Får jag sova lite mera

29.11.2017
Det känns som att kroppen inte årkar och hjärnan årkar inte tänka.När jag vaknar känns det som att jag inte/vill stiga upp för det känns onödigt. Jag brukar allti se fram emot dan men på senaste tiden årkar jag inte. Jag har program 24/7 men jag vet inte när jag inte årkar nå mera. Jag vet att min kropp skall vila men jag har aldri tid för jag kan inte säga nej till saker för då känner jag mig skyldig att jag inte deltar. Allt det här har gör mig sjuk men jag vågar inte söka hjälp för det känns som man är ’sämre’ om man inte klarar live själv. Mina kompisar berättar allti problemen till mig det är bra men jag lämnar alltid att tänka på det. Skall jag fortsätta som jag gör nu ? Hjälp...

Socionomstuderande praktikanten Annica svarar

30.11.2017

Hej på dej!

Jag blir alldeles orolig på dej när jag läser detta. Du låter fruktansvärt trött och utmattad. Samtidigt är du uppbokad med program 24/7! Du vill vara tillgänglig å vara med i svängarna och det är inget fel med det, att man vill vara med. Men nu, när du är så trött att du känner att du inte orkar mera och då är det definitivt dags för en förändring i ditt liv, innan du bränner ut dej totalt. Detta innebär att det är dags att börja säga nej och sätta gränser. Man måste inte vara med alltid och överallt för att duga, för du duger genom att du finns. Det är ingen som vill att du ska köra slut på dej själv, det är dags att börja tänka på dej själv och hur du mår. Du är absolut ingen sämre mänska för att du tackar nej till saker och du ska absolut inte känna dej skyldig eller dålig för att du inte deltar. Vi är alla människor och inga maskiner som orkar hur mycket som helst och nu är din kropp och knopp tydlig med att den behöver vila och då ska du göra det.

Dina vänner anförtror dej sina problem och det är ju så att säga ett positivt problem. De litar på dej och känner förtroende för dej. Men när det gäller deras problem som du lämnar att fundera över så är det ingen ide eller nytta med att du bär deras bekymmer, trots att du bryr dej jättemycket om dem. Jag menar inte att du inte ska bry dej, för det gör du och det är bra. Men när du blir trött och matt av andras bekymmer som du funderar på så behöver du skjuta bort dessa tankar.

Och sen, så är det ingen som förväntar sej att vi ska gå igenom livet utan hjälp eller stöd från andra människor. Alla behöver vi hjälp flertal gånger genom livet och det är ingenting konstigt med det. 

Var snäll mot dej själv och kräv inte så mycket av dej. Du är inte en svag person som är trött, du är klok som inser att detta inte är hållbart i längden. Ta ner dina krav, gå lägg dej i tid på kvällen, stäng av telefonen till natten så du får sova ostört.

Ta hand om dej! <3

Kram, Annica.

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera