Hur allvarliga självmordstankar är de?

14.10.2017
Hej!

Jag har haft självmords tankar en stund nu o ja funderar hur allvarligt det är? Det är inte som om jag vill undvika någon situation i livet atm, jag har ett ganska bra liv iaf. Men varför leva dock? Spelar det nån roll i slutändan? Mänskligheten som helhet ändrar i slutändan ingenting i universum. Jag känner bara ingen lust att leva, ingen ork att försöka. Om vi ändå är utan själar och våra handlingar mot varann o annat spelar ingen roll, så undrar jag bara, vad spelar roll.

Jag förstår att man borde ha någon mening i livet för att leva, och att jag troligen just nu bara inte har det. Men det är så jobbigt, jag orkar inte längre med det här. Det tar sjukt emotionellt att jag vill dö. Jag e no cool me att dö, men de är därför jag e ledsen.Jag vill inte ha önskan att dö, jag önskar jag sku vilja leva men de vill ja inte. Kommer det fara bort nån gång? Void
Camilla Roslund Nordling

Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar

16.10.2017

Hej!

Tack för att du kontaktar oss!
Din fråga rör självmordstankar som du har och hur allvarligt det kan vara. Att ha tankar på självmord är ganska vanligt och speciellt vanligt är det att ha såna tankar när man är ung. Är det frågan om en flyktig tanke som någon gång dyker upp så behöver det i sig inte betyda så mycket men upprepade tankar på självmord och under en längre tid så skall alltid tas på allvar. Dvs. då ska man söka hjälp!

Du har funderingar kring meningen med livet och vad som egentligen spelar någon roll med våra liv då det kommer till kritan. Det här är stora, filosofiska frågor som de flesta av oss brottas med och söker svar på under perioder av livet. Ofta kommer dom just då vi har det jobbigt i livet, då vi kanske mår dåligt och/eller är osäkra på vår riktning framåt. Vi kanske står vid ett ”vägskäl” i livet och har svårt att välja eller vi kanske har svårt att se någon mening alls med att fortsätta gå. Jag tror att meningen med livet är något som vi själva behöver hitta/känna i våra egna liv. Ingen annan kan säga åt dig vad din mening är. Om jag, som trots allt har ett längre perspektiv på livet, får nämna En viktig sak, så skulle jag säga ”kärlek”. Då menar jag inte enbart romantisk förälskelse utan den goda känsla vi kan få ge/ta till t.ex. våra vänner, till familjen, våra medmänniskor, till barn och ett kärt husdjur o.s.v. För visst spelar det en jättestor roll hur vi är mot varandra vi människor. Vi kan ju faktiskt, t.ex. med ett vänligt ord, göra någons dag bättre. Det finns ett engelskt uttryck som säger att ”love makes the world go round” och speciellt med tanke på de många oroligheterna vi har ute i världen just nu så tror jag att det är just kärleken (i form av vänskap, stöd, hjälp, omsorg m.m.) som får oss människor att våga känna hopp och tilltro till framtiden, trots allt.

Du mår dåligt just nu, men jag lovar att så här dåligt som du mår nu så kommer du inte alltid att må! Alla mår dåligt, i perioder (kortare och längre), under hela livet. Extra sårbara och utsatta är vi i ungdomen, precis den åldern som du är i nu. Det är så otroligt mycket som händer med oss, som ung vuxen så har man en massa stora frågor och svåra beslut att ta ställning till och fast man, som du skriver, har ett ganska bra liv i alla fall, så kan det bli så att man, för en tid, sjunker i en sorts meningslöshet som man inte på egen hand hittar ur!

Mår man riktigt dåligt, så behöver man ta hjälp av andra! Tänker man på självmord så uppmanar vi alltid till att gå och prata med någon. Att dela tankarna med en annan gör det oftast lättare att vara och man får perspektiv på tillvaron genom att prata och klä sina känslor med ord. Med hjälp och stöd så kan du få bort dessa tankar, börja må bättre och få en förändring i ditt liv. Jag tycker att du i första hand ska kontakta ungdomsstationen Klaara på telnr. 063252850. Du kan börja med att berätta att du kontaktat Decibel och brottas med självmordstankar, så får du snabbt en tid. På Klaara är man van att prata kring dessa frågor och kan hjälpa dig. Sen vill jag också uppmuntra dig till att berätta om hur du mår till någon i din familj och kanske också till en nära vän!

Du har alla möjligheter att ta dig igenom den här krisen, men hjälp och stöd från familj och vänner och professionella, är ofta en viktig del i det. Ensam är inte stark!

Mvh, Camilla R-N

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera