Ångesten som kryper på

26.12.2012
Hej! Först vill jag tacka, decibel är så bra! Det är hit jag vänder mig när jag undrar något eller bara vill skriva av mig, och jag känner mig alltid trygg med decibel :)

Nå, saken är den, jag har problem med någon slags panikångest eller något.. Mitt liv är inte på topp just nu, men livet har ju sina toppar och dalar. Men nu har jag i kanske 2 år, haft små attacker när jag börjar må så dåligt. Det varar högst i någon timme, men under denhär tiden kan hjärtat klappa hårt, jag känner mig så otillräcklig, och så ful och det känns verkligen som att ALLT med mig är dåligt. Jag är i ett förhållande som är lite halv dåligt just nu, men jag tycker verkligen om honom, vi har varit tillsammans i 2 år nu. Under denhär tiden har jag upplevt 2 otroheter (som jag ser det), vilket har gett mig ett sånt dåligt självförtroende. Jämfört med dessa 2 tjejer, är jag ingenting, jag är ful, fet, ointelligent och misslyckad. Så t.ex. om jag ser någon av de 2 tjejerna kan det verkligen få in mig i denhär "paniken". Jag vill såklart bli av med det här, men det känns svårt att vända sig till någon alls. Min pojkvän har svårt att förstå (och jag vill inte lägga min problem på han), jag vill inte prata med mina kompisar eftersom det känns som jag blir utlämnad och i värsta fall kan det göra allt värre, inte heller vill jag öppna mig för skolsköterskan, även om jag vet att det förmodligen skulle hjälpa.. Men just nu lutar det åt att ta kontakt med skolsköterskan, även om det tar emot. Paniken som jag får är så otroligt obehaglig. Jag vill helst låsa in mig någonstans och stanna där. Det händer att jag får panik över min kropp och börjar hetsträna, vilket inte leder till något alls.. Egentligen behöver jag bara skriva av mig, men jag undrar också om det finns några tips för att jag ska slippa det här.. Tacksam för svar :)

Mumin
07.01.2013

Hej, tusen tack för berömmet :) Kära Mumin!
Vi kan ju känna att vi lyckats om du känner dig trygg med oss, och att du kan vända dig hit med vad som helst.
Nu tog det ju tyvärr en stund innan du fick ditt svar men vi hade sån otrolig rusning här kring jul och nyår.
Jag ska sätta din fråga till en av våra nya experter som är samtalsterapeut, hon kan just hjälpa en att förstå sig själv, sina tankar och känslor. Just sånt som du behöver just nu, jag sätter in hennes svar här under då jag får det, men jag ska också själv ge dig några tips och förslag.
Jag vet ju inte om det har något samband, men du skriver att du haft problemen i ca 2 år och så har du också varit tillsammans med din kille ungefär lika länge.....
Sen det att antagligen han har varit otrogen gör ju inte saken bättre. Men om du ändå bestämt då när han varit otrogen att det inte ska sära på er så har du ju på ett sätt gett en signal att du kan gå vidare från det. Han tror säkert att det är ok iaf, därför förstår han väl inte varför du mår dåligt. Killar är ju dessutom inte lika funtade som vi tjejer, de tänker inte lika krusidulligt som vi ;)
Det är mera raka rör som gäller för dem, man menar det man säger och man säger allt vad man menar och tänker, man tror inte att någon annan ska kunna lista ut vad man menar (som vi ofta gör).
Om du inte läst allt vi skrivit om självförtroende ska du genast lus läsa allt, där kan du få bra tips
http://www.decibel.fi/swe/x_tips_till_battre_sjalvfortroende_och_-kansla.556.html

Din kille gillar ju ändå helt säkert dig mycket bättre än de andra tjejerna, annars kulle han ju vara med dem och inte med dig nu, eller hur?
Du ska inte underskatta dig själv, varför skulle du vara sämre än de andra tjejerna? Om någon råkar ha ett vackert yttre betyder ju inte att de är jätte trevliga, snälla och omtänksamma som flickvänner.
Alla har vi något bra (och något mindre bra) men ingen av oss är perfekt!!!
Det är ju inte killarna heller, så det så!
Vi går ju inte heller bara efter utseendet när vi blir kära, oftast blir vi kära i en kille som får oss att skratta och må bra, som vi kan känna oss trygga tillsammans med, då blir vi nämligen jätte vackra helt automatiskt.
Jag ska avsluta här nu, men jag fyller på med mera uppgiggande svar så fort jag får det.
Många styrkekramar från ungdomsinformatören Sanna

Här kommer mera svar åt dig:
Hej Mumin,
Vad fint att höra att du tycker att decibels sidor är bra:)

Och härligt att höra att du, fast du ännu är ung, redan är så klok att du beskriver livet som "att det har sina toppar och dalar". För så är det ju, allt kan inte vara toppen jämt och allt ska inte heller vara botten jämnt. Det ska finnas en slags balans i allt, så att vi stundvis kan känna att livet är gott. Och samtidigt skulle vi väl aldrig uppskatta allt det goda om vi inte satt på botten ibland?

Du är också väldigt klok och omtänksam mot dig själv när du skriver att du nu tänker försöka prata med någon om din panik eller ångest, som kryper på dig ibland. Alla människor upplever någon gång i sitt liv panik och ångest. Ändå är det något som vi inte talar om så ofta med varandra. Det ÄR en obehaglig känsla och man kan bli mycket skrämd av vad som händer i ens kropp när man får ett riktigt ångestanfall/en panikattack. Som du själv upplevt går det så småningom över, och du har också själv märkt att vissa sitationer eller personer kan framkalla de här känslorna hos dig. Och precis så är det med panik och ångest. Om du läser om det eller pratar med andra som varit med om det så beskriver de det på liknande sätt. Det är alltså inget ovanligt du känner, utan något högst mänskligt. Men som du skriver så tycker du att det nu känns otroligt obehagligt och att du vill slippa det här. Det är jättebra tänkt av dig. Det är superbra att ta tag i saker som vi upplever som problematiska innan de börjar styra våra liv. Och det finns hjälp att få mot känslor av panik och ångest. Prata med din skolsköterska så kan hon hjälpa dig vidare till någon som är specialiserad på att hjälpa människor med dessa problem. Eller prata med skolpsykologen eller skolkuratorn. Dom kan också berätta mera om panik/ångest och se till att du får den hjälp du behöver. Det finns som sagt flera effektiva sätt att lära sig handskas med sin ångest. Eftersom det är en mänsklig känsla så är det inte meningen att själva känslan ska försvinna, för den behöver vi eftersom den varnar oss när något är fel, när vi ska vara försiktiga och på vår vakt. Det du kan få hjälp med är att lära känna din ångest, lära dig se vad som "triggar" den, och få lära dig hur du ska handskas med den (det finns också mediciner som man kan ta om det blir riktigt jobbigt). Allt för att det till sist blir du som kontrollerar paniken/ångesten och inte den som kontrollerar dig. Så hjälp finns att få, prata med skolsköterskan/skolpsykologen/skolkuratorn så är jag övertygad om att du kommer att få hjälp och snart kunna leva ditt liv utan att begränsas av dessa attacker.

Jag önskar dig stort lycka till på din väg ut i livet och jag hoppas dessutom att du så småningom hittar en pojkvän som uppskattar dig för den unika, underbara, kloka tjej som du är - så att du i framtiden inte behöver tvivla på att det skulle vara något fel på dig för att du blir sviken och utsatt för otrohet. Att människor är otrogna mot varandra är grymt och det gör mycket ont att bli sviken av någon som är nära och som man litar på. Så ska det inte vara. I en relation behöver vi känna oss trygga och att vi duger som vi är. Fast ibland är det också svårt att släppa taget av en relation som kanske inte är så bra för oss. Viktigt är att lyssna till sitt eget hjärta och att inte stanna kvar i förhållanden där vi blir illa behandlade.

Många varma januarikramar till dig!
H.Susanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera