Depression och ångest

Hej!

Äsch, vännen, att du inte mår bra. Kunde jag, så skulle jag krama dig och försöka trösta dig, men istället får jag nöja mig med att försöka tipsa om människor som kan hjälpa dig igenom det här. För du vet ju att det här bara är en tid i livet, bara ett skede som kommer att gå över. Speciellt om du får hjälp, så kommer den här perioden att bli kortast möjliga. Jag förstår din känsla av att vilja försvinna för ett litet tag, liksom ta paus från livet, men jag vet också samtidigt att det inte hjälper. Det löser ingenting. Det som hjälper är att försöka reda upp de knutar i livet som orsakar den här känslan av att ens liv är sådant att man bara vill fly från det. Ibland handlar det om att reda upp konkreta problem i livet, tex i familjen eller kompiskretsen eller liknande. Ibland handlar det istället om att få hjälp att ändra sina tankar, känslor, inställning och förväntningar, kanske på ett djupare plan sin självbild och självkänsla. Det här är svårt att göra alldeles på egen hand, och där går det alltid hundra gånger bättre och snabbare att börja må bättre om man får lite stöd och handledning. Och ibland kanske man behöver lite extra stöd av mediciner eller terapi, eftersom depression och ångest är sjukdomar som man kan behöva någon form behandling för.  Inte nödvändigtvis medicin, men terapi brukar nog hjälpa, bara man inte ger upp.

Jag ska tipsa dig om två ställen nu där du kan få hjälp. Dels tänker jag på våra egna Hjälp-sidor. Där finns olika kristelefoner, stödchattar osv. Kolla där om det finns något som känns bra. Och dels finns Psykporten för unga. Där kan man söka på olika hjälpmöjligheter exempelvis enligt sin egen hemort eller enligt sina problem. Kom ihåg att din kommun troligen har avtal även med andra kommuners eller städers hjälptjänster, exempelvis kanske med de som finns under Vasa Centralsjukhus. Sedan finns såklart alla tjänsterna inom elevvården i din skola, alltså skolhälsovård, skolkurator, skolpsykolog, kanske skolcoach, ungdomsledare, uppsökare osv. Alla de borde du hitta via skolans hemsida/kommunens hemsida/Wilma. Även kommunen/staden har tjänster inom HVC som du har tillgång till.

Men för att du ska få hjälp måste du berätta för någon hur det känns, vad du tänker och var det gör ont i din själ. Ingen runt dig är tankeläsare och det hjälper inte om du undanhåller detaljer eller tankar eller känslor. Det skulle vara ungefär som att gå till en läkare men inte berätta var det värker. Så var ärlig, försök att sätta ord på det du känner. Och om du inte får ord på det kanske du kan måla det i färger eller hitta en låt som låter precis som du känner. Huvudsaken är att du öppnar dig. Var inte rädd, och du har absolut inget att skämmas för! Det är inte ditt fel att du är sjuk <3

Stoooooor kraaaaaaaaaaam, Liselott