Orolig över livet

Hej,

Jag skulle gärna ha skickat din fråga till någon av våra experter, men tyvärr är de flesta på semester just nu och därför svåra att få tag på.

Jag skall försöka svara så gott jag kan själv.

Jag tror att väldigt många unga vuxna kan känna igen sig i det du skriver, och fast jag inte längre är någon ung vuxen själv så minns jag de känslor som du beskriver. Det är på många sätt ganska otryggt att börja bygga upp sitt eget liv och det finns många saker som känns osäkra och skrämmande. Och det har man ju rätt att känna. Jag tror att den största skillnaden ligger i hur nära inpå sig man släpper stressen över det.  Det jag menar är att samma frågor antagligen finns hos de flesta, men att vi hanterar saker på olika sätt.

Jag tycker att det låter som att du är deprimerad. Det att ångesten finns hos dig redan på morgonen, och följer dig hela dagen. Det att du har svårt att somna men ändå vaknar tidigt. Känslan av meningslöshet och att känna sig oviktig (trots att det högst antagligen inte alls är så.)

Jag tycker att du skall ta kontakt med hvc och se vad det finns för möjligheter att komma och tala med någon, en psykiatrisk sjukskötare eller psykolog. Jag tror att du just nu skulle behöva tala med någon som kanske kan hjälpa dig sålla lite i dina tankar. Då man är ensam och nere skapar man lätt större problem av saker som inte nödvändigtvis behöver vara det. Om du fick tala med någon så kanske hen kan hjälpa dig se problemen för det de verkligen är, så att du själv märker vilka som är katastroftankar, hjärnspöken eller "riktiga" problem.

På många sätt blir ångesten och depressionen också ett ekorrhjul. Man kan inte sova för att man har ångest, och ångesten blir bara värre eftersom man inte sover tillräckligt. Din kropp, och din hjärna, skulle behöva hitta en paus-knapp så att du kunde få vila. Och jag tror att du kunde få hjälp med det genom att tala med någon.

Slutligen så vill jag att du minns att det inte alltid kommer att kännas som det gör just nu. Det finns massor av människor och upplevelser som väntar på dig ännu. Du måste bara komma ut på andra sidan.

Många kramar

Tessi