Identitetskris

16.10.2018
Hej! Känner att jag har en identitetskris, vet inte hur jag ska börja men jag har hela tiden den senaste tiden haft en klump i magen och det krävs inte mycket för att jag ska börja må dåligt. Förr var jag hela tiden glad och peppad på framtiden och på nästa dag. Känner inte så längre. Min kille är och gör lumpen, mina vänner har heltidsjobb eller pluggar ett program dom verkligen vill. Min lillebror ska börja på sitt heltids jobb nu, medans jag aldrig haft nått. Har hoppat mellan olika jobb och fått en visstidsanställning på en mataffär där jag fortfarande är. Jag känner mig verkligen värdelös jämfört med alla andra som vet vad dom håller på med. Jag känner ibland oxå att jag vill göra GMU men sen är jag långt ifrån vältränad. Jag känner att jag vill börja träna men har inte råd med ett gymkort. Vill gärna byta jobb men då måste jag på något sätt hitta ett nytt. Helst skulle jag vilja börja plugga men jag kommer inte in på något jag vill. Har gjort högskoleprovet några gånger och har max fått 0.5..och först blev jag nöjd det är ändå det bästa jag nånsin har fått. Sen började jag läsa på och då är det tydligen jätte dåligt och det finns tydligen dom som är jätte missnöjda med 1.0 :(
Jag vill bara ha en dröm och veta vad jag vill men jag vet inte, och det är så svårt när jag heller inte kommer in där jag hade velat komma in på högskolan. Har alltid gjort mitt bästa men det har aldrig varit tillräckligt. Har under hela min uppväxt fått kämpa med att få godkända betyg och sen kämpa med att få jobb och nu kämpa med utbildning. Medans min bror har haft det jätte lätt i skolan, A i det mesta, fick heltidsjobb direkt, många vänner etc. känner mig så dålig. Vet att man inte ska jämföra sig men det är svårt när det är så nära en..
Hur ska jag tänka? Och vad ska jag göra? Snälla hjälp känner mig helt fast Jessica
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

24.10.2018

Hej Jessica!

Äsch att du inte trivs med ditt liv just nu. Men vet du, det är ändå bara just precis nu. Jo, jag vet att det är svårt att tänka så - det kan till och med låta nedlåtande, något som folk kläcker ur sig när de försöker låta tröstande. Men faktum är att det ÄR så här. Vi vet bara hur våra liv ser ut just nu och hur de har sett ut fram tills nu - dock ingenting om framtiden. Ändå försöker vi allt vad vi bara kan att försöka förutspå framtiden, speciellt om vi inte är nöjda med nuläget eller är osäkra på framtiden. Och det medel som vi använder för att försöka förutspå vad som kommer att hända är allt som vi redan varit med om, vår erfarenhet. Problemet är dock att vi lätt börjar överanvända allt vi redan varit med om och är det negativt, så börjar det färga allt vad vi tror om framtiden.

Om vi dessutom liksom börjar tjata på oss själva med all skit som hänt oss och alla våra tillkortakommanden, typ "det går alltid sämre för mig", "jag lyckas aldrig med något", så färgar det såklart också vår framtidssyn. Vi hjärntvättar oss själva att tro att det kommer att gå dåligt, och ofta blir det då en självuppfyllande profetia, så att det verkligen GÅR dåligt. Kanske också för att vi sedan inte vet hur vi ska hantera möjligheter och chanser som livet erbjuder oss på ett bra sätt? Kanske för att vi ändå inte vågar göra de smarta valen, utan fegar ur och gömmer oss i självömkan? Kanske det i sin tur beror på att vi fått en sådan självkänsla och en sådan självbild att vi själva redan stämplat Loser i pannan på oss? För det är ju ingen annans fel. Eleanor Roosevelt sa "No one can make you feel inferior without your consent." Ungefär att ingen kan få dig att känna dig mindervärdig utan ditt medgivande, alltså att ingen annan kan få dig att känna dig som skit utan att du låter dig själv känna dig som skit.

Så för att ändra på dina dystra framtidsutsikter, så är mitt förslag att ändra attityd. Det är lättare sagt än gjort, jag vet, men det här är verkligen något som är värt att satsa tid och energi och tankekraft på, långt mer värdefullt än tex bra resultat i högskoleprov eller träningstest. Se, det här handlar om vad du ÄR, inte om vad du GÖR. Prestationer och resultat ska inte definiera dig som människa, utan vad du är. Vem är du? Om du tar bort allt du gör och gjort, vem är du? Det är den biten av dig själv du behöver jobba på, tror jag. Dit hör attityder, förväntningar, personliga egenskaper och mentalitet osv, men även ditt sätt att prata till dig själv, din tendens att jämföra dig med andra och bli bitter...

Många av de här sakerna kan man ändra på. Du kan exempelvis försöka att inte lägga energin på att klaga så mycket på ditt eget liv, utan fokusera på de saker du tycker om med det. Säger du nu inför dig själv "jamen det finns ju inget att tycka om", så är det din negativa attityd som talar, eller hur? Så hitta det du gillar i ditt liv. Ett råd är att koncentrera dig på de små sakerna; hur skönt täcket känns mot kroppen, hur vackert det är när himlen långsamt blir ljusare på morgonen, hur glad du blir när en kompis ringer, hur mycket du gillar din älsklings-TV-serie, hur gullig mamma är som kallar dig "älskling"... Den som kan njuta av det lilla har mycket att njuta av. Gör detsamma med dina mål i livet också, bryt ner dem i små små delar. Exempel: Var glad över känslan i kroppen när du tränat ett pass, oavsett om det var en långpromenad eller ett yogapass från YouTube (båda gratis btw), istället för att fokusera på hur du inte är tillräckligt stark än för att klara det och det och det.

Jag ska sluta med ett av mina älsklingscitat: "Nothing screws us up in life more than the picture in our heads of how it is supposed to be". Jag tolkar din text som att du har en bild i ditt huvud om hurudan du borde vara och hur ditt liv borde se ut. När det inte gör det, så blir du besviken. Visst, drömmar och ambitioner är det som driver oss att utföra olika saker så att vi kan känna oss lyckade. Människan skulle inte utvecklas om hon inte hade drömmar och ambitioner. Men problemet med livet är att vi inte alla kan se ut på samma sätt, prestera detsamma, vara likadana och därför kanske de "vanliga" drömmarna och ambitionerna folk i allmänhet har inte är de rätta för just en viss individ. Därför kan den enda vägen framåt i vissa fall vara att antingen ändra drömmar och ambitioner eller acceptera läget. Så gör åtminstone tanketestet: vilka andra drömmar och ambitioner skulle du kunna ha, små och stora, nu och längre fram? Kanske du hittar en ny väg framåt åt dig, nu när den du slagit in på inte verkar göra dig nöjd och tillfreds?

kram, Liselott

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera