Nu hoppas jag att dethär inte blir allr för råddigt. Men jag har nu börjat må sämre igen, jag hade senast en riktigt svår period 2020, då jag började skada mig själv m.m.. År 2021 så mådde jag helt okej, hade svåra stunder ibland men inget som man inte klarade av. Men nu börjar det igen, Jag skadar mig själv och tänker dåliga tankar. Har nu stannat upp flera nätter till efter 3 på natten och bara gråtit.
Jag tappar motivationen för allt och övertänker allt som har med mina vänner att göra. Jag tänker t.ex att alla mina vänner kommer lämna mig för att jag är störande eller för att jag gjort något som jag själv inte vet om, jag övertänker nästan jämt när någon tar tid att svara på mina meddelanden och det är bara tröttsamt.
Jag vill ibland prata med någon om hur jag mår men det känns bara som om jag kommer vara en tyngd för den jag pratar med.
Jag tycker och tänker att jag förtjänar att bli sårad och illa behandlad, jag har noll koll på varifrån de tankarna kommer för jag har ingen trauma som jag vet om. Det har gått så långt så när min lillabror slår mig så tycker jag om det, jag tycker om smärta med andra ord.
Jag är rädd att jag kommer stöta bort min bästa vän pga. hur jag är, fastän hon flera gånger sagt att hon inte går någonstans så vill mitt huvud bara inte lita på det.
När jag hänger med mina kompisar märker de att jag är nedstämd men de vet inte hur de ska hjälpa. Har som sagt ingen motivation till nästan något. Mina könslor är totalt avstängda för det mesta.
Börjar nästan tro att jag har någon form av mentalsjukdom eller något.
FmL
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hej fina du, tack för att du skrev in och för komplimangen, det känns skönt för oss också att höra att folk uppskattar vårt arbete – för vi tycker ju det är världens bästa jobb <3
Ledsen att höra att du har en sämre period igen. Det låter väldigt tungt det du beskriver, på många vis. Är det något skilt som hänt eller så, som lett till att du igen mår sämre? Men ibland så vet man inte, ibland ”bara blir det så”.
Jag tycker i alla fall att du nog borde få prata med någon om allt det som du känner. Om man ventilerar sina jobbiga känslor och får bolla dem med någon så brukar de lätta, i alla fall för stunden. Ifall man håller inne dem så kan de växa tills det börjar kännas olidligt, vilket i sin tur kan leda till att man exempelvis skadar sig själv. Att skada sig själv är ofta ett försök till att hantera tunga känslor och försöka få kontroll över dem. Därför skulle det vara bra att hitta sätt att hantera känslorna och tankarna på innan de går så långt så att du känner du behöver skada dig själv. HÄR har vi på Decibel en liten lista med saker som man kan tänka på ifall man vill försöka sluta/minska på att skada sig. Att skriva om det man känner så är något jag starkt kan rekommendera, förutom att prata med någon. Eller jaa, egentligen vad som helst som får tankarna bort från att bara snurra runt i en cirkel i ens eget huvud och ner till något mera konkret, som ett papper :)
Ifall du vill prata mera om just den här biten av det som pågår i ditt liv just nu så får du gärna ställa en ny fråga om just det, jag ids inte skriva så mycket mer om det just i det här svaret så det inte blir en kilometer långt :’)
Helst skulle jag vilja se att du gick och pratade till en professionell av något slag om det som du känner och tänker just nu. Mycket av de symptom du beskriver låter som någon typ av depression, även om jag givetvis inte kan ge någon diagnos via text. Du förtjänar att få må bra, vara glad, känna hopp, och ha energi för intressanta saker i livet. Men det kan vara att du just nu behöver en knuff i rätt riktning för att hitta tillbaka till vara sån, för det är svårt när man själv mår dåligt att hitta den rätta stigen. En professionell har bättre verktyg för sånt. Exempelvis kunde du be kuratorn hjälpa dig, eller så kan du boka tid på ditt HVC. Ifall du tycker det är svårt att själv boka tider så kanske en förälder/kompis kan hjälpa?
Eftersom du känner dig lite rädd för att du ska vara en tyngd när du pratar om jobbiga känslor, så tror jag att det också skulle underlättas av att du pratade med någon vars JOBB det är att lyssna och hjälpa! Alltså någon som helt och hållet själv har VALT att vara i den positionen, och får lön för det. Alltså är du absolut ingen tyngd för den personen. Du kan också chatta anonymt på Ärligt Talat-chatten.
Övertänkandet du beskriver så förstår jag att är jobbigt, för det tar så mycket energi, och ofta kan såna tankar bli katastroftankar som är helt onödiga för att de helt enkelt inte stämmer.
Jag tror inte du behöver vara rädd för att dina vänner ska överge dig. Du kan säker prata med din bästis om sånt som du känner, likadant som hon kan göra det med dig. En relation, oavsett vilken typ det är, ska alltid vara give-and-take. Och jag är säker på att du lyssnar på din kompis när hon berättar om sina saker. Så då kan du också göra detsamma, alltså berätta när det känns jobbigt. :) Du väljer ju förstås hurpass mycket du vill berätta, men du ska inte behöva hålla inne allt heller.
Hoppas din situation blir bättre snart! Skriv in igen om du behöver.
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar