Bo själv, rädd för ensamhet och att va mörkrädd

18.07.2019
Hej! Är en väldigt sällskapssjuk person som hatar att vara själv, och i höst ska flytta hemifrån till en liten etta för att studera. Inte bara att jag tycker att det är tråkigt att vara ensam så är jag ganska mörkrädd av mig och känner mig inte alls bekväm med att sova ensam i en stad där jag knappt känner någon. Är från en liten stad där jag känner varenda person som bor på min gata och bor ju med min familj och har nära till vänner, kommer kännas läskigt nattetid att bo i en stad där jag inte känner någon. Finns det tips på vad jag kan göra/tänka på? Ska man försöka lära känna grannarna så man känner sig tryggare? Hur blir man ens bekant med grannarna i en "storstad"? Ska man skaffa pojkvän så man inte behöver sova själv på natten? -
Ida klippt

Ungdomsinformatör Ida svarar

22.07.2019

Hej!

Det får kännas skrämmande att flytta hemifrån, det är helt normalt att man känner så som du känner över det just nu. Det kan vara att det första tiden du bor i din lägenhet så känns det jobbigt. Det tar en tid att bo in sig och skapa nya rutiner i ett nytt hem, att skapa det hem som du vill ha det. Så ge det tid. Eftersom du börjar studera så skapar du troligtvis nya vänskapsrelationer, kanske någon av dina nya klasskompisar du får bor nära dig. I början av studietiden är det mycket program som ordnas på fritiden. Efter en tid när du bott in dig i din lägenhet och du känner att du inte vill bo ensam, så kanske du kan skaffa en rumskompis?  

Gällande att du är mörkrädd så kan du alltid ha en lampa på i din lägenhet. I och med att du flyttar in i en etta så kan du tänka som så att ifall du har ett eget rum där hemma nu så blir det ungefär så du bor då också. Bara lite större kanske och att du har kök/kokvrå och badrum.

Att skaffa en pojkvän endast för att inte behövs sova ensam om natten inte är riktigt lovande. Det är viktigt att du faktiskt gillar den du blir tillsammans med. Ja, i och med att man känner grannarna kan göra att man känner sig tryggare. Hälsa på grannarna i din trappuppgång och småprata ifall du får chansen till det. Ifall det kommer situationer när du känner dig ensam eller rädd, ring någon kompis eller någon i din familj och bara prata. :)

Ta hand om dig!

Kram, Ida

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera