sorgeprocessen man ska igenom. Så förutom att vänja sig vid allt singelliv innebär, som att vakna ensam, så måste du besluta som du ska ha något av kakan oäten, om det räcker med smulor... och vad händer sedan när det kommer en ny kaka in i ditt liv. Hur ska din och vän-exets relation se ut då? Det kan hända att det ni/du behöver nu är att verkligen sätta upp regler för er relation och hålla fast vid dem. Eller dvs inte gå över gränserna, men gärna längre och längre under dem. Låta det lite rinna ut i sanden, så som du planerar nu, och så småningom kan ni kanske inser en vacker dag att ni har en "normal" vänskap. Som sagt, ett ex är alltid ett ex.

OCH det kan ju hända att det här alls inte går, att ni inte kan vara vänner. Han lider nu på sitt sätt och du lider på ditt sätt. Ifall det inte blir bättre kanske ni behöver ta en medveten paus, typ komma överens om att inte höras på 2 veckor. Jag vet att det kan kännas tokigt det också, speciellt när han har det svårt, som om du skulle svika honom som vän när han behöver dig. Men han är en vuxen man och måste hitta andra att dela sina bördor med. Det är inte längre ditt ansvar. Frivilligt, okej, men det är verkligen inte ditt ansvar. Det är inte ditt fel om han börjar må sämre, för han har ansvaret för sitt eget liv, det går inte att skylla på att "flickvännen gjorde slut". Han får sörja dig, han får vara nere ett tag, han får känna sig ensam och han får ha det lite svårt en stund att hitta sitt nya singelliv - men du är inte skyldig att vara där bredvid när han gör det. Som du säger, så gör du det troligen samtidigt bara värre.

Lycka till nu coh ta hand om dig <3

Kram, Liselott