Ångest

Hej, du med dödsångest. Tack för din fråga. Du är nog inte ensam om dödsångestkänslan. Den är högst mänsklig och vi möter den i olika skeden av livet och oberoende om vi är troende kristna, hör till nån annan religion eller inte räknar med någon guddom. Men du nämner att du är kristen. Det får mig att fundera hur just din tradition lärt om döden? Inom kristendomen finns ju många olika sätt att förklara döden. 
Jag slutade vara rädd för döden, då jag höll en gammal näranhörig i handen då hen dog och en lång stund efteråt. Där fanns stor sorg och saknad. Men ingen rädsla. Det var varmt och vänligt och ljust.
Själv skulle jag kategorisera det som religiös manipulation att skrämma med döden och helvetet. Sånt är psykisk mobbning för att få makt över människosjälen. Också vår närmaste religion sysslar med sådant. Tyvärr.
Men sen finns ju den dödsångesten som har att göra med att vi helt enkelt bara inte vill ta slut, upphöra. Och sedan en sådan som egentligen handlar om nåt annat. Om jag är sjuk och febrig eller har ont nånstans, kommer dödsångesten med. För att nåt annat är på tok. Jag vet inte vad som händer efter döden, men min upplevelse är att döden kan vara mild och skonsam. Medan människors väg dit, kan gå genom lidande, olyckor och krig. Som kristna har vi åtminstone en sak gemensamt, oberoende traditioner. Livet är gott, det är en gåva från livets källa själv, där vi också hör hemma, tillsammans med allt som finns. Det är meningen att vi ska leva våra liv, söka efter glädje, livslust och vila i det goda. Det får vi göra. Att njuta av livet är inte förbjudet.

Ibland kan dödsångest vara en rädsla som berättar om att den som känner så, egentligen är skrämd av livet. Inte av döden. Att ta steget ut och leva sitt liv kan vara ett stort steg, kusligt och modigt och otryggt samtidigt. Känner du ibland att du vill dö? Det kan vara ett nej till något i livet som på riktigt gått snett och är en börda för dig. Vad är det som är på tok? 

Har du ett förflutet och du har säkert upplevt både jobbigheter, kriser och glädje och lycka? Och jag tycker det är jättebra att du berättar hur du mår, om din ångest. Jag hör i din fråga att du vill vidare, från din dödsångest till nåt lugnare. Ångest är känslor och känslor sätter sig i muskler och nervbanor, den känns i din andning och i hur kroppen spänner och värker. Där kan du också hjälpa dig själv att finna ro, genom att hitta en avslappningsteknik som passar dig. Kanske bastu, bön, simning, att flyta, dyka, meditera, mindfullness, gå i naturen, sjunga är väldig bra avslappning, eller fast gospelyoga, som gör kroppen glad. Det finns människor som har fått stöd av att t.ex. måna om sig själv och lugnt beröra sig och paja och tänka att "vad jag är fin". Varje dag gör man så, t.ex. i duschen och till slut känns det som en starkare verklighet än ångesten. Eller som en poet sade: "Huden är själens utsida". Gunnar Ekelöf tror jag det var. Och hela du, hela kroppsjälen, både utsida och insida är värdefull och har en födslorätt - att leva gott med allt du har av dig själv. Jag önskar dig ett försiktigt steg i taget, till ett gott liv. Och det är inte frånvaron av svårigheter och trötthet, men det är ett sådant liv där det positiva är större än det negativa. Och på vägen åt det hållet kan du få stöd och hjälp. Tveka inte att söka stöd för att leva ditt liv. 

Med vänliga hälsningar - Monika Pensar