osäker på honom (msn-kontakt med malmökille)

Hej!

Min första instinkt är likadan som din: lita INTE på honom! Det är alldeles för vanligt med typer som fejkar sin identitet på nätet. Både rena äckelgubbar, vackert uttryckt, och vanliga svenssons som låtsas vara lite bättre än vad de verkligen är. Det är lite knixen med Internet, där kan man skapa en sådan bild av dig själv som man själv vill ha - eller som man tror att motparterna vill ha. Och det är väldigt svårt att kolla. En datorvan kan eventuellt få fram ålder och andra mer officiella detaljer, men det är grymt svårt att kolla ifall han tycker, tänker och tror som han påstår sig göra. Ofta är de här underliga typerna experter på att få dig att först skriva vad du tycker om en sak för att sedan kunna hålla med dig. Tex kan han fråga vad du gillar för musik, och när du räknat upp några band, googlar han fler band i samma musikstil och påstår sig gilla dem också.

Naturligtvis så kan han vara en helt vanlig svensson som faktiskt vill ha kontakt med just dig. Klart att man hört om fall där två personer träffats via chatforum eller andra Internet-baserade platformar, sedan träffats i verkligheten och levt lyckliga i alla sina dagar. Men de är sällsynta och det brukar ju vara törnrosa-storyna - och skräckexemplen - man hör om. Inte de tusen och åter tusen misslyckade kontakterna som aldrig blev mer än ett minne man helst vill glömma snabba tag. Men jag tror inte riktigt på att det här mellan er handlar om rosenskimrande avsikter. Inte heller behöver det vara en pedofil som samlar kontaktuppgifter till små blåödga, kärlekskranka tonåringar, för att ge vidare till sina andra skumma vänner.

Men ändå - och det här är min åsikt, men jag tror att många håller med mig här - så tvivlar jag på honom. De bästa förutsättningarna för ett bra kärleksförhållande är att man bor nära varandra, är på ungefär samma nivå, kan träffas ofta så att förhållandet utvecklas naturligt och att man passar in i varandras liv. Även om han skulle vara Drömprinsen, så har ni oddsen emot er.

Om du betraktar era förutsättningar objektivt, så ser du vad jag menar. Ni kan inte ringas ofta, för det är dyrt, chansen att träffas är ännu mindre. Och hur skulle det kännas att fara ensam till Malmö och inte ha en blekblå aning om vad som väntar. Nä, inte så lockande. Och verkligen INTE smart av en ung tjej att göra. Punkt. Och om han skulle komma hit, hur skulle det funka rent praktiskt? Och framförallt, hur skulle du veta att han är han och att han inte då fejkar ihop en personlighet, som inte alls stämmer överens med hurudan han verkligen är. Utan vänner, familj, jobb osv runt omkring sig kan man låtsas vara vad som helst. Även om han inte skulle göra något allvarligt eller farligt för dig, så är det ändå inte rätt att vara tillsammans med någon som inte är sig själv, eller hur?

Visst, han kan erbjuda dig sitt hjärta på ett fat, rent och ärligt. Och jag förstår att du är smickrad av hans uppmärksamhet. Det kan kännas rätt skönt att någon gillar dig så mycket att han vill vara ihop med dig fastän ni aldrig träffats. Men min åsikt är att du helt enkelt får räkna honom till skaran av killar det aldrig blev något med. De flesta kvinnors liv är mer eller mindre fulla av kärlekshistorier som aldrig blev av. Det kan ha varit förutsättningarna som var fel (typ semesterresa), någon av dem kan ha varit upptagen eller så var kanske motparten inte kär tillbaka. Tänk istället på alla de killar i din omgivning som det KAN bli något bra med. Visst kan kärleken övervinna många hinder, men ju färre desto bättre! Jag menar att ett förhållande med tex en kille på parallellklassen från grannbyn har du mycket större chans att leva lycklig - eller åtminstone få ett naturligt, hälsosamt förhållande. Då har ni chansen att träffas ofta och låta förhållandet utvecklas långsamt och tryggt.

Risken med den här killen i Malmö är att SKULLE han vara precis den han verkar vara och SKULLE ni träffas, så är chansen stor att ni skulle få för er att "hinna med allt eftersom ni träffas så oerhört kort stund". Då kan det gå på några timmar från er första kyss till ert första sex till flyttplaner och förlovningsringar osv. Utan att ni känner varandra särskilt bra i verkliga livet. Och jag gillar inte att han redan nu pressar dig att bli hans flickvän. Vad vet du vad han tycker att en flickvän ska göra och vara? Det är aldrig ett bra tecken att någon pressar en. För jag har personligen svårt att tro på att någon kan bli dödligt kär i någon annan utan att ha träffat den här människan. Nä, något skumt är det. Det kan påminna om idol-förälskelse, att man är dödligt kär i en musiker, filmstjärna el dyl. Han kan också vara en ensam olycklig själ som drömmer om att ha en flickvän oavsett var hon finns. Det finns till och med killar som "samlar" på flickvänner på nätet.

