Psykiskt trött

Hej vännen!

Usch, det låter verkligen som om du inte mår så bra just nu. Det är jobbigt att vara trött hela tiden. I det här samhället är det nästan en förutsättning för att orka med allt som krävs av oss – och det är inte lite. Speciellt inte i gymnasiet. Men, hjälp finns och du behöver faktiskt inte orka med allt själv!! Det är riktigt modigt och starkt att du tog steget att skriva den här texten.

Redan av denna text framkommer mycket. Du har svårt att orka med sånt som annars är småsaker, du kämpar med en ätstörning och du tycker inte att somliga saker är roliga längre. Du försöker prata om det men du orkar inte. Du mår inte bra. Du behöver inte må så här. Jag förstår så väl att det är tungt att söka hjälp i den här situationen, det är egentligen så fel att man ska orka med det också när man knappt orkar annars. Men så är det, och det går nog.

Du skriver att du inte vill höra att du ska prata med någon, men det är ändå rådet jag kommer att ge dig. Du skriver också att du går till en psykolog, vilket är jättebra. Även om du inte berättar allt åt personen så har du någon utomstående vuxen som känner dig relativt väl, och då kanske steget till att öppna upp är lite mindre. Jag skulle vilja råda dig att försöka skriva ner dina tankar och visa det åt din psykolog. Om du inte vågar göra det personligen, så kanske du kan skicka ett mejl eller ett meddelande? Det behöver inte vara något långt och omfattande, du kunde till exempel visa upp den text du skickade till Decibel bara. För att få rätt hjälp är det viktigt att vårdpersonalen vet om hur det faktiskt ligger till. Ingen kommer att döma dig för detta eller tycka att du är lat.

Jag undrar också om du äter några mediciner, eller om du någonsin gjort, i och med att du haft kontakt med vården? Jag är inte nödvändigtvis en förespråkare för psykiatriska mediciner, men ibland när man är riktigt orkeslös kan en medicin vara den krycka som gör att man faktiskt orkar prata om det som är allra tyngst. Ett hjälpmedel, helt enkelt. Men det kan en läkare hjälpa dig med.

Sedan undrar jag om du har tillgång till kurator på din skola? Det skulle kanske inte vara helt fel att ta kontakt med den personen, om du bara tar mod till dig. Våga lita på att vuxenvärlden finns där i sådana här situationer. De kan och vill nog hjälpa, bara de har möjlighet till det.

Sköt om dig!!

mvh Angelica Qvist