Problematiskt

29.10.2018
Hej, kan börja med att berätta att de här är sådant som har hänt för flera år sedan, saker som jag vet idag att jag aldrig skulle göra eftersom jag har växt så otroligt mycket sedan dess och har otroligt mycket empati för andra människor. Men iallafall. Det var i tidiga tonåren, hade väldigt dåligt självförtroende, lite "jag bryr mig inte"-inställning, hade aldrig haft en pojkvän osv, direkt som någon visade intresse och "tyckte om mig" så blev jag liksom tillbaks på samma vis till den personen- problemet är att den andra personen hade en flickvän, än idag tillsammans med samma person. Ingen vet om vad som har hänt, och ångrar otroligt mycket att jag har gjort saker jag inte borde med en person som var i ett förhållande. Jag har själv aldrig varit otrogen mot någon, men varit del av det och det ångrar jag väldigt mycket (och skulle aldrig göra det igen..) Har försökt glömma det eftersom det är så länge sedan, men samtidigt skulle jag vilja kunna lägga det (och andra misstag man gjort) bakom mig och bara fokusera på framtiden - hur ska jag göra det? Känns som jag "lever i en lögn" bara för att jag inte berättat för personen som är inblandad genast som det hände, men nu när det är så länge sedan känns det som det är ingen nytta längre att berätta.. Vems ansvar är det egentligen? Mitt eller han som var otrogen? Vi båda gjorde ju lika mycket fel känns det som.. Jag skulle heller inte vara förvånad om denne person gjort saker med andra än mig.. E
02.11.2018

Hej! Jag vill börja med att säga att jag inte tycker att du "lever i en lögn". Det är snarare pojkvännen som gör det ifall han inte berättat om saken för flickvännen. Men jag förstår att ditt samvete tär på dej och att du har svårt att veta vad du ska göra i den här situationen. Det finns inget lätt och rätt svar på din fråga. Det känns som att det på något sätt blir fel vad du än väljer att göra. Dessutom får du antagligen olika svar beroende på vem du frågar. Jag vill ändå poängtera att det är moget och fint av dej att ha kommit till en sådan här insikt. Och bra att du vet med dig själv att du aldrig skulle göra något sådant igen. 

I tonåren gör man ofta en hel del grejer som man som vuxen sedan ångrar djupt. Jag tror många har en del snedsteg och icke-genomtänkta händelser fastetsade i minnet. Och speciellt sådana här grejer, när andra varit inblandade, kan vara svårt att släppa. För allt är storm i tonåren. Känslorna yr och hormonerna har disco i hela kroppen. Man söker sin identitet, frigör sig från föräldrarna, har drama med kompisarna, upptäcker sin sexualitet och har ofta ganska dålig självkänsla. Dessutom är det logiska tänkandet långt ifrån utvecklat - det är faktiskt först i 20-årsåldern som det biten av hjärnan har utvecklats klart. Såklart kan man inte skylla allt på "Ja, men jag var ju så ung, jag visste inte bättre". Men det är ändå inte alls konstigt att man gör en massa grejer som man aldrig skulle göra som vuxen (även om man också gör en massa dumma grejer som vuxen, man är inte fläckfri i någon ålder). 

Jag har en del frågor till dej som det skulle vara bra att reflektera över. Är det säkert att flickvännen inte redan vet vad som har hänt? Kanske pojkvännen också haft dåligt samvete och berättat vad som hänt, men hon har bestämt att förlåta honom?  På samma sätt som du har mognat jättemycket sedan detta så har kanske han också gjort det? Han kan vara en helt annan person, en helt annan typ av pojkvän som vet att det han gjorde var otroligt fel, och aldrig skulle göra det igen. 

Det tvistas mycket om vems fel en otrohet är. Vissa skulle säga att du bär en lika stor del av skulden, eftersom du visste att han hade flickvän. Andra skulle säga att den allra största skulden är hans, eftersom han har ansvar för sitt liv, sitt förhållande och har brutit ett stort förtroende. 

Som jag ser på saken finns det tre alternativ. 

Du kan berätta för killen att du fortfarande har skuldkänslor för det som hände. Kanske fråga ifall han berättat om saken för henne eller bara se hur han reagerar på din fråga. 

Du kan gå rakt till flickvännen och säga hur du känner det. Antingen avfärdar hon dej och säger att hon redan vet eller så kan det också bli kris och storbråk i förhållandet. Ditt erkännande kan till och med göra så att förhållandet tar slut. 

Eller så gör du absolut ingenting. Det är ju egentligen pojkvännens ansvar att välja hur han hanterar situationen eftersom det är hans förhållande. Det kan också tyckas vara själviskt av dig att dra upp saken till stor del för att du vill lätta på ditt samvete. Det här kan vara en sak som för längesedan är förlåten och som paret inte längre tänker på. Men om du då börjar riva upp det hela igen så kan du orsaka massor av skada. 

Det är ett etiskt dilemma och hur man än svänger på saken har man ändan bak. Det viktiga skulle ju ändå vara att du skulle kunna gå vidare med livet utan detta inom dej som skapar ångest och samvetskval. 

Kram Lilli, praktikant på Decibel. 

 

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera