depression?

Hej!

Det är en bra fråga - speciellt nuförtiden när ordet depression hörs både här och där och var och varannan verkar vara deprimerad. Och faktum är att det både ÄR fler som är deprimerade nuförtiden OCH så felanvänds det där ordet alldeles förfärligt. Många talar ju om tex "det här höstmörkret är så deprimerande" eller "jag har varit deprimerad för det du sa hela kvällen nu" - på samma sätt som folk kastar ur sig "jag får sådan ångest inför matteprovet" (fastän det egentligen bara är dåligt samvete för att hen inte pluggat tillräckligt) eller "jag hade en panikattack innan vi skulle uppträda" (fastän det bara var nervositet). Så klart att det är svårt att veta när det är allvar, när man verkligen är deprimerad.

Depression är en sjukdom som man kan drabbas av, tex som diabetes eller bipolaritet. Då kan den komma liksom ur tomma luften, tex för att det är genetiskt eller för att det är ett symptom på någon annan sjukdom som tex demens. Men man kan också bli deprimerad av olika utlösande eller orsakande faktorer, tex för att en nära person har dött och sorgen inte går över utan blir så pass illa att den blir till en depression. Eller att man mobbades i lågstadiet så att man fick så himla dålig självkänsla att man sjunker ner i depression med tiden. Långvarig stress kan också utvecklas till depression, likaså blir man lättare deprimerad om man tex äter för lite och därför får vissa mineral- och fettsyrebrister i hjärnan.

En annan sak som gör det svårt att veta om man är deprimerad eller inte är att vi alla har bättre och sämre stunder, dagar och perioder i livet, helt naturligt. Livet går i vågor. Man är inte på topp jämt, utan man kan vara nedstämd, deppig, nere, ledsen, trött osv både längre och kortare tider - och både utan orsak och med orsak. Dessutom har många tjejer och kvinnor naturliga vågor i humöret pga menstruationscykeln och alla hormoner som hör ihop med den. Tonåringar har också humörsvängningar under puberteten som beror bla på hormoner, och de vågorna brukar också vara högre, alltså man känner saker starkare och känslorna byter snabbare. Så för att kunna konstatera en depression, så behöver det ha hållit i sig i minst 2 veckor i sträck. Det betyder dock inte att man automatiskt är nere på botten i minst 2 veckor när man är deprimerad, utan det är som om det skulle vara lågvatten i Östersjön, så att vågorna går mycket längre ner än normalt. Det kan kännas lite bättre emellanåt, men överlag så känns allt sämre än förr, dystrare än normalt och man är svagare och ser på saker mörkare än vad man brukar vara och göra.

Så här säger Vårdguiden om symptomen på depression:

"Symtom på depression:
Om du har en depression känner du dig sällan glad, inte ens när du gör sådant som du vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och även vardagliga sysslor kan kännas tunga.

Flera symtom samtidigt:
Förutom nedstämdheten kan du också ha andra besvär om du är deprimerad:

• Ofta känner man mer oro och ångest än vanligt.
• Det kan vara svårt att koncentrera sig, till exempel när man försöker läsa en bok eller en tidning.
• Man får ofta problem med sömnen och kan känna sig trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort. Somliga har mycket svårt att sova, andra sover stora delar av dygnet.
• Det är vanligt att tappa matlusten, eller omvänt att börja tröstäta.
• Sexlusten kan minska eller försvinna helt.
• Man kan uppleva att inget berör en ordentligt. Livet kan kännas hopplöst och tillvaron meningslös.
• Man kan ha obefogade eller starkt överdrivna skuldkänslor.
• Låg självkänsla: En depression påverkar självbilden och självkänslan. Man tycker mindre om sig själv och kan ha tankar om att vara dålig eller värdelös. Man kan känna sig likgiltig inför hela tillvaron och känslorna för andra blir ofta mindre starka. Det får många att uppleva sig som väldigt isolerade från omvärlden. Man kan tro att andra inte vill en väl eller kanske talar illa om en. De negativa tankarna upprepas och man ältar misslyckanden och känslor av otillräcklighet.
• Tankar på döden: När man är deprimerad kan man få tankar om att det vore bättre att vara död. Ofta är det kopplat till känslor av ångest, självförakt och missmod inför framtiden. Man kan tänka att man är värdelös eller till belastning för sina närmaste. Det kan gå så långt att man försöker ta sitt liv.
• Ojämnt humör: Ibland kan den som är deprimerad bli sur, lättirriterad eller aggressiv. Ofta kan det då vara omgivningen som reagerar och märker att det är något som inte stämmer.
• Värk i kroppen: En depression kan också kännas i kroppen. Det är till exempel vanligt med förstoppning, huvudvärk eller värk i axlarna, nacken, magen eller ryggen. Hjärtklappning och andnöd är andra vanliga symtom när man är deprimerad" https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/

Som du märker, så kan alla de här symptomen också bero på annat. Man kan ha huvudvärk för att man suttit fel, man kan känna sig värdelös för att alla andra är så snygga på instagram, man kan ha svårt att sova för att man är orolig för att pojkvännen ska göra slut osv. Men många av de här symptomen tillsammans och under en längre tid tyder på depression. Inte bara vanlig teenage angst, alltså, typ som ett exempel att önska att man sku dö så att kompisarna skulle fatta att inte ta en för givet eller för att föräldrarna skulle ångra att de inte betalade mopokortet åt en. Värre, längre, mörkare. För att få diagnosen depression behöver en läkare göra en bedömning av alla symptom tillsammans.

Det är alltså svårt att veta när det är allvar och när det är normalt och övergående, för det är en glidande skala. Man kan inte säga "pling, nu gick du över gränsen, nu är du deprimerad och inte bara nedstämd". Det är individuellt, och det finns flera olika sorters depression (jag tror att man talar om 7 sorter för tillfället). Vi är dessutom alla olika funtade när det kommer till när vi verkligen behöver få hjälp för att det inte ska bli riktigt illa. Vissa kanske faller ner i avgrunden för mindre saker, eller alltså "utan synbar orsak", medan andra verkar klara av att hållas på benen fastän hela livet verkar vara emot dem. Och vi kan behöva olika sorters hjälp, tex en del behöver medicin för att liksom lyfta vattennivån och jämna ut vågdalarna, medan andra behöver tala och tala och tala sig igenom depressionen. Numera rekommenderar man nästan alltid terapi först, och dessutom ofta motion också mot depression. "En rask promenad på 30 minuter motsvarar en antidepressiv tablett", eftersom motion ökar på kroppens egna lyckohormoner.

Så nä, det är inte så lätt. Egentligen är det alltså en läkare som ska konstatera att man är deprimerad för att det ska vara officiellt, men om man känner att allt inte är som det ska och inte varit det på en stund, så ska man ta det på allvar. Det är såklart lättare att behandla ju tidigare man upptäcker det och ju lättare depressionen ännu är. Som jag sa tidigare, så talas det allt mer om depression numera, men det beror inte nödvändigtvis alltid på att folk i allmänhet skulle ha blivit mer deprimerade numera. Däremot blir det lättare och öppnare att tala om psykisk ohälsa överlag, vilket gör att folk inte skäms så mycket längre för att de är/kanske är deprimerade, så då söker de snabbare och lättare hjälp mot det - och då ser det ut som att siffrorna ökar. Men visst ÄR fler deprimerade nu också, bland annat för att pressen på en vanlig människa är större idag än förr. Speciellt unga är illa utsatta för tex jämförelser och skolpress, och mår alltså sämre av det nu.

Så känns det illa, så sök hjälp! Det ska inte behöva bli superilla förrän du söker hjälp, ju tidigare desto bättre alltså <3

kram, Liselott