Jag, 17år, och min pojkvän, 20år, har varit ihop nu i ett år och jag har aldrig innan varit så kär i någon, han är den första jag verkligen har älskat och det gör jag ännu. Vi var vänner redan innan vi blev ihop så vi chattade mycket och kom nära varandra som vänner och när vi börja umgås förstod vi att vi var kära.
Vi har gjort en del tillsammans under detta år som gått och kommit så nära varandra att vi kan vara oss själva med varandra.
Men på senaste tiden har jag fastnat vid tanken att han inte längre tycker att jag är intressant. Han vill oftast inte göra något som jag vill och det känns som om allt jag säger och ger som förslag på olika saker bara är fel och han säger alltid något annat då istället. Det får mig att känna mig så värdelös. På senaste tiden har det också kännst som att han inte vill ha lika mycket kroppslig kontakt(t.ex. sex) som innan och jag blir allt mer ledsen när jag är med honom. Jag gråter varje gång han åker hem efter en helg (men det har också betydelse på min separationsångest) och jag har så svårt att öppna mig för honom om sådana känslor. När han frågar mig om jag är ledsen eller arg så tar det jättelänge innan jag får kraften till att säga hur det är. Och när jag är ledsen tappar ju han lusten att vilja ha sex eller bara mysa så det går bara i en cirkel som får båda att må sämre.
Vi säger att vi älskar varandra och när vi pratar om framtiden handlar den om oss två tillsammans och det är jag glad över, jag kan inte tänka mig att spendera mitt liv med någon annan och det har vi gjort klart för varandra många gånger.
Men jag tycker också att den fysiska kontakten är viktig. Inget annat gör mig lugnare än att få känna hans hud mot min.
Jag förstår att man måste gå igenom olika skeden i ett förhållande, så är livet bara. Jag har berättat en del om detta för två nära vänner, men jag ville mest skriva ut för att få alla mina känslor samlade på något vis och för att kanske få några tips på hur jag ska tänka på saken och hur jag kan göra något åt det.
Tack<3
Praktikant socionomstuderande Emilia svarar
Hejsan!
Vill börja med att säga vad fint att ni har hittat kärleken. Enligt det du skriver så antar jag att ni har varit tillsammans i ca ett år. Efter det första året tillsammans brukar oftast ”förälskelsen” ha lagt sig lite fast än man är kära och älskar varandra. Du nämner också att ni kan vara er själva med varandra så det är väldigt bra att ni känner så. Jag tycker inte att du skall fastna vid den tanken att alla dina förslag på att göra något är fel och du är absolut inte värdelös! Jag tycker att du skall föreslå till honom att om ni gör en sak han gillar en dag så kan ni göra något du tycker om en annan dag? Mitt råd är sedan att du skall berätta om dina känslor till honom om vad du känner i hela er situation. Jag förstår det är svårt att samla krafter till att säga en så stor sak till den man älskar men ta det lugnt och förbered dig lite med vad du vill säga så kanske det känns lättare. Jag vet att det kan kännas tungt men jag lovar att det känns lättare när du har fått ut det istället för att gå runt och fundera på det själv. Då kanske ni kan fundera tillsammans och lösa det som känns jobbigt. Det låter ju bra iallafall att ni planerar framtiden med varandra, det betyder ju att ni båda vill vara tillsammans.
Jag tycker det är bra att du kan prata om saken med dina närmsta vänner, det kan redan lätta lite att bara få diskutera med någon och det är helt okej att skriva ut sina känslor här <3
Jag hoppas verkligen att allting löser sig och att du har fått några tips! :)
Kram Emilia
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar