Konstiga tankar

25.01.2022
Hej, jag är 26 år gammal. Tror jag är för gammal för att skriva in här men vet inte var jag ska söka mig till, egentligen vill jag bara få svar på min fråga för att veta varför jag tänker på det här viset. Men det är skämmigt att säga vad det är, har brottats med dessa tankarna i några veckor och det bli bara värre. Kan inte hålla det längre. Så jag skriver rakt ut. Om det är så att jag ska vända mig någon annan stans för att ni bara riktar er in på ungdomar så kan ni skriva var jag annars ska vända mig till.

Jag och min sambo har nyligen fått en dotter. Jag och hon är lyckliga såklart över det. Men, för någon månad sen när jag var hemma på kvällen själv med henne (min sambo jobbade) så fick jag plötsligt tankar på att ta och strypa mitt barn. Detta skedde samtidigt som jag va med henne då hon skulle somna. Jag vet inte varför jag fick denna tanke. Men den skapade så mycket ångest. Jag fick också tankar på att öppna fönstret och kasta ut henne. Massa saker som jag absolut inte ska ens tänka tanken på. Men det hände, och jag blev, och är, fortfarande rädd för att det ska hända. Ju mer jag undviker att tänka desto starkare blir dom. Jag får sjukt mycket ångest som jag haft sen dess nästan konstant varje dag. Jag vill inte tänka så här. På nätterna ligger jag och får massa bilder i huvet på hur det skulle se ut och att det i tidningar och på nyheterna skulle pratas om mig. Att jag dödat mitt barn. Det är hemskt… när jag får dessa tankar försöker jag intensivt tänka på nått annat. Något positivt, men det är omöjligt för tankarna kommer ändå tillbaka.

Snälla vad ska jag göra.. är jag galen ??? Galen pappa
luckan

UngInfo svarar

27.01.2022

Hej på dig. Du är absolut inte för gammal för att skicka in en fråga, och det var jätte bra att du gjorde det! Det är väldigt omvälvande att få barn, en helt ny liten person man är ansvarig för och där ens viktgaste uppgift är att hålla hen säker, trygg och älskad. Det starka beroendet barnet har till er som föräldrar och den totala hjälplösheten barnet uttrycker kan sätta mycket press på en och få många olika tankar i rullning. Dessa förväntningar och starka känslor man kan få gällande både barnet och situationen kan i vissa fall leda till oro, rädsla och till och med ångest. Kompulsiva tankar som de du förklarade är vanligare än man tror, där föräldrar faktiskt får tankar på att skada sitt barn. Det är förstås en helt annan sak än att man verkligen skulle göra det. Ju mer man försöker trycka undan den här typen av kompulsiva och påträngande tankar desto mer brukar de vilja ta sig fram. Därför är det otroligt bra att du nu för det första skriver om dem och uttrycker dem, och nästa steg skulle vara att prata öppet om dem.

I och med att jag inte vet mycket om dig, din bakgrund eller hur du fungerar annars tycker jag alltså att det skulle vara väldigt viktigt att du kommer åt att prata med någon i person om dessa obehagliga tankar. Du behöver helt klart lite stöd för att komma över dem, så att du kan bygga en trygg och säker relation till ditt lilla barn. Du är nog inte galen, men kan behöva lite hjälp att hantera dina reaktioner och känslor kring er nya lilla familj så de inte tar sig uttryck på ett oönskat sätt.

Du kunde i första hand kontakta barnrådgivningen och be att få prata med psykolog, eller sedan arbetshälsovården ifall du är i arbetslivet - alternativt studenthälsan om du studerar. Huvudsaken är att du får kontakt med en professionell, gärna i ett tidigt skede.

Jag önskar dig allt väl och sköt om er lilla familj!

 

Psykolog Helena

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera

...

Jag gillar generellt mat. Men på senaste tiden så när jag ska äta börjar jag må illa och känner mig skyldig att jag äter ele nåt. Så då äter inte jag fast jag är hungrig. Och det börjar bli ett proble...
Läs mera