Hej..

Hej :(!

Äsch, vännen, att du mår dåligt nu. Vad ledsen jag blir för din skull. Jag menar det inte som någon klyscha, typ "inte ska du må dåligt när det är så underbart väder ute" (fast det ju såklart också är synd - och lite hasseri på fint liv). Utan mera äsch att du mår så dåligt och att det påverkar dig så mycket att du ställer om livet för det, till och med skolkar. Det är ju inte meningen att man ska må så skit att det påverkar ens vardag i den där utsträckningen. Okej, alla mår vi så skit någon gång, eftersom allas våra liv ju går i vågor med sämre och bättre perioder/dagar/stunder, men dels så borde man ju få hjälp då och dels borde man få lära sig hur man klättrar upp ur sådana mentala gropar. Jag ska öppna upp lite vad jag menar här.

Se, ingen är ju expert på att leva när vi föds, eller hur. Alltså jo, vi lever ju oavsett, men att leva är faktiskt en konst som vi måste lära oss av andra, oftast av äldre personer, men ibland även av tex kompisar. I det här fallet gäller det alltså att exempelvis kunna känna igen hur det känns när man är nere och gärna sätta ord på sina tankar och problem. Man behöver också öva sig på att ta reda på varifrån nedstämdheten kommer (är det tex PMS, en kompis som sagt något fult eller en sjukdom, tex depression, som kommer liksom av sig själv). Och sedan behöver man, under hela livets gång, försöka hitta de där sakerna som hjälper en uppför kanten på gropen och som funkar för just en själv. Ta tex din kompis som är så öppen med att vara sur eller glad - kanske hennes knep för att ta sig upp ur svackor är att just prata om det, berätta hur det känns, sätta ord på känslorna? En annan person behöver kanske vara ifred och se på älsklings-TV-serier eller lyssna på favoritmusiken? En tredje kanske blir okej efter ett ordentligt pass på gymmet, en fjärde av att städa, en femte av att gråta ut, en sjätte av att prata med kuratorn eller mamma, en sjunde av att rita...

Till en del så ändrar de här med tiden, men ofta kan vi hitta olika knep som för det mesta funkar på oss själva. Och alla kommer vi att behöva de här pick-me-up-metoderna gång på gång under livet, så naturligtvis är det smart att använda hälsosamma och positiva knep (inte tex försöka dränka de negativa tankarna med alkohol eller annat destruktivt, som dessutom brukar ge bara mera ångest efteråt). Det finns gånger när man försöker med alla sina gamla knep, massor av gånger och verkligt aktivt, men det går ändå inte. Det kan då vara ett tecken just på depression eller annan psykisk ohälsa, och senast då är det dags att söka hjälp! Det klarar man helt enkelt inte på egen hand, ingen gör det.

Som jag sa, så är livet något man ska lära sig och som precis allt annat (från att spela gitarr till att tala inför publik) så går det snabbast om man lär sig av någon annan. Vet du, det är faktiskt det en skolkurator gör, det är det hen gör när hen hjälper! Ger en förklaringarna och råden och metoderna för hur man tar sig igenom tyngre perioder, samtidigt som hen peppar och stöder och till och med kramar om det behövs. Det kan också vara mamma eller en kompis mamma eller en ungdomsledare, favoritlärare, fotistränare, hjälpledare eller annan vettig vuxen som gör det här. Visst kan det finnas kompisar som kan göra det här, men man behöver nog komma ihåg då att de kan vara lika vilsna och oerfarna på livet och lika trötta som man själv, så man kan inte förvänta sig att de ska komma och rädda en. Men då finns det istället dessutom en massa vuxna som är till och med utbildade till sådan här "livräddning", som tex psykologer, terapeuter, stödpersoner och kuratorer.

Så vännen, visst kan du härda ut till skolavslutningen... men är du säker på att dina bekymmer, det som orsakar din nedstämdhet, bara försvinner helt magiskt nästa lördag? Är du säker på att deppigheten inte "lämnar på"? Därför tycker nu jag i alla fall att det skulle vara bra om du talade med någon redan nu. Så att du säkert får bukt med det, och får redskapen och knepen att använda själv sedan i sommar. Det är okej, vet du, att prata om sådana här känslor. Dels för att "alla gör det nuförtiden", så det är inte längre något att skämmas för, och dels för att det faktiskt är att ta hand om sig själv. Lite som att hålla upp konditionen för att det är bra för hälsan. Och så är det ju så himla jobbigt att må skit, det är du ju inte värd!

Så berätta hur du mår! Redan idag! Det gick ju bra att berätta för oss!

Kram, Liselott