Jag kommer ta mitt liv

Kära du!
I din fråga läser jag så mycket smärta och vanmakt och jag känner stor oro för dig. Ge inte upp, det finns alltid hopp! Det kan ta en tid, men livet är värt att kämpa för, DU är värd att kämpa för!

Livet består av uppförsbackar och nerförsbackar, det du upplever är mer än så och du behöver få hjälp genast. Det absolut viktigaste nu  är att du ber om hjälp från någon vuxen som kan hjälpa dig, och då menar jag NU då du läser mitt svar. Kan du prata med någon förälder eller mor- eller farförälder?
Om du inte kan det ber jag dig att du ringer något av de här det här numren:
Måndag-fredag (dagtid) 06-7862355
06-213 2009 dejourerande psykiatrisk sjukskötare må-fre efter kl. 16 och fram till kl. 8, på helgerna hela dynet runt. Det går till en psykiatrisk sjukskötare på Vasa Centralsjukhus som lyssnar på dig och hjälper dig. Om den som svarar frågar av dig om ditt ärende är akut så måste du svara ja, för det du beskriver är akut.  112 får du akut hjälp av, de kan du också ringa.
 
Jag vet inte vilka psykologer du pratar med,  om du inte redan har hjälp från Barn- och ungdomspsykiatriska så behöver du få det, det måste någon vuxen hjälpa dig med!

Jag kan inte svara på hur man slutar skära sig, men med att få prata och lära dig uttrycka och känna dina känslor blir det lättare att sluta. Samma sak med självmordstankar, att prata och få beskriva hur det känns att du vill dö.

Nu när jag sitter och svarar dig är klockan snart 14.00 på en fredag, du frågar vad du ska göra. Jag vill att du ringer något av telefonnumrena jag gav dig här ovanför. Om klockan hinner bli 16 så ring till dejourerande psykiatriska sjukskötaren på Vasa Centralsjukhus. Det är svaret på min fråga. Och håll fast vid ens den minsta lilla gnutta hopp, det finns en väg ur det här för dig, så här behöver det inte vara!

Många varma kramar,
Diana