:(

Hej!

Jag tror inte att det är något fel på dig! Ibland då det händer oss något som vi upplever som känslomässigt svårt/jobbigt så kan det bli så att vi ”stänger” av våra känslor och inte känner någonting alls, för att s.a.s. skydda oss från alla ”jobbiga” känslor som vi kanske har. Istället för att låta alla möjliga känslor flöda fritt så förtränger vi dem precis som du skriver. Kom ihåg att inga känslor är farliga eller förbjudna, känslor är känslor och bara man vågar släppa fram dem och vara i dem, även om det kan vara jobbiga/tunga, så klingar dom av efter ett tag.

Det är inte speciellt bra för någon att bli någon längre tid i detta tillstånd, det finns säkert massor med känslor som du bär på som behöver få utlopp och luftas och bearbetas så att du sedan kan lägga det här bakom dig och gå vidare. Det brukar kunna hjälpa att prata med någon, gärna en vuxen som du har förtroende för, kanske du kan försöka få tag i känslorna genom att minnas ditt ex. genom t.ex. saker som ni gjorde tillsammans? Har du ingen närstående vuxen du kan prata med så kan du förstås också vända dig till skolans kurator eller psykolog! Det kan också funka att få tag i känslorna genom att vistas i naturen, genom att skriva eller genom musik, beroende på vad som passar just dig.

Mvh, Camilla R-N