Visst är jag cynisk och målar fan på väggen, men varför riskera något? Nej, dumpa honom. Chansen är så oerhört liten att det här ska vara mannen med stort M i ditt liv och risken att han ska vara något värre är så mycket större. För när man inte vet och har oddsen emot sig ska man inte chansa.

Nä, kan han inte vara din vän, så är han inte värd det att vara din vän heller. Och börjar han skicka obehagliga msn-meddelanden eller dylikt, så printar du ut allt (ta tex Printscreen och spara som jpeg-bilder) och i värsta fall meddelar du polisen. Jag har haft kontakt i andra fall med den polistjänsteman som är ansvarig för internet-relaterade brott här i Österbotten och jag lovar att han kommer att ta dig på allvar. Man får inte ofreda någon oavsett om man gör det via telefon, förföljer någon i verkliga livet eller bara skriver otäcka saker på Facebook.

Nä, bryt nu vackert och schysst med honom och hoppas att han kan ta det som en man. För nu är jag säkert riktigt cynisk, men jag tror inte att han kan bli en jättebra kompis efter att ha försökt pressa dig till att bli hans flickvän. Och dumpnings-situationer brukar locka fram personers rätta jag. Ge honom ingen chans att såra dina känslor.

Lycka till - och ta hand om dig! Kom ihåg att tänka smart när du är på nätet: ge inte dina kontaktuppgifter åt någon, gå helst inte ens under ditt eget namn utan hellre under ett nickname, ladda inte upp så många foton av dig... Var smart, helt enkelt.

Hälsar webbredaktören Liselott

_______________________________________

Hej igen!

Noupp, jag har fortfarande samma känsla av killen, att han INTE är bra. Mest är det instinkt att jag känner så, men med åren har jag lärt mig att lita på den. Och det ringer många varningsklockor i mitt huvud.

Även om han skulle vara en helt normal svensson utan konstiga böjelser eller en massa ljug, så verkar han nog ganska så omogen i mina ögon. Han kör med flera "klassiker" som försmådda pojkvänner brukar köra med, jag tar några exempel - men observera att det här bara är min tolkning. Jag är bara EN person och ingen utbildad parrelationsexpert, men åtminstone kan jag se saken någorlunda objektivt och har lite kärleks-livserfarenhet att basera det på:

- Du är stark nog att klara det = för om du inte vill vara med mig är du feg/dum/barnslig/typsikt fånigt kvinnligt känslomässig.
- Sedan pressar han dig igen att träffas genom att ge dig dåligt samvete för HAN tycker ju om DIG, då är du elak som inte vill lika mycket.
- Sedan skryter han med sina långa förhållanden utan att beskriva hurudana de varit (de kan ju ha varit helt internet-baserade utan att de någonstin träffats), plus att han accepterar att du vill lära känna först innan ni har sex, vilket betyder att han förväntar sig sex av dig senare.
- sedan försöker han få dig att tro att du kommer att vara förevigt ensam om du inte blir ihop med honom. Och att "fixa kille" har inget att göra med kärlek.
- Det är alltså upp till dig hur länge förhållandet skulle hålla, du är kanske svikaren här?
- Sedan anklagar han dig för att inte lita på honom.
- Och till slut så ställer han dig inför ett ultimatum (du VERKAR ha gjort ditt drag) och tar på näsan när du bara vill vara kompis. Istället för att avsluta det hela snyggt och som om han verkligen brydde sig om dig, så bara loggar han ut. Sårad manlig stolthet.

Så nej, jag tycker inte att du ska ligga sömnlös för hans skull. Nä, nu ska du ta dig bort från datorn och ut och träffa människor i verkligheten! Låt livet också ta den tid det tar, som du själv sa så behöver du inte rusa in i förhållanden bara för att du "borde". Den Stora Kärleken kommer inte på beställning bara för att man fyllt 16 och att tro att första bästa som kommer emot är DSK är att garanterat lura sig själv. Ta det lugnt, LEV och så en vacker dag möter du säkert någon du vill spendera tid med och ha ett långt förhållande med. Stressa inte. Tänk inte heller så att den första riktiga pojkvännen ska vara den sista - för av varje förhållande (oavsett hur långa de är) lär du dig mer om ATT ha ett förhållande, vilket gör att du sedan kan bygga upp ett riktigt bra förhållande tillsammans med en annan person. Se den här malmökillen som en erfarenhet och gå vidare.

Hälsar webbredaktören Liselott