Funderar för mycket..

Hej Fundersam!

Åh, jag hör dig, vännen! Jag till och med känner igen mig sååå från min egen ungdom. Det där skulle ha kunnat vara jag, speciellt i högstadieåldern. Visserligen ska vi ju här på Decibel inte svara alltför personligt på era frågor, men ibland är just det till mer nytta än att bara tala allmänt om något. Så därför ska jag göra ett undantag för att du ska få ett exempel på "hur det gick sen" och vad som funkat i alla fall för mig.

Så ja, jag förstår hur du funkar eftersom jag är lite likadan. Tyvärr är det nog något jag fortsättningsvis kämpar med, men med mera framgång nuförtiden. Jag tror att det beror dels på att jag lärt mig att kontrollera mina egna tankar och dels på att jag fått bättre självkänsla med åren. Så det ska jag börja med som tröst åt dig, att det här verkar vara en av de saker som är som jobbigast när man är ung. Nu så här mitt i livet som jag är, så är det som om det plötsligt skulle lätta ganska mycket helt av sig själv - och mina ungefär jämnåriga väninnor säger likadant. Jag har mycket lättare att exempelvis vara stolt över och stå för det jag personligen tycker, allt från åsikter och val till smak och fritidsintressen. Troligen därför att det har blivit viktigare för mig vad JAG tycker än vad andra tycker. Vilket i sin tur även kanske beror på att jag helt enkelt inte har tid och ork att slösa på andra längre.

Jo, jag kan bekymra mig om vad mina kolleger tänker om mig, hur framtiden ser ut på jobbet, om jag gör allt jag borde göra osv, men det är mer jobbrelaterat alltså, rör mest min arbetsroll. Det kanske man inte slipper ifrån i dagens arbetsliv, inte ens fastän man skulle vara hur obrydd som helst om andras åsikter om en? Däremot har jag börjat strunta i allt mer saker/människor som privatperson. Ett exempel är att jag inte "springer när alla andra springer", som min mamma brukade uttrycka det, alltså att jag inte gör samma saker som alla andra i min ålder och livssituation gör (om jag inte måste eller vill). Jag tycker tex inte att det är så givande att fara på Norvalla sommarfest med alla andra mammor när jag kan vara ifred ute på min bryggände på villan istället. För jag vet av dyrt köpt erfarenhet att jag behöver min egentid på villan för att orka och må bra. Det är där jag blommar, så varför skulle jag pruta på den tiden? Tiden har överlag blir betydligt mer dyrbar sedan jag blev vuxen och fick jobb och barn - och alltså att göra det som jag vet att jag själv mår bra av och minska på det som nöter på mig eller suger energi. Jag hör till de som sprungit i väggen bla för att jag försökte vara andra för mycket till lags. Nu är därför JAG viktigast.

Då hänger det såklart ihop med vad jag tycker om mig själv. Om jag är viktig; nå men ett hurudant liv vill jag då ha? Jag vill INTE vara orolig, spänd, nervös, osäker, obehaglig till mods hela tiden för vad andra ska tycka, för hur jag borde vara, för vad de anser att jag borde göra osv, för det är negativa känslor som bara drar ner mig. De tar mycket mindre än de ger typ i beskydd mot att göra bort sig. Så därför har jag tränat på att tysta de oroliga tankarna. Där handlar det ändå mest om att helt enkelt vara envis och ta kontrollen över tankarna, att gång på gång på gång försöka få stopp på dem. Se, tankar vi tänker ofta skapar djupa och breda autobahns i våra hjärnor rent bokstavligen, så det tar ett tag att skapa nya och sluta använda de gamla tankemönstren. Det finns ingen quick fix här, utan det handlar om att få bort ovanan, om att sluta mata de negativa tankarna eller ge dem utrymme och istället ge allt åt neutrala eller positiva tankar istället.

Redan bara att faktiskt göra sådant JAG njuter av och gillar gör att jag får ljusare tankar, och ju enklare och mindre saker jag kan njuta av i mitt liv, desto mer har jag att njuta av och desto bättre mår jag i mitt eget liv. Jag brukar även distrahera de negativa tankarna med att tex lyssna på talbok ifall jag inte kan somna pga tankarna, eller lyssna på feel-good-låtar en liten stund via telefon om de negativa tankarna håller på att ta över under dagen. Ett annat knep är att säga dem högt, antingen högt åt sig själv (då "hör" man hur nojig och orealistisk man låter) eller tex åt en kompis, som då kan stoppa en, få en på andra tankar, boosta en osv. Glöm inte att boosta dig själv, påminna dig om alla dina goda sidor osv - och påpeka för dig själv när det går bra. Vi har ju en tendens att färga allt på basen av några svarta misstag i livet, och glömmer då de 72 gånger det gick alldeles fint under samma vecka! Det är baktanken med alla typ "räkna upp tre saker du är nöjd med med dig själv idag"-övningar. Att flytta fokus.

Gör det gärna praktiskt också, som att sluta umgås med sådana som gör dig mer osäker och ledsen, eller exempelvis att städa bort alla ur Instagram som ger dig ångest och triggar dig att jämföra dig med dem. Tex vem sjutton blir på riktigt gladare av att följa någon glammig bloggerska som alltid verkar perfekt? Börja följa dina riktiga intressen istället, oavsett om det är naturbilder, bakverk, historisk curiosa, politik eller vad som nu fångar din uppmärksamhet på ett positivt sätt. Vet du inte, så är det här det perfekta läget att söka dig själv och liksom skapa finliret i din egen identitet! Du behöver inte längre skapa dig själv genom att spegla dig i andra! Det var ett sätt som biologin programmerat åt dig i början av tonåren för att hitta dig själv, men nu är du snart vuxen! Du behöver inte längre andra för att skapa dig själv. Så det betyder exempelvis i praktiken just att du är herre över ditt Instagramflöde också, eller hur? Du måste inte exempelvis följa gamla klasskamrater och du kan byta intresseområdet att följa när du vill! Var inte rädd för att missa någon postning som någon halvkompis gjort om sitt liv - sorry to say it, men de är mindre viktiga än du har för vana att tro att de är, de där människorna. Japp, HÄR om någonstans får du vara självisk och självupptagen, för här är det inte en vacker egenskap att ägna för mycket av sin tankekapacitet på andra människor. Öva också gärna det här med att tänka på dig själv i första hand: vad har JAG för åsikt i den här samhällsfrågan, vad trivs JAG bäst i för kläder, när är JAG som mest avslappnad och trygg, vad tycker JAG är intressant att se på TV, vart går MIN drömsemester osv.

Jag skulle kunna tala om det här hela dagen lång med dig, men jobb-to-do-listan kallar. Men googla gärna mera på allt möjligt som kan tänkas kunna hjälpa dig, tex "tankefällor", "mindfulness", "tredje generationens kognitiv beteendeterapi", "mental träning", "avslappning", "lyckans beståndsdelar" osv.

Stor kram, Liselott