Fysiskt aggressiv pojkvän

Hej fina du!

Tack för att du skrev in till oss. Situationen du befinner dig är inte okej, och det som jag vill först och främst säga är att inget av det här är ditt fel. På flera ställen i din text så märks det att du försöker skydda din pojkvän genom att exempelvis poängtera att han inte slagit dig utan bara nära, eller att ursäkta det med att ”det kan vara ditt fel också”, men vet du, du behöver faktiskt inte göra det. För oavsett om din pojkvän blir arg eller inte så ska det inte gå till såna mått att du ska behöva känna dig rädd på det viset du nu gör. Du ska inte behöva gå genom livet och vara rädd för den person som ska vara din trygga punkt, eller i ditt hem, där du ska kunna känna dig avslappnad och inte som att du går på äggskal.

Det är inte bara det att han blir fysisk och kastar saker, utan det är orden han säger också. Även om du rationellt i ditt huvud kan tänka att ”han är bara full, han menar det säkert inte”, och även OM han i efterhand ursäktar sig (men det framgår inte att han gör det i din text?) så ÄR DET ÄNDÅ INTE OKEJ. Speciellt inte när det händer på regelbunden basis. Det gör ont i dig varje gång du hör ord som att du ”är dum i huvudet” (vilket du ju inte är), oavsett omständigheterna. Det ska helt enkelt inte vara så i ett kärleksfullt förhållande. Man ska inte på flit göra illa en människa man älskar, och även om han kan skylla på att han tappar fattningen när han blir sådär aggressiv så är det ändå varje gång hans eget val, och också hans eget val varje gång han dricker trots att han vet hur han blir. Det är också hans val att inte söka hjälp för sina problem trots att hjälp finns, och hans val att jobba för mycket. Det låter i min mening inte som att han tar hemskt mycket ansvar för sina handlingar just nu.

Det märks att detta redan tagit ner på din självkänsla eftersom du i din text ursäktar honom genom att själv ta del i skuld som inte är din. Den här ”nedbrytningen” är en process som sker gradvist utan att man nödvändigtvis märker det själv, för att det sker i små steg, och man börjar tvivla på sitt eget förstånd (försökte hitta ett svenskt ord för engelskans ”sanity”). Det är oftast först när man kommer ur ett sånt här förhållande som man verkligen förstår att det som hänt inte alls var rätt eller hade något att göra med en själv.  

Jag tror du har rätt i att hans bakgrund är en stor orsak varför han beter sig som han gör. Han har modeller hemifrån som inte är friska, och han skulle behöva hjälp för det. Det är dock ingen sån hjälp som du som hans flickvän kan ge, utan det borde vara professionell hjälp.

Försök att tänka så här – om det var din lillasyster, mamma, eller bästa vän som skulle bli behandlad så här – skulle du då tycka att det var okej? Vad skulle du ge dem för råd?

Jag skulle rådgöra dig att lämna denna relation. Säg åt honom att han måste reda upp sig själv, att du inte kan vara med någon som gör såhär mot dig, du kan inte acceptera det. Jag kan tänka mig att han säkert är fin med dig då när saker är bra, för annars skulle du ju inte ha blivit tillsammans med honom, men tyvärr så väger det inte upp för de tider när han är mindre bra. Jag är ledsen att säga det här, men han är just nu en tickande bomb, och även om han inte slagit dig ännu så finns det tyvärr en hög risk att han i nåt skede kommer att göra det. Plus att det fysiska våldet inte är allt, psykiskt våld ska man också ta på allvar. Se till att vara på en trygg plats när du väljer att ta upp detta ämne, kanske ha en vän/förälder som står och väntar på utsidan och har nyckeln till lägenheten redo ifall du inte har kommit ut efter en viss tid. Ha också någon med dig när du går och packar dina saker. Dina föräldrar förstår helt säkert om du behöver flytta hem igen en kort tid tills du hittat eget boende. På det sättet är det ju bra att de redan är lite införstådda i problemet, så går det lättare att ta upp det med dem igen. De kommer nog bara vara glada att kunna hjälpa dig ur det här.
(Det enda sättet jag kan se att det här förhållandet potentiellt skulle kunna fortsätta är om ni skulle flytta isär och bo på olika ställen, samtidigt som han skulle söka professionell hjälp för sina problem och du också skulle få någon typ stöd, exempelvis samtalsterapi, för det som har hänt. Men jag är ärligt talat skeptisk till den här idén.)

Oavsett hur du väljer att gå tillväga så skulle jag rekommendera att du ringer Nollinjen (de har en chatt-tjänst också), det är en anonym tjänst som specialiserar sig på situationer som din, och det är helt kostnadsfritt. Om du vill kan du också ta kontakt med brottsofferjouren eller skyddshemmet – det finns trevlig personal på båda ställena som gärna vill hjälpa dig i din situation för att saker ska bli bra igen. Om du vill gå och prata med någon om det du upplever – vilket jag också starkt rekommenderar – så kan du exempelvis boka en tid på Klaara eller din lokala hälsostation.

Lycka till, och skriv in igen om du behöver. Skrolla också ner så ser du att du har fått en fin kommentar på din fråga!
Kom ihåg att du är värdefull och låt ingen låta dig tro annat!
Kram, Kix