Beteende

Hejsan! 

Tack så mycket för din fråga! Jag ber om ursäkt att det tagit en stund innan du fått svar, vi har på Decibel haft fullt upp med skolbesök denna vecka vilket ju förstås är roligt, men det är inte meningen att det ska gå ut över frågetjänsten, så förlåt <3

Det låter som att det du upplever är slitsamt och jobbigt för dig. Jag undrar om det här är nåt som har pågått en tid, eller om det är nytt för dig att ha så här stora förändringar i beteendet? 

Utgående från din ålder så är det VÄLDIGT mycket som händer i kroppen, också med hormoner och sånt som kan påverka humöret mycket och göra att man "inte känner igen sig själv". Så om dina besvär med snabba känsloförändringar har kommit ganska nyligen så kunde det bero delvis på det. Det är i så fall något som brukar lugna sig med tiden, när alla hormoner som rusar runt i kroppen har stabiliserat sig. 
Om man känner sig stressad eller annars inte mår så bra så kan även det påverka en så att man får känslostormar. Så se till att ta hand om dig själv med bra mat, lagom motion, och se till att få tillräckligt med sömn, sömnen är superviktig för ett jämnt humör!
Det låter som att du ibland har "extra explosiv energi" i kroppen som gör att du exempelvis hotar vänner, det skulle kanske vara bra om du började med någon hobby som tvingar en att komma i kontakt med sig själv och få ut den energin på ett icke-skadligt sätt. Gärna något kreativt, eller någon typ av sport där du kan utmana dig själv.

Men sen så finns det också diagnoser med väldigt liknande symptom, såsom någon också nämner i en kommentar du fått på din fråga (om du skrollar ner). Jag kan ju tyvärr inte säga över nätet såhär om det du upplever bara är en vanlig del av din uppväxt som kommer att gå om av sig själv med tiden, eller om det är nåt annat, därför skulle det nog vara bra om du gick och pratade med någon om saken. Oavsett vad det är så verkar du ju må dåligt av det, och då är det alltid bra att söka sig till någon professionell som kan hjälpa. Det är det de finns där för! :)
Jag skulle föreslå att du börjar med att prata exempelvis med kuratorn eller skolhälsovårdaren (eller annan vuxen som du känner tillit för) och berättar om dina problem. Om det är så att du känner att dessa problem fortsätter över tiden och inte blir bättre fast du pratar med någon, så kan du också be dem som du pratar med hjälpa dig att boka en tid till en utredning om det kan ligga något annat bakom varför du har svårt att reglera ditt beteende just nu. Det finns ju hjälp att få så det är onödigt att gå runt och lida i onödan :)

Jag önskar dig allt gott!

Kram, Kix