Nervös

Hej Stressad person!

Lugn, bara lugn! Jo, på riktigt, jag menar faktiskt att du behöver lugna ner dig - och jag menar det absolut inte på något nedlåtande sätt. Jag menar att det troligen är så nu att du märkt att du stressar upp dig och blir nervös i vissa situationer - sambandet verkar vara när du inte har stöd av någon annan utan måste göra saker ensam. Men se, så här brukar det fungera att, när vi en gång lagt märke till att just i den här typen av situationer blir vi stressade och nervösa, så har vi människor en tendens att börja fokusera på just det, märka det mycket bättre än förut. Det beror såklart på att det inte är bekvämt att vara stressad eller nervös och allt obekvämt vill vi snabbt få bort ur våra liv. Sbart börjar vi fasa för den här sortens situationen, oroa oss på förhand, känna starkt obehag inför sådana här situationer - vilket gör att det såklart både känns och blir mycket värre än "normalt" nästa gång man är i en liknande situation. Vi "hässar upp oss", helt enkelt. Då blir resultatet att vi faktiskt blir mycket nervösare och mer stressade nästa gång. Det är som en ond spiral, vi "matar" alltså de negativa känslorna så att vi håller på att spricka. Därtill är den naturliga reaktionen då såklart att vi försöker börja undvika liknande situationer helt, i värsta fall gör allt för att vi ska slippa dem. Då har nervositeten och stressen redan tagit makten över våra liv och risken finns då att det här utvecklar sig till en social fobi i allra värsta fall. Så du förstår vartåt det här leder för dig nu?

Därför får du absolut inte börja undvika den sorts situationer där du blivit eller kan gissa att du skulle bli nervös och stressad. Det blir alltså bara värre av det. Däremot behöver du inte göra stora saker på egen hand på direkten, utan det går bra att göra små små saker varje dag, flera gånger om dagen. Gör alltså saker i stil med att gå till butiken med mamma, men vandra iväg själv mellan hyllorna och gör dina uppköp, och så träffas ni vid kassan sedan. Eller gå själv till ungdomssamlingen, men sitt inte hela tiden med samma kompisar, utan försök att tala med andra också, cirkulera i rummet osv. Det här senaste exemplet hjälper dig dessutom att märka att du inte nödvändigtvis är ensam fastän du inte är med "eget folk", och att du är fullt kapabel till att hitta folk att prata med.

För se, när du lyckats göra en sak själv, så kommer du att märka att det inte alls var så farligt som du inbillade dig att det skulle bli. Alla de där hemska sakerna du var nervös för hände inte. Och fastän det skulle hända något av det, tex att du skulle rodna eller stamma, så tog den du pratade med inte alls så hårt på det, hen skrattade inte. Du märker då att hej, det gick ju bra, vad duktig jag var - jo det är viktigt att du berömmer, uppmuntrar och talar snällt med dig själv - och då får du hastigt bättre självförtroende! Då går det ännu bättre nästa gång du ska göra något liknande. Snart kommer du inte ens att komma ihåg att du frågade oss vad du skulle göra för att inte vara så nervös och stressad när du ska vara själv ute i världen.

Du får dessutom hjälp här av din naturliga psykiska utveckling nu under tonåren, för på något plan i något skede VILL alla bli mer självständiga, klara sig mer själv, utan att "hålla mamma (eller kompisen) i handen" hela tiden. Det är såklart en jättebra egenskap att ha - eller nä, den måste du ju skaffa så småningom, eftersom mamma inte kan vara med dig överallt för resten av livet. Jo, jag säger det ändå fastän du nog vet det här, för många av oss skulle faktiskt helst vilja ha någon med oss under hela livet, fastän vi är vuxna. Jo, jag känner faktiskt vuxna som inte kan göra saker ensamma i sina jobb, utan vill ha en kompis med!!! Och instinkten finns ju nog där, för det är ju såklart tryggare och bekvämare att ha någon vid sin sida. Men förr eller senare måste vi vara ensamma, och vi skjuter oss själva i foten om vi försöker skjuta på den här kunskapen så länge som möjligt. Bättre alltså att lära sig den i babysteps-fart, så som jag förklarade här ovanför.

Slutligen har ingen ännu dött av nervositet. Det är alltså ingen farlig känsla, och det är BARA en känsla. På samma sätt som att du kan kontrollera din ilska och inte smälla till folk när du är förbannad, så kan du lära dig att kontrollera din nervositet så att den inte förstör för dig. Du är herre över dig själv!

kram, Liselott