för blyg

05.12.2011
Just nu skänns igentigen inget riktigt bra. Jag mister bara fler och fler vänner hela tiden, Jag är otroligt ''feg'' jag vågar inte enns lära skänna nya personer fast jag skulle ha en perfekt chans. En tid före vågade jag nästan vad som helst. Men för varje dag som går blir jag bara blygare och blygare. Det skänns som om att jag är fången och att jag inte får nya vänner. This is not me. Jag är nog inte den modigaste personen men jag brukar inte vara såhär feg att jag inte enns vågar lära skänna nya personer. Och när jag en gång skulle ha kunnat lära skänna någon är jag allt för feg, och sedan skänns det som om jag inte enns kan lära skänna den personen för att han/hon skulle tycka jag var konstig. Jag är bara så otroligt blyg och det skänns som om jag bara mistar flera personer runt om mig hela tiden.
12.12.2011

Hej!

Våra ljuvliga kuratorer här på Decibel har svarat på liknande frågor som din förr, så vi ska berätta vad de skrev då och dessutom bidra med lite egna tankar och erfarenheter:

Blyghet är egentligen rätt naturligt hos oss människor. För varje gång vi tex träffar nya personer, så möter vi ju en okänd situation. Vi vet inget om den vi möter men allt kan hända (tex vi kan säga något som gör dem sura, alltså göra bort oss osv), så det är klart att man är lite nervös och rädd. Men de flesta så låter sig inte hindras av det. Antingen är de självsäkra nog eller nyfikna nog för att knappt ens märka rädslan. Men är man lite blyg av naturen, så känns det ofta som ett stort steg att lära känna nya människor. Risken är då alltid att om man fegar ur en gång, så är det ännu lättare hänt att man fegar ur nästa gång. Det blir lätt en ond cirkel. Och mellan varje gång så inbillar man sig ännu värre saker som kan hända nästa gång. Lite är det alltså som vilken rädsla som helst, som börjar med något fjuttigt eller med en dålig händelse, och som bara växer sig större och större tills den hindrar en från att leva normalt. Det "farliga" är alltså inte människorna vi möter, all rädsla sitter mellan öronen på oss själva.

Men alla rädslor går ju att övervinna med lite envishet och träning och rätt metoder. En av metoderna är att börja med babysteps. När du möter en ny människa, så tänk inte med detsamma tankar i stil med att nu ska ni bli de godaste vänner, nu ska du imponera med din fantastiska personlighet, nu förväntar sig den människan en massa av dig osv. Försök vara i här och nu i sekunden och börja med ett enkelt litet hej och ett litet leende. Ta en mening i gången och försök att undvika att tänka alls däremellan. Kom ihåg att det oftast är ens egna negativa tankar om sig själv som förstör, som gör en nervös och beredd på att man snart gör bort sig. Tänk inte alls sådana tankar, du får tex inte tänka att nää, nu tror hon att jag är konstig/urblyg/tillknäppt/en grå mus/löjlig/barnslig osv. Bry dig inte om ifall du rodnar, stammar, kallsvettas, har hjärnsläpp eller tunghäfta. En sekund i taget bara. Känner du att du håller på att låsa dig eller bara vill springa och gömma dig, så lyssna till din andning. Bara andas djupt. Ta små små steg och känn dig nöjd över varje liten sak du sagt eller gjort, allt är det små segrar och det kommer att gå bara lättare och lättare ju fler saker du säger/gör, då växer ditt självförtroende.

Kroppsspråket är också en bra metod att använda. När vi blir blyga eller rädda, så syns det på våra kroppar (vi drar upp axlarna, stelnar till, håller om oss själva med armarna, tittar neråt, kutar med ryggen osv) och det ser andra runt oss. Ungefär 90% av all kommunikation vi ger ut sker med kroppen, rösten, minerna osv, bara 10% är själva orden vi säger. Omedvetet så tolkar vi och tror mer på kroppsspråket än på vad folk faktiskt säger, så ser någon väldigt osäker och nervös och blyg ut, så behandlar vi den människan enligt det. Hur olika personer behandlar blyga varierar, en del blir själva osäkra, andra nonchalerar - vissa kan till och med utnyttja läget och bli stöddiga och i värsta fall se ut den blyga till en hackkyckling.

Men kroppen går också att lura så att man börjar känna sig bättre till mods och säkrare genom att man helt enkelt fejkar ett självsäkert kroppsspråk. Är man rädd i huvuet, så brukar kroppen följa efter, men är man "orädd" i kroppen, så tror hjärnan att läget är okej - signalerna går åt båda hållen. Tänk på den här forskningsundersökningen i Japan: de tejpade upp mungiporna i ett leende på en grupp och ner mungiporna på en annan och efter ett tag så frågade de hur de här försökspersonerna kände sig. Och gruppen med det bokstavligen påklistrade leendet kände sig mycket lyckligare och gladare än den "sura" gruppen - fast det inte borde ha varit någon som helst skillnad. Så om du sänker ner axlarna, sträcker ut nacken, höjer hakan, "öppnar upp" kroppen, ser folk i ögonen och LER så kommer du att känna dig bättre till mods. Och när folk då behandlar dig bättre, så kommer du att känna dig ännu bättre till mods och så blir allt mycket trevligare och roligare och mindre skrämmande.

En tredje metod är att FRÅGA. Alla människor tycker om att prata om sig själva, så ett bra sätt att få kontakt med nya människor och göra dem på gott humör är att verka intresserad av dem. Ställ enkla frågor, så får de tala och du lyssna, och det är alltid lättare. Och när de svarat på en fråga så kan du svara på den i din tur. Så håller du igång samtalet. Ställ också följdfrågor, så om du tex frågar ifall hon/han har sett på svenska Idol och han/hon bara svarar ja, så fråga vem han/hon tycker att borde ha vunnit, vilken låt som var bäst, vad han/hon gillade Olles frisyr osv. Det är bra att locka till lite skratt, och speciellt med saker som man är ense om, för då blir det lite vi-anda över samtalet, ni är likadana och har det gemensamt. En annan sak som folk älskar är beundran och komplimanger, så låtsas vara lite avundsjuk på hennes tröja eller intresserad av hans telefonmodell - med lite försynt smicker kommer man långt.

Så, hoppas det här var till hjälp. Pröva lite, och bli inte nedslagen ifall det inte blir fantastiskt på en gång, nytt försök bara! Det är aldrig för sent att bli modigare, ingenting är kört! Och klart att folk vill lära känna dig! Kom ihåg att de också innerst inne är rädda, du är ny för dem också. Så ni kan hjälpa varandra, för ni vill ju båda lära känna varandra!

Upp med hakan, vännen, och klistra på ett leende! Stooor kraaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera