Är det ok?

Hej!

Jag gick i psykoterapi en tid och kände att det inte fungerade. Gick i KBT och tror att min terapeut bröt mot tystnadsplikten eftersom hon berättade åt någon vem jag är och lite av mina problem. Hon gjorde det framför mig och jag hörde allting och skämdes otroligt för den personen hade ingenting med saken, mig eller mina problem att göra. Jag slutade terapin efter det och just nu känner jag bara ilska mot terapeuten och vet inte om hon enligt "Lagen" eller nåt bröt tystnadsplikten eller inte, eller om hon får göra som hon gjorde. Hon var även ofta väldigt nonchalant och tyckte inte att mina problem var något, hon uttryckte sig ofta i stilen "dom flesta som går här kan inte jobba, så dåligt mår dom" som om jag inte mådde "tillräckligt dåligt" för att gå där.. och jag kände liksom klart redan att jag inte hade "rätt" att gå där och kände mig skyldig för att jag gick där. Mina diagnoser är depression, GAD, och social fobi och fick aldrig hjälp för hon troligen inte tyckte att mina problem "är nåt". Hon skrattade även ofta då jag berättade nåt eller då vi till exempel tittade på videon om saker jag tycker är skrämmande. Som om hon njöt av att få mig att bli rädd/skrämd. Jag har totalt förlorat hoppet om att terapi ska hjälpa, ja vill aldrig mer söka terapi eftersom det kostar hemskt mycket (även med kelas stöd) och det är supersvårt att hitta en svenskspråkig terapeut som har lediga tider och min sociala fobi klarar inte av att träffa hur många som helst.. vet inte hur jag nånsin ska få hjälp för på terapeuter tänker jag inte lita mer... även om jag förstår att inte alla är likadana. Förlåt att det blev råddigt, måste skriva av mig, men min fråga är i huvudsak, gjorde hon fel då hon berättade åt någon om mig? Kunde hon förlora sin "linsens" eller vad det är ifall jag berättade åt någon? Lisa