.

Hej på dig!

Jag förstår dig, det är väldigt jobbigt då föräldrarna inte förstår vissa saker. Det kan bero på att din mamma är uppväxt i en sådan familj där man inte har pratat så mycket om psykisk ohälsa eller att hon själv är osäker på ämnet och inte vet hur hon ska förhålla sig till det? Jag tycker det låter som att din mamma inte ens vill förstå vad det är du går igenom med tanke på hennes kommentarer och agerande. Jag tycker att du ska försöka förklara åt henne hur du upplever din ångest och panikångest. Ta er tiden att sätta er ner och prata om det, visa att du är väldigt seriös och att du verkligen vill att hon ska stötta dig och förstå dina problem. Med tanke på att du redan kämpar med att göra andningsövningar och träna så har hon nog inget att säga om den saken, du gör ju så gott du kan.

Ångest och panikångest är inget att leka med, det är väldigt jobbigt att ha det eller då man känner att en panikångestattack är på gång. Det du kan göra då du har ångest eller känner att den kommer är försök för det första att andas lugnt. Acceptera att du känner ångest och försök inte hindra den, påminn dig själv om att ångesten går alltid över. Det är bra att du redan brukar försöka göra andningsövningar och träna, synd att det inte har fungerat på dig. Vilken slags träning brukar du göra? Ifall du brukar köra ett tungt pass på gymmet så testa gå ut på en lugn promenad eller en springtur i friska luften. Testa på olika saker som skulle kunna kännas bra för just dig. Kom ihåg att vara snäll mot dig själv, undvik alla krav och måsten som finns runt dig då ångesten känns som värst. Försök att minska på onödig stress och jobbiga krav i din vardag, livet ska inte kännas som en daglig kamp. Fundera över det viktiga i din vardag och vad du skulle kunna tänka dig att prioritera bort ifall det skulle få dig att må bättre.

Det finns även mycket bra självhjälpsböcker mot ångest. Jag själv har boken ”Jag är inte perfekt, tyvärr” en självhjälps bok som handlar om ångest, oro och konsten att vara snäll mot sig själv som jag tycker att ha varit till stor nytta och den är riktigt bra.Ett annat alternativt är att börja gå och prata med någon professionell ifall det skulle hjälpa dig på traven.

Jag hoppas att detta hjälpte dig. Ta hand om dig!

Kramar,

Praktikanten Sofia